14188553_10210266566643806_6381175982721855455_o.jpg
Det var lite Boney M i omklädnigsrummet i alla fall. Foto: Petteri Behm
Come backen på Bollis gick sådär när inte ens Maginotlinjen i Effcees försvar klarar allt. Ledsna krigare som inte gick hem via Gandi. Vad mera? Jo, nästa match är fittit viktig.
Babylon-FCFC 3-0
Varning: Christian Komonen, domarens springradie:1,7 m2
Formation FCFC: 4-5-1

Förutsättningar: Vi hade i alla fall tur med vädret.

Motståndarlaget hyste en positionssäker backlinje, hög press, tekniska mittfältare, minst fem avbytare, grundkondition, ständig spelbarhet samt minst en ”stjärna”. Målskillnad 47-9 eller någo. De hade liksom inte nån fladdrig spelare alls. Fast deras målvakts mage dallrade nog. Kunde kanske ha utnyttjats på nåt sätt.

Vari låg högoddsaren FCFC:s chanser?

Nå, i det där klassiska hålla 0-0 ganska länge förstås. Men Finland visade mot Tyskland en stund senare att det inte räcker det heller nödvändigtvis. Man tar helt slut av att jaga boll hela tiden. Ergo; försöka hålla bollen, stringa ihop a few passes och överlag få motståndarna att löpa i onödan. Springa bort sitt fysiska övertag. Ali-Foreman, typ. Fasta situationer. Rejäl avbytarpool skadar int heller. Nån form av mäktig och bystig cheerleaderklack med inövad koreografi. Och sen en arg hund i FCFC-färger som man liksom måste ”hålla i jättehårt” om motståndaren gör mål. HartSport.

Matchen…

Så kom det där ”billiga” målet när det nu var, 20:e minuten kanske. Intill dess tycktes det se rätt vakio ut med ett till synes tillbakapressat FCFC, men inte heller nån riktig udd i babylonernas framfart. Som vanligt bra fart i benen på några och Kymppin rumsterade men ingen med killerpassninginstinkt eller skott för fem penni. Trubbigt. Och Jävligt taggad försvarslinje i FCFC. Det funkar liksom.
Men okej, ovanligt lite framåt. Månne jag minns rätt nu, men visst hade vi ett ganska ok skottläge där just innan första målet. Nån inbrytning från höger i deras straffområde. HADE DET BLIVIT MÅL DÄR, SÅ. Paul hade ett långskott som från vår vinkel såg ut att segla i mål.
2-0. Tid: Vi säger just före halvtid. Inåtskruvade fribare mot bortre hörnet som går direkt in ser alltid billiga ut, på TV också. Det blir sån där molarens mardröm om de hinner dimpa ner. Curtains.

Paus (utan HartSport – igen) under vilken det taktikerades. Mer ”vi-håller-dehä” i luften än vanligt måhända. Yttrarnas framfusighets vara eller icke vara avhandlades friskt.

Andra halvlek a.k.a ”Vi hadd en hörna”

Och förutom det några fräscha uppstick av en nu mera linkad W.Grotenfelt. Trean var nu nå sånt där svedumål mer eller mindre, kalabalik men ok, hatten av för deras Kybä där. Och det var det. De hade några risiga skott (Kanonräddning av Ville på ett som råkade gå mot mål), ofarliga hörnor och molaren vid mittlinjen. Ajjo, apropos det hade Kasi en lobb som nästan for in i mål där på slutet, men Dallret hann tillbaka. HADE DET BLIVIT MÅL DÄR, SÅ.

Pheeep, blåste det flegmatiske Träögat. Slut & ingen for på bärs.

Det är ensamt på toppen.

– Ja alltså, hur få lite offensiv fason, särskilt då när mål är i baken? Flank? Link? Frank?

Vi KAN passa. Men ändå blir det ofta för håsigt efter andra, tredje passningen senast. Mera bakåt, t.o.m målvaktsbakåtpassningar i bollhållandets namn? Vore kul att passa sig ur prässiträsket nångång.

Våga leva. Sry, menade våga håll bollen nån gång. Fast det ropas i grannskapet.

Glad sommar!

– R. Mellberg, Tvåmålsskytt

Annonser