Sök

FC Football Club

Finaste fotbollen i Helsingfors sedan 1984

Äntligen en bok!

Jappaa jappaa…

Dags att skriva lite igen. Lögner. Lösryckta påståenden. Påhittade citat. Och värst av allt är att det kan hamna i en bok!

Om fotisgudarna vill utkommer det i maj 2021 en tegelsten om hur det gick till när FC FC grundades och (nästan) allt det som hände sedan. Nästa år det ändå urjämna 37 år sedan starten. Nu är det perfekt läge att höra dåligt, se mera i syne och ljuga ihop lite minnen.

Sant är att FC Football Club är en finlandssvensk kulturinstitution.

I klubben spelar och har spelat jurister, läkare president… ööh, turister, journalister, skådespelare och regissörer, rektorer och lärare, ADB-nördar, åtminstone en flygkapten samt folk som kan neppa (googla!) och folk som kan bygga neppisbanor på sandstranden. Somliga kunde faktiskt sparka boll också. Eller kan. FC FC har ju äntligen klättrat i tabellen igen och spelar även nästa säsong i division 5.

Gemensamt för alla svettiga och blodiga dårar är att de pratar svenska. Vissa såndär fittit dryg helsingforssvenska, andra klingande ren österbottniska. Eller rikssvenska. Några har sparkat på engelska och många också på finska. Kaikki käy, peli käy.

Det är muminförlaget Förlaget som har lovat distribuera ännu en klassiker.

Vad betyder detta? Sömnlösa nätter? Att vi måste skaffa häst och fly redan i natt? Nej, bara lugn.

Det kan betyda att somliga Effceeare måste betala telefonräkningen och svara när luren piper och börja använda el-posten som arbetsgivaren tagit fram. För när redaktören ringer så svarar man och berättar hur det egentligen var.

Jag kan berätta att planeringen av boken har redan varit en mardröm. Till exempel är de där Post It-lapparna på bilden överst väldigt stora, breda som en rund limpa. Svårigheterna bäddar för en bra bok. Den innehåller sedan endast få bilder.

Jag ska då och då rapportera om framgången i den här bloggen. Ni ska veta att det inte är någon enkel uppgift att skriva. I huvudsak behöver man stava rätt och åtminstone någon gång hålla tidtabeller.

– Tommy

Utvalt inlägg

Bra start på tilläggstiden, bara

Det har tuggats blyerts och knäppts på faxmaskinens knappar i mörkret. Gammalt hederligt papper har skrynklats i Schweiz, Mejlans och Esbo. Passionen och engagemanget är stort i de essäer som runnit in till redaktionen. Man kan bara buga och bocka.

Rubrikens tilläggstid syftar på deadline. Den kom och gick och de allra flesta, utom kanske jag själv, har klarat dödlinjen bra.

Återstår en del att dona. Som att samla och på nåt fiffigt sätt slå ihop materialet. Tanken är att FC-boken ska öppna sig också för de läsare som av outgrundliga anledningar är utanför den närmast sörjande kretsen. Eller som alls kan läsa. När jag tittar på texterna ser jag i alla fall en öppning, lite som när Franz Beckenbauer i tiderna såg paradingången uppe på fotbollsfältet, gjorde en liten rusch in i det långsmala imaginära hålet och servade lagkamraten en kalaspassning. I dag är det konstigt nog knappt någon spelar med klassisk libero men ni kanske förstår. Franz! Och FCFC – för fansen och alla andra.

Själv har jag helt fittigt märkliga uppdrag kvar. Några intervjuer som behöver göras eller hittas på går på rutin. Värre – eller antagligen bara märkligare – är att jag också behöver nå ett stort antal Effceeare, forna och några nuvarande, för kommentarer till allt om matcher på grusunderlag, Äijä, spelboken, kreisiga säsongavslutningar och fotbollsdistriktets mytiska men desto mera verkliga kabinettbeslut som gett FCFC ny fart i fotistabellen. Koreografin finns. Detta blir skoj!

Sedan ska allt paketeras på mitt skrivbord så att en layoutare dels alls begriper det som är i görningen, dels kan enkelt montera ihop materialet. Få se hur det går. Till slut rånar vi en bank.

Det är inte någo tröstlösa troll som spelar fotboll i de här omständigheterna.

Mysteriet med korvmojen

Vad var det som hände 1987?

Tack. Det går bra och alla mår väl efter omständigheterna. En bok eller i alla fall en samling skrifter om kulturinstitutionen FC Football Club håller på att födas.

Redaktionen har emottagit flera frågor. Den om R-kioskerna och Hasse Backe tar vi en annan gång. Bland de för tillfället mera seriösa spörsmålen finns en som handlar om siffror. Och på tal om dem är det Oscar Olin som ska hedras. Det är han som krattat rent bland Niklas Olins anteckningar. Också Niklas bör hyllas, förstås. Någon måste hålla i pennan.

Fråga: ”Hur många mål har Beni gjort?”

Av statistiken framgår att han noterats för 221 fullträffar.

Av statistiken framgår också att Niklas Olin är tvåa på listan över mesta målgörare. Niklas vars karriär fortsätter har gjort 80 strutar.

Beni är Benjamin Laustiola som i många, många år var tongivande fotbollsspelare i det FCFC som började klättra i ligatabellerna.

Fråga: ”Vem har plockat flest varningar?”

Totalt sett är Effcee alldeles säkert bland landets flitigaste samlare av gula kort.

FC-spelaren med fetaste kortpacken är Niklas Olin med 41 papp. Brorsan Paul Olin är lika alert. Enligt statistiken, som omfattar åren 1987–2020, har även Paul hunnit med 41 varningar. Utan tvekan är alla väl förtjänta.

Bilden ovan föreställer korvmojen. Företagaren är dock försvunnen. Apparaten hittades av en hundägare i Sandudd.

Doften av dyr tysk bratwurst fyllde läktarna i slutet av 1990-talet när FCFC kämpade antingen mot direkt nedflyttning eller desperat hängde med i övre slutserien. Aijaij, det var tider det! Eller så var korven en dröm, bara.

Annat som kanske varit en dröm är den kristallklara minnesbilden av FCFC som ett ständigt inslag på text-tv. Faktiskt så diskuterades text-tv när föreningens Hjärntrust samlades på Väiski i november 2020. Det är möjligt att också denna episod skildras i boken om FCFC.

Faxmaskinen är i gång!

Satan, jappaa! Det är deadline. Sluta fila på finesserna. Sätt punkt nu och skicka in texten så lagar vi bok sedan!

Allvarligt talat är det fittit glädjande att alla som fått en längre essä i hedersuppdrag tackat ja. Det är fina texter som landat på redaktörens bord och flera är på kommande. Essäerna vittnar om en stor kärlek till fotboll. Bara jag läst klart ringer jag upp ögonvittnen. Många. Eller vittnen i alla fall.

Mitt arbete börjar alltid med att smälta maten och halsa en till kalja. Av bilden kan man se att Zlatan Litmanen är ytterligare en av förebilderna: Osammanhängande frisyr, många mål och en snygg bok. Vi har alltså inget gemensamt. Katten i bakgrunden lär vara min, delvis. Alltid något.

Om det blir en Effceebok så utkommer den våren 2021. Målet hägrar. Mycket beror på de rika fonderna och andra finansiärer. Rimligtvis ska de vara på hugget. Här diskuteras kulturinstitution, kamratskap, heroin och Ekenäs.

Up the Irons!

Först måste vi äta

Alla sidor i boken är av papper. Många innehåller fiktion men de flesta mest fakta. Bilden är inte alls relevant.

Efter svåra diskussioner om kongruens, fakta och fiktion är redaktionen (i pluralis) färdig för en bit mumsig mat. Sådan är julen, hela december och långt in i januari, i Effceefamiljen.

Till vår kännedom har ej kommit hur många FC-lirare som förlänats med presidentens hederstecken. Andra möjliga tecken är Oxen, Kräftan och Gäddan (Nylands nation). Men klart är att många hugade skribenter och munviga elever fått kravbrev. El-posten är skickad.

Bara att gräva fram Remington, alltså.

Många andra spelemän kommer att kontaktas efter jul, kanske först i februari. Då samlar vi in ytterligare utsagor och synpunkter på det som varit, som är och som kommer att bli. Rockenroll.

Nu är det allvar – originalen i stor intervju

Slotte Bros och Olin Bros ger anvisningar åt fotografen. Foto: Petteri Behm

Det är spännande att skriva bok. Forskare och doktorander skulle bara veta vad allt en synskadad journalist med selektiv hörsel och uppenbara balansproblem kan ställas inför.

Lördagen den 28 november skramlade Kamera Miäs Petteri Behm ihop alla stulna grunkor och så träffades vi på Väiski med dem som grundade FC FC. Alla som kom var där och det fanns lite film i kameran. Nu var vi nära sanningen.

Bland annat så är det nu fastslaget att Effcee verkligen grundades 1984 och inte till exempel 1981 eller en måndag 1993. Tämligen klart är också att viktiga beslut togs på restaurang FBK på Albertsgatan. Vidare är alla överens om att det dracks öl.

I början var det många virriga matcher på Skatudden och Sveaborg mot mer eller mindre påhittade motståndare. Det dracks kopiösa mängder öl.

Också den dåvarande grusplanen Väiski i Tölö blev snabbt en mittpunkt i FCFC:s universum. I närheten finns också ett krematorium. Klubbens andliga rötter finns ändå i East City. I östra Helsingfors fanns riktiga grusplaner, med lite smutsigare och grovare grus, och det är där frontfigurerna tillbringat sin barndom och åkt på stryk för att de är v*tun hurrit.

De första 10 åren sparkade Effcee boll i marginalens marginal det vill säga utanför Bollförbundets serier. En regnig natt blev det allvar. En viss Benjamin Laustiola red in på vit häst. FC FC gick med i toppsporten. Benjamin, inte hästen, blev fort föreningens målspruta Numero Uno.

Foto: Tommy Pohjola
Henrik Slotte, Niklas Olin , Paul Olin och Anders Slotte på Väiski.

Namnet Football Club Football Club är genialt. Det är en inträdesbiljett till börsen. Men vem hittade på och varför…?

Vi tar historiska detaljer senare i boken som kommer i maj 2021.

”Blod, svett & dårar – historien om FC FC” blir den definitiva sanningen om Effcees pågående uppgång och en nödvändig titt på faxapparater och transferfönster som alltid är på vid gavel.

En sak som diskuterades på Väiski på lördagen och som nu genast förtjänar uppmärksamhet är text-tv. Att varför text-tv fortfarande inte skriver om FC FC? För det borde den göra. Absolut. Text-tv finns på internet och är i grunden pålitligare än en faxapparat. Och man kan ju inte bara ringa en gammal tandlös spelkompis för att fråga hur det gått i matchen. Det ska vara text-tv. Enda äkta nyhetskanalen. Kapula käteen ja sohvalle makaamaan. Zipp Zapp!

Någonting måste vi spara till boken också. Säger bara att såna viktiga omständigheter som text-tv och Effcees betydelse för den finlandssvenska kulturgärningen har stadigt greppats i ett tidigt skede av författarskapet.

Strax efter att denna bild tagits började pennan brinna. Foto: Petteri Behm

Eftersom boken om de svettiga dårarna i FC FC börjar ta form börjar jag snart skicka kontonummer till alla. Då slutar ni nog ringa mig och fråga hur det går. God jul.

Till slut. Med fonder har vi diskuterat förslaget att trycka 340 A4- storleks fyrfärgssidor, eller till och med ge ut hela segeldukar (modell Swan). Ett annat är att sluta dricka.

Filmmanuset har skickats till Hollywood.

We are only innit fou da monny.

INGMAR OLIN 1933 – 2017

Effcee nåddes i slutet av juli av ett sorgebud. Nuvarande och forna fotbollskrigare hedrar minnet av pappa Olin, eller Faijan som klubbens skyttekung Benjamin Laustiola länge trodde att Äijä ska kallas.

Legend
Ingmar Olin 4.5 1933–24.7 2017

Då jag tog mina första stapplande steg i FC Football Clubs dress i slutet på 80-talet var
försvaret det tätaste på Skatudden. Inte minst vår högerback såg till att ingen motståndare kom levande förbi. Ibland for bollen förbi, men inte motståndarna. Senast vid vår högerback blev de nersparkade. Något som den tidens motståndare, med FC Skatta Skins i spetsen, hade svårt att uppskatta.

Högerbacken som höll ordning och reda var Ingmar Olin aka Äijä.

Av någon outgrundlig anledning missade undertecknad hans smeknamn och började familjärt kalla honom för Faijan. Något som hans söner brydde sig om att rätta till först flera decennier senare.

FCFC 1986
Väiski cirka 1985. Uppe till vänster, med blicken fastnålad i motståndarna.

Någonstans där 80-talet blev till 90-tal lade Äijä upp sina pläägin på hyllan där de stannade för all framtid. Han flyttade sig till sidlinjen där han stod så länge han kunde stå. Efter det satt han. I cirka 20 år stod Äijä vid sidlinjen så gott som varje gång FC Football Club spelade. Att han dessutom rörde sig med allmänna färdmedel kors och tvärs i huvudstadsregionen för att följa med matcherna är redan i sig en bragd. När benen inte mera höll fortsatte han komma på matcherna i rullstol. Då och då var det någon match han inte kom på, men flera hundra FC matcher hann han se.

Äijä var en alltid lika uppskattad personlighet vid sidan av planen. En person som alla spelare, oberoende av ålder och ursprung, högt respekterade. En ikon. Så länge han orkade deltog han också på bastukvällarna. På den tiden hade FC också årsmöten som vilken som helst förening och på dessa fanns alltid Äijä på plats, i egenskap av ekonomisk chef. Föreningens ekonomi höll han lika hård koll på som på motståndarna under sin spelarkarriär.

IMG_5828

FC Football Club är på många sätt lika med Äijä. Han var föreningens största och klarast lysande symbol. En föreningslegend. Årligen utdelas en MVP-pokal åt årets bästa spelare. Pokalens officiella namn är Ingmar Olins pokal. Det säger det mesta.

Med den största respekt och tacksamhet över alla minnen; vila i frid, Faijan.

Beni #10

Fotnot. Paul Olin: Namnet Äijä härrör sig från en forntid i östra Helsingfors när Taul Olin och Ennolin ännu var små snorgärsar och Äijä själv en ung ståtlig karl. Där satt Talle uppsvingad i klätterställningen en vacker kväll med några kompisar, när plötsligt ett tjog pågar med majoritetsspråket som modersmål och bobollsträn i händerna omringade klätterställningen och tyckte att nu kunde Talle & co sluta använda sina grundlagsenliga rättigheter i att tala ärans och hjältarnas språk och i stället ta ett redigt kok stryk. Just precis när detta skulle ske ropade någon av pugilisterna plötsligt: ”Äijä tulee!”. Och mycket riktigt: som sprungen ur en kanon störtade Ingmar Olin ut ur höghustrappan och jagade tjoget med rötägg på flykten. Talle och hans kompisar klarade sig med blotta förskräckelsen och far Olin hade fått ett slagkraftigt smeknamn, som följde honom ända till graven.

Den tiden på håret

img_8356
John Ruyiff har vantarna rätt väg. Eller vänta…

Nytt hår, nya tricks. Eller gamla gubbar och ganska nya förmågor. I alla fall så är säsongpremiären på Bollis undanstökad.
FCFC-Atlantis 1–4 (1–1) Mål: Gunnar Lihr

Det är bara februari men Effceekarlarna springer i kallingarna på Bollplan i Tölö. Vad skulle tysken säga, att kriget är slut? Vem vet. Och det var kallingar i omklädningsrummet, inte på spelplanen. Gudskepris för det. Hur som helst är det inte ofta, typ nästan aldrig, som FCFC ger sig ut i kylan så här års. Eller hårs, ja ni vet. Folk är nuförtiden födda på så olika årtionden. 1930-talet, till exempel.

Det var lite svårt att samla truppen och det var lite svårt att dyka upp i tid och det var lite svårt att klä om och till slut lite svårt också att omfatta dimensionerna på planen. Thomppi var den enda med legitim orsak att vara sen och konfunderad: Mittbacksklippan lägenhetshandlade i Brunnsparken. Alla söder om Bulevarden är bjudna på housewarming!

Gunnar gjorde 1–0.

Det var en läcker sak som många såg på extremt nära håll. Det är för att Gunnar var i boxen precis som Komonen alltid säger att man ska vara. Alla som kom var där, i boxen.

Det var för övrigt Chrisses hörna som via Thomppis pipo-panna ramlade i fötterna på den pratglade mittfältaren Lihr. En kylig avslutning i burtaket.

Sedan gick det förstås inte en lång stund och matchen var 1–1. Det var också halvtidssiffrorna. Temperaturen var kring noll och Akademirektor Petteri Behm gjorde sin förmodligen första och bästa match som vänsterback.

img_8354
…är det mina händer, vem hände är det här? Moskovan mies ihmettelee.
Koreografin var given. Atlantis är ett gäng 20-nåntingar. Dem skulle vi inte springa ifrån utan att först injicera heroin i ögat. Och vi dricker ju endast kopiösa mängder kalja. Så det var ganska långt bussen i mittfilen som gällde. Funkade sådär. Men det finns anteckningar på plussidan också. Effcee höll boll då och då och skapade även framåt. Små små chanser som med lite tur och skärpa i avslutningar nog kunde ha gett ett mål till. Facit är förstås 1–4 och kylmää kyytiä. Somliga enkla passningar satt exakt rätt, andra gjorde det inte. True story. Ibland var motståndaren bra. Och på tal om det…

Enligt Janne Wikström var domaren den bästa någonsin, bästa i stan, bästa i landet och bästa på planeten. Janne kan ha rätt.

Niklas och Oscar Olin kämpade ihop en träningsmatch och ett lag. Det bör hyllas och det är en skitbra start med match redan i februari. Med lite bollrullning och backlöpning kan det bli hyfsat bra det här. Alla väntar på Akademirektorns linjetal och Johan Ruyiffs come back. Utan Linjetal med stort L är FCFC i pisset.

Action speak louder than words…

Hej jag heter Niklas! Mitt bästa fotbollsminne är förra träningen. Resten är bortglömt.
Tummen ur rövan och ut på plan och sparka boll!, säger Niklas Olin.

Rubriken är svår egnelska. Gnegelska. Men det är som  direktör Ennolin säger. Rör på påkarna, manifestera intresset för bollrullning!

– Vi blev just erbjudna en träningsmatch mot FC Atlantis/ Etelä (division 6) nu inkommande söndag kl 14-15 på Bollplan, ute. Jag tycker att vi ställer upp och – här kommer det svåra, försök begripa – i så fall inte har träff på lördag. Kan ni anmäla er i dag (!) så vet jag ungefär vartåt det lutar, så kanske vi kan undgå senaste träningsmatchsvammel, säger Niklas Olin.

Även om ni inte är 100 procent säker på om ni kommer eller inte så anmäl er i alla fall idag, så kan ni senare under veckan ändra om det behövs.

– Om vi verkar bli en bit över 10 st så anmäler jag vårt intresse åt motståndarna i morgon onsdag, men om bara en handfull anmält sig IN så skippar vi den. Sålunda kan man följa Olis och  Christians exempel och vara lika rappa, med anmälning och i boxen!

Blogg på WordPress.com.

Upp ↑