Sök

FC Football Club

Finaste fotbollen i Helsingfors sedan 1984

RÄTTELSE

IMG_5825

I motsats till vad som tidigare rapporterats och beklagligt nog blivit både sanning och stor visdom i offentligheten hade Thomas Björklöf absolut INGENTING att göra med den fullständigt felaktigt dömda straff som FC Footballclub drabbades av på Bollplan för några veckor sedan. Thomas befann sig på tryggt avstånd från epicentrum och kunde endast konstatera tråkigt faktum. PR-byrån beklagar missförståndet och skickar ungerska blommor till Björklöfska residenset.

Saken är avgjord av disciplinutskottet och går ej att överklaga.

Annonser

Grevens tid är här

Hårlösa hundar, sura äppel, travbanan och mycket mera som avhandlades på Bollplan på onsdagskvällen. Dessutom tog FCFC höstens första trepoängare. Äntligen! Allt är normalt.
Zoom-FCFC (0-2) 0-5
Mål: Oscar Olin, Paul Olin, Rasmus Mellberg 2, Viktor Idman.

Vi skär genast i rulltårtan och konstaterar att Effcee gjorde tre mål i numerärt underläge.

Det som startades en fager vårdag 1984… zzh zzz. Zz. Zzzz. I alla fall så har vägen varit lång och sällan kort. Basister har kommit och gått i svängdörrarna. Hösten 2016 har laget hamnat på rätt sida i Spelboken. På sidan 267 kan man läsa om Tallgranen a.k.a. Tratten. ”Successivt och aggressivt minskande av motståndarens spelytor.” Övning mot PoHu-räkorna och Kiffen ger färdighet och det var den 23 augusti som färdigheten infann sig i matchen mot Zoom.

Var det hela 17 krigare som gick ut ur buskarna och infann sig på Bollplan 6? Bland dem fanns Rufus Vahanen som fick båda benen amputeteteterade i maj. Rufus är i spelskick i morgon. På plats var också Christian Komonen som har en försträckning i baklåret. ”Det blöder”, säger han. Och går ut på planen och lagar mål. And so on. Manager Paul Olins fråga är det någon som är taggad var därmed tämligen onödig. Alla som kom var där och fruktansvärt täggi.

Precis som för en vecka sedan lyckades träögat i matchen mot Zoom visa på straffpunkten ur ett för Effcee olyckligt perspektiv. Det var något svårdefinierbart kråkel på mållinjen där målis-Ville till slut lyckades få omkull en Zoomare. När målis-Ville fick också rött kort kände Oscar på sig att det är hans tur att stå mellan stolparna. Antagligen inte särskilt skoj att börja med att motarbeta en straff. Eller så var det precis det som Oscar tyckte att var festligt. Straffen var kanske den sämsta på denna sida av månen men Oscars benparad var kvick och resolut. Storartad räddning. Ett mål till Zoom där, till 1–2, och matchen hade stått och vägt igen.

Matcher som står och väger är inget för FCFC. Antingen så är FCFC överlägsna eller så rasslar bollarna in i eget nät fortare än någon hinner räkna.

Sådär. 2-0 i pausen. Ingen var trött. Bestämdes att post game-biran dricks på Gandi och att formationen ändras till 4-4-1. Förnuftigt med tanke på antalet pjäser ute i banan. Man kan inte spela med 11 gubbar om man bara får ha 10. Klokt också att i det läget tänka på disciplinerat försvar i stället för målkalas framåt.

Nå, nu blev det ändå ett sjuhelsikes målkalas.

rasmus.jpg
Rasmus tackade alla, särskilt mor och far, och önskade fred på jorden.

Arkitekterna var inte helt otippade. Ingen är otippad i FCFC. Rasmus som dragits med en del skador stod för två fullträffar. Först stod han helt rätt vid främre målstolpen och tåfjuttade in en hörna. Sedan rusade han med bollen in i boxen, eller hur det nu var, och pangade in ytterligare en boll. Pale gjorde sin hittills bästa match i år och kronade verket med ett mål han också. Det gäller att vara rätt man (eller kvinna) på rätt plats i rätt tid.

Tur ska förtjänas och skicklighet är inget man sådär bara ärver men är det med någon som man ska dra till travbanan så är det Rasmus. Trisslotter, lottokuponger – allt.

Tom Nyström och Jonas von Wendt passade perfekt in i det defensiva mittfältet. Rojsiga skogshuggare är alltid välkomna. Sukille ja kovaa. Som sista vattenlåset funkade Tomppi och Wilhelm flankstödda av Nicke och Janne och Bernt och vem alla det nu var som ett schweiziskt väggur. Nu börjar den här essän likna lögnerna i Kansa taisteli. Utmärkt. Vi måste vidare.

Vid plankanten fortsatte foto-Rufus att zooma in och ut och mumla vidare om Nyströms polttare för 16-17 år sedan. Det är oklart om någon deltog i samtalet.

Viktor, som gjorde ett jävligt snyggt mål, och Gunnar glänste och gläfste på mittfältet. Uppe i anfallet fick Kasimir slita mest ensam på grund av det numerära underläget. Det var värdefullt slit för kollektivet fast säkert tungt på ett personligt plan.

pale_gandi kopia.jpg

Restaurang Gandi som ligger bekvämt på andra sidan Kisisbutkan har räddat mången Bennyguldfot i nöd. Så även denna fagra Tölöafton. När förtruppen anlände var krogen stängd men kunde förstås inget annat göra än låsa upp igen. ”Ei keittiö, keittiö kiinni, ei syödä.” Ibogaine fanns inte längre på listan så det var mellakka och fanta som gällde. Förhandlingarna var snabbt avklarade. Några foton till familjealbumet, betala furstligt till de eldslukande kortvuxna människorna och så ut i natten för att fira vidare. Hem på söndag i september.

Efter segern mot Zoom är det nu fem lag bakom oss i tabellen. Snart direkt upp i fyran som gäller. Finns inget mer att tillägga. Ni vet hur det är. Nästa match osv.

 

Sagan om ringen

– Allt annat var scouttat utom omklädningsrummet och namnet på vakisen, klagar Pädä och Tomppi.
– Allt annat var scouttat utom omklädningsrummet och namnet på vakisen, klagar Pädä och Tomppi.
Ett bortdömt mål, en feldömd straff och så förlust i sista minuten. Dessutom en borttappad ring. Vad var det som hände?
FCFC – Kronohagens idrottsförening/3 0–1 (0–0)
Varning: Viktor Idman

Flera hundra personer i publiken och en blind schäferhund såg på onsdagen ett förvirrande skådespel på Bollplan nedan om det som tidigare hette Olympiastadion men i dag påminner om biblioteket i Aleppo. Detta är nu förstås en helt obegriplig liknelse, lika konstig som det faktum att Effcee spelat två tre skitbra matcher. Kanske är det plastgräset som har den effekten. Eller Gunnaris ölkass.

På tal om gräset.

Den borttappade ringen låg ganska exakt strax till vänster om tre kända plastgrässtrån. Hittades på torsdagsmorgonen av undetrtöcknad själv. Ordningen är återställd. Kapten Pohjola är nu definitionen av harmoniskt lugn. Tack för blommorna, tillbaka till fotisen.

Ringen i sagan. Eller nånting sånt.
Där låg den, vid vänstra grässtrået!

Under den apokalyptiska uppvärmningen ägnades mycket tid åt en genomgång av det som Petteri Behm säger att är relevant scoutting. Bland annat så bör det av adekvat förhandsinformation ingå namn på vaktmästare och nummer på omklädningsrum. Sjöväder och kajplats är också att rekommendera men inte i Gårdsbacka. De som kunde knöt skorna och simulerade något som påminde löpsteg. Dessutom diskuterades spelupplägget.

Den numera legendariska Tallgranen a.k.a. Tratten bygger på successiv och aggressiv minskning av motståndarens spelytor. Det ska vara fittit svårt att trassla sig igenom Effcees försvar etc. När bollen är säkrad och de döda burits bort från planen vänder spelet blixtsnabbt. Anfallet slutar i princip alltid i ett mål. Det gjorde det också i går, i andra halvlek. Tyvärr ansåg träögat att Tommys skitsnygga volley upp i högra krysset, förmodligen hans enda fullträff i år i tävlingssammanhang, var offside. Rasmus som stod cirka tre kilometer från epicentrum tyckte annorlunda, vilket härmed noteras med tacksamhet i protokollet. ”Det var säkert inte offside, säkert inte.” Frisparken som gav målchansen var förresten prima, slagen av unge Oscar.

Spelet for hit och dit som det brukar. Till skillnad från förra veckans match i Talihallen var uppspelen på Bollis många och ibland även lugna. En del enkla passningar gick fortfarande på fel fot och höll på att sluta i katastrof. Kortslutningar är oundvikliga men vi kan minska mängden. Kanske. Riktningen är i alla fall den rätta.

Gunnar var fruktansvärt taggad  men också  förvirrad i sin roll som defensiv mittfältare. Viktor löste problemet och möblerade om pjäserna. Genuint beundransvärd initiativförmåga. Viktor själv flyttade ned och Gunnar upp. Kallas för Effceehissen. Mycket praktisk sak. Just do it. Efter det blev det ordning på allt. Försvaret är det nya anfallet.

”Bäst att hålla käften, bara”

Om det sades något i pausen så kan åtminstone jag inte minnas vad det var. Man måste ju andas och dricka.

Alla vet hur andra halvlekar börjar. Bollen i mitten, domaren gör sin grej och så tuta och kör. Men det är viktigt att berätta. Simon Huldén vet detta, eller skulle veta om han bara skulle ha dykt upp som han lovade. På VIP-läktaren satt experterna med räkor i mungiporna och bedömde: Bästa fotisen nånsin. Faktiskt så var FCFC långa stunder spelförande denna fagra afton på Bollplan 6. Ändå var det Kronohagen som fick en straff med sig. Domaren medgav att den var fel men straffen skulle nu i alla fall slås. Wilhelm hade puffat till en Kifuit längst bort i rankkiboxens hörn. Axel mot axel. Erik mot Erik. Johan mot etc. Ingen människa vid sunda vätskor dömer straff för sådant. Men eftersom det finns en Allt Övergripande Rättvisa gick bollen förbi mål och matchen kunde fortsätta under smått tumultartade former. Så roligt var det att spänningen höll sig till den allra sista minuten. Då fick Kiffen en frispark vid cirka 16 meters-gränsen.

Den här gången gick bollen i nätmaskorna.

Maali mååli.

Domaren blåste av. Lite snopet sådär på en valfri skala. Kiffenklacken i södra kurvan jublade.

Kiffen tyckte att det var en bra match. Utmärkt, för det betyder att vi spelade samma match. Också FCFC tyckte att Kiffen var trevliga att möta. Respekt. Löööv.

När det skulle skakas hand sjöng FCFC ”Thriller”. Den sången är ungefär 12 minuter lång. Verkligen oerhörd performance. Positivt är också att motståndaren genuint tackade för en bra match. Faktiskt, det var en skitbra match som firades på Gandhi mittemot Kisisbutkan. Normaalit ruokajuomat.

Nästa match är fittit viktig och fittit snart. Kolla Namnskriket. Dags att slå Zoom.

Effcee skänkte bort segern

IMG_5598
Svårt att säga vad som menas med den här bilden. Men tröjsponsorn är glad.
Krismöte i Effcee efter poängförlust mot tabelltvåan. Domaren polisanmäld. Tullhunden Erik, en gammal blind schäfer, var den enda som deltog i diktamen. Och nästa match är naturligtvis oerhört viktig.
POHU/Shrimps-FCFC 2–2 (1–2)
Mål: Jon Jakobsson 2, varning Tom Nyström
Bollinnehav: 4 procent

Som så många matcher i FCFC:s historia började den här med ängsliga monologer och vadslagning. Solen sken. Fast inte inne i Talihallen. Där luktade det i stället bilaffär. Svettiga begagnade bilar. Datsun. Fiat. Opel. Karrrrrvanopat.

Utgångsläget inför matchen mot anrika Räkorna från norra Helsingfors var helt normalt. FCFC ligger risigt till i tabellen. Här skulle det måsta tas poäng för att säkra ett snabbt avancemang till division 4. Så taktiken var därefter, en mycket offensiv tallgran med få barr. And so on. Det funkade i föregående match i Britas och det som funkar i Britas funkar också i Tali. Temat för veckans och alla veckors tillställningar var Löööv på planen.

Bra match. Pohu-Shrimps var yngre och snabbare. Men vårt försvar var tajt och anfallet effektivt. – Christian Komonen, striker & FB-analytiker

Allt var underbart. Det var ljuvligt att få ta så fruktansvärt många löpsteg bara under de första sju minuterna. Hade vi alls boll? Kanske, kanske inte. Vem slog på värmen? Och fler steg blev det. Räkorna visste hur man lirar men de var klart oförberedda på den trattkantarell som gästerna hade plockat fram. Ytorna krympte kvadratiskt ju närmare Effcees mål PoHu kom. Då och då var det någon mager mörkblå stackare som lyckades trassla sig ända fram till mittbacksgiganterna Tomppi-Pato men där var det sedan stopp.

Det hedrar Räkorna att laget spelade som Marvelhjältar. FCFC sparkade på allt som rörde sig, i misstag förstås, mest på strumporna bara och hur som helst alltid inom FIFA:s regelverk, men ingen av motståndarna gnällde. Inte mycket i alla fall. Beundransvärd kyla, detta.

Helt planenligt gjorde FCFC ungefär två ruscher i första halvlek. Den ena gav genast ledningsmålet, den andra en hörna som också förvaltades med kontrollerad framgång. Vi har i laget alltid betonat att man kan faktiskt peta in bollen med höften, magen, arslet, ögat och även håret om man har ett. Däremellan kvitterade hemmalaget efter en god stunds mangling i den andra ändan av bilaffären. Men 1-2 till FCFC i pausen, alltså.

Under pausvilan sades inte mycket. Många hade fullt upp med att lösa mysteriet med drickaflaskans kork och bara andas. Någon ringde travbanan. Allt var som vanligt.

Sidbytet efter paus var inte till stor nytta men det är nu sådant som bör göras.

Intressant nog fanns det ork kvar i Effcee och hade det inte varit för en lite (men inte mycket) oförtjänt straff så skulle gästerna ha tagit full pott. Fasiken, varför ska man ha fördel av att snubbla på bollen i straffområdet? Vad är det för träöga som visar på vita pricken för sådant? Att både Tomppi och Viktor stod där och stämplade grannens kaveri har lite (inte mycket) med domslutet att göra. Publiken jublade i alla fall.

Oavgjort var en taktikens seger över osv osv, en briljant uppvisning i uppoffrande försvar som värmer i novemberslasket 2016–2019. Det var stundvis en sån satans karusell att samtliga slarviga enkla passningar och fullständigt knasiga försök till djupledsbollar som for åt kråkorna är förlåtna. Eller hur. Är man trött så är man trött. Alla fick springa, även Gunnar som kom lite sent till match.

Efteråt dracks det kopiösa mängder fittit dyr champagne på Kinesen vid Sockenbackavägen.

Högsta Sovjet delar ut prenikor till mittbackarna. Resten måste tyvärr slåss om en plats i startelvan nästa vecka då FCFC möter Kiffen/3 på Bollis konstgräs. Onsdagen den 17 augusti klockan 20.30. Iltamattschi, hei! Och Kiffen är ju då alltså ytterligare ett av topplagen. Stor plan igen. Gör inget onödigt.

Anslutande videon visar på mediateamets häpnadsväckande skärpa. Här ingår inte en sekund matchbild. Riktigt skräp. Måste ses!

 

FC bet i det sura äpplet

The botten is nådd. Ja, det är det som är ingressen, skriver GM Paul Olin.

Kaos i leden.
FCFC-HeMan 0-3 (0-2) Varning: Nicke

Det har varit en inte alldeles lätt vårsäsong för det anrika finlandssvenska laget. Svårt att få ihop gänget, trots en stor spelarring, har lett till ett brokigt lag som varierat från match till match. GM har varit borta en hel del, Oscar har skött det bra i undertecknads frånvaro – men en ledande, kontinuerlig spelidé har saknats. Och det faktum att vår kära Rufilux har saknats mellan stolparna har också spridit en osäkerhet.

Allt detta syntes också i matchen i Britas mot bekanta HeMan. Folk kom sent och var tämligen ointresserade av hur vi lägger upp taktiken, att vara social och peta sig i näsan verkade roligare. Och det är det väl…


I början var vi dock rätt pigga och drev matchen, särskilt Oscars unga kompisar hade spring i benen. Men passningarna var som vanligt inte de bästa och vi hade svårt att komma till skott. Alltid ville man dribbla en gång till i stället.

När HeMan gjorde sitt första mål verkade det lite som luften gick ur oss. Efter det kom vi aldrig igen och de kunde rulla in några till. Varje mål följde på en miss av vårt försvar, som denna gång backades upp rätt sparsamt av vårt mittfält. Det var hett och det syntes på mannarna. Exempelvis undertecknads felpassningsprocent närmade sig det tresiffriga.

Vissa av oss (Tommy, Wilhelm, Oscar + någon till) jobbade hårt matchen igenom men lyckades inte sprida kampandan till resten. På slutet började vi grina och skällde ut varandra också. Ber om ursäkt för mitt eget beteende.
Har tyvärr inte så mycket positivt att komma med denna gång, beklagar. Men ibland är det så. Dags för ansiktstvätt och så tar vi en riktig kämpaseger i vårens sista match som spelas mitt i högsommaren mot Sveaborgs glada gossar!

Svårt att få ihop ett lag även då. Snälla, snälla jappar, gå in och anmäl er omgående.
Trevlig försommar på er alla, hälsar er gamla GM.

Efter en miljon telefonsamtal

britas.jpg
Janne Grönroos spelade inte med stövlarna på och se hur det gick. FOTO: Petteri Behm
Effcee föll med stövlarna på i Britas. Men vem fan spelar med stövlarna på? Niklas Olin och Janne Grönroos berättar.
HJK/Töölö–FCFC 2–1 (1–1)

Enligt Ennolin var förberedelserna inför drabbningen mot Klubi igen lite kaotiska.

– Aaton aattona var det tolv namn i spelarförteckningen men då matchmorgonen grydde hade Wilhelm och Tommy stupat i sjuksäng. Så Oscar och Oscars pappa ringde en miljon telefonsamtal och det resulterade att 16 (!) gubbar/pojkar slöt upp i Britas. Där sågs trotjänaren Fabbe, nestor Riku och Oscars kompisar Ville, Tuomas samt Oscars kompiskompis Jaakko och Oscars ́ kompiskompiskompis Amu, eller vad han nu heter. Bra fixat!

Med denna främlingslegion inledde FC med rätt defensiv taktik, lite som senaste segermatch mot Kullervo.

– Inget hårande på motståndarens planhalva, men sedan bestämt och hårt på. Det fungerade bra de första 20 minuterna, HJK dominerade och höll boll och kierrättä den i försvaret, FC avvaktade… Sen tog vi bort bollen satt ut den på högerkant och drev upp den mot kortlinjen och ett briljant inlägg mot bakre stolpen där Jaakko ganska ledigt fick sätta pannan till och säkert nätade. FC jublade, HJK förstod nog inte vad som slog ner, minns Niklas Olin.

Vi fick 1-0 ledning tidigt. Ett klassikt FCFC-mål, åskådarna trodde det var tur. Men det e så vi nätar, det svider mera om det ser turligt ut. – Janne Grönroos

HJK var trots FC:s ledningsmål klart dominerande på planen på alla delområden – löpstyrka, fysik, bollbehandling och organiserat lagspel.

– Men rätt enkelt  lyckades vi stånga bort de farligaste lägena. Mot slutet av första hade HJK några hörnor, frisparkar och skott mot mål men dagens keeper Morris plockade blåbären säkert. Vid sådär 25 minuters spel började frågorna från FC:arna till domaren, paljonks jäljellä? så tempot och trycket var nog lite väl hårt mot Effcees mål.

Som Niklas lin säger fortsatte andra halvlek där den första slutade, ute på planen alltså.

– HJK forcerade anfall efter anfall och FC rensade, bl.a. Jocke på mållinjen, Janne G med lien strax utanför straffområdet och dagens slithästar på ytterbackarna Bernt och Janne W.

HJK hade tre ­fyra hörnor på raken och till sist lyckades klubben spräcka FC :s nolla. HJK:s jässikkä nr 8 lyckades lösgöra sig från mittback Nickes rock och satt pannan till vid främre stolpen, upp i nättaket/ ribban och kvittering, en rätt så traditionell markeringsmiss.

HJK körde grymma kuvion vid hörnorna som de hade 200 av och till sist lyckades de trycka in en utjämning. Sen glömde jag att bort att jag inte är 20 år och snabb som Thomas Björklöf så min kille kom ensam igenom och la den kallt in mellan stolparna. Vi hade varit värda 1 poäng, men ibland är fotboll orättvist.
Oscar Olins junnukaverin sprang som maskiner, men mittback Grönroos och målis Fleege fick inte riktigt bollarna att flyga fram till dem. Båda ligger nu med ispåsar på knäna och gråter. – Janne Grönroos

HJK:s andra mål kom på ett inlägg där deras anfallare fick ner bollen mellan Janne G och Morris och lyckades rulla bollen i mål. På slutet lyckades FC ännu sätta press mot HJK målet och hade två lägen i råddet framför mål, Ville och Oscar var nära att näta, men tiden tog slut.

– Överlag en bra match trots att förlusten grämde en aning. Vi satte respekt i HJK som förvånansvärt inte toppar tabellen. Mycket roligt att vi lyckades skrapa ihop tillräckligt med spelare och alla fick vila då det blev för tungt, säger Niklas Olin och fortsätter recensera:

– Morris spelade mer eller mindre klockrent i målet, Janne G likaså i mittförsvaret, Nicke dansade efter hans pipa rätt så långt. Alla jobbade och slet, Bernt, Janne W, Pädä, Rasmus, Fabbe och Riku som försvarare eller defensiva mittfältare, Jocke och Kasimir ypperliga som avvaktande mittfältare, Oscar som hela planens arbetsmaskin igen och alla Oscars kompisar som löpstarka och lite mer vågande unga hästar.

Råkade nån ta mina verkkarbyxor från plan igår? Nickade så mycket att jag glömde de efter mig. – Janne Grönroos

– Bra inställning, bra anda och kämpainsats! Go go go på onsdag.

Och så till sist, säger Ennolin, en liten känga…

– Ni som har svårt att få anmälningen gjord på Nimenhuuto, skärp er. Jag tycker att det är befogat att ni anmäler er senast två dagar före match eftersom en del sedan anger orsaker till OUT som är helt klara flera dagar innan, det underlättar lagledningens matchdag och uppladdning avsevärt, nu pratar jag alltså inte om sjukdomsfall utan arbetsturer, resor, kattens dopdag etc. Så söndag förmiddag är en passlig dag att bestämma sig om man kan/ vill/ ids vara med i onsdagens match.

Discokväll på Drumsö

Game Day på Pyrkkä är alltid en festdag.
Tillbaka på Pyrkkä med solen i fejan och Morris i mål. Vi måste diskutera Tratten för Tratten funkar.
FCFC–Kullervo/Überkleber 2–1 (1–1)
Mål: Wilhelm, Oscar

Men allra först, naturligtvis. GM Paul Olins kalsonger – eller spelbyxor som han själv säger. Det är mycket nu, riktigt jävla mycket.

– Det var nåt av mina barn som vann dem i en Kalle Anka-tävling, förklarade GM Olin de märkliga orange ”byxorna” utan att ändå förklara varför han tog dem på sig till en FC-match sista dagen i maj 2016. Eller det gjorde han visst.

– Snöret gick sönder i de riktiga Effceekortbyxorna så de ramlade av hela tiden.

Skärmavbild 2016-06-02 kl. 11.27.01
Okej?

Klockan åtta på kvällen var det fortfarande hett som i Marbella. Det kan förklara ett och annat.

Också kapten Pohjolas matchställ irriterade framförallt Petteri Behm, som lider av ylävartalovamma och kunde därför inte lira. Men prata kan han, ju.

– När har FCFC spelat i vita strumpor? Aldrig, förkunnade direktör Behm med versaler så det skulle bli fullständigt klart för hela Drumsö att inget mindre än hela föreningens från förut skamfilade rykte stod på spel.

Sedan så spelade både Olin och Pohjola helt hyfsat sett till förutsättningar och omständigheter, den lilla magra tid som de två fick eller valde att stå på planen.

Wilhelm! Wilhelm! Wilhelm!

Vad gäller själva matchen så var starten trevande men inte fullt lika kaotisk som alla de gånger som FC valt att inte värma upp med annat än dåliga skämt. Thomas ”alltid på topp” Björklöf tog saken i egna ben och grejade till en riktigt mysig liten uppvärmning. Åtminstone såg det skrämmande bra ut och Gunnar såg ut att flåsa lite. Rufus ”Kryckan” Vahanen, väldigt ledigt klädd som en vuxenfilmsoperatör från Drumsö, fick allt på vhs.

Thomas Björklöf kirrar uppvärmningen.
Thomas Björklöf kirrar uppvärmningen.

Men som sagt inledningsvis var det gästande Kullervo som höll boll. Anfallen trubbades dock av i FC:s försvarslinje. Taktiken att göra det svårt för motståndaren dvs täcka ytor i stället för att tokjaga boll börjar tydligen sitta både mellan öronen och i benen. Vänta ut och slå sedan till. Första som lyckades var kantlöparen Wilhelm Grotenfelt. Hans luftpastej från cirka 25 meter seglade otagbart in i bortre krysset. Stort jubel också därför att det var ”Grötens” första mål i FC-dress. Kvitteringen kom före paus när Effcee efter motståndarens hörna sjabblade med bollen på egen mållinje, 1–1.

I pausen dansades det vilt och skälldes framförallt på träögat. Träögat stod faktiskt ständigt fel och bidrog med sin letargiska spelledning till ett fort ökande antal tjuvnyp. Vafan har domaren de färgglada vykorten i fickan för om de inte används? Nå, i slutet av matchen fick träögat äntligen fram ett rött kort när en liggande Gunnar stämplades.

Vafan pågår? Mörkret på avbytarbänken?
Vafan pågår? Mörkret på avbytarbänken?
Tratten funkar!

Segermålet kom på en fast situation. Gunnar fälldes på vänster kant vilket renderade en frispark. Den förvaltade Oscar med härlig precision. Bollen flög i en liknande bana som när Wilhelm gjorde 1–0, otagbart upp i bortre krysset. På videon som Petteri Behm lyckades spela in kan man betrakta hela härligheten.

Efter 2–1 försökte Kullervo öka trycket på FC:s försvar men det var egentligen fört efter att de fick en man utvisad som pressen började bli obehaglig och då var det en stunds panik i de rödsvarta leden. Helt onödigt egentligen för allt var så att säga i egna håriga handen. Men i stället för att slå lugna passningar och bromsa upp lite fick hemmapubliken (Benjamin Laustiola och några till) se ett generöst återfall av sådana hjärnsläpp och kortslutningar som i alla tider förhindrat laget från ett snabbt avancemang till division 4.

Segern var rättvis sett till skapade målchanser och även fasta situationer (frisparkar, hörnor) i anfallszon. Kullervo klarade inte av att passera Tratten, en försvarsformation var syfte är att nöta ut motståndaren. Därmed hade Morris Fleege i FC-målet en förhållandevis lugn kväll.

4-5-1 med Viktor Idman på ”kymppipaikka” och Oliver under honom på mittfältet funkade bra. Båda slet som de där små djuren som alla talar om. Björklöf och Robban var suveräna som mittbackar men nog var det en såndär hela lagets seger, detta. Sammanfattar receptet eller Tratten: Uppvärmning, taktik och tanke innan handling samt skärpa i fasta situationer. Det ger säkert utdelning också i kommande matcher.

Efter fem spelade matcher är FCFC stadigt förankrad i tabellens mittskikt i division 6. Fittit siisti. Nästa match är fredagen den 10 juni. Anmälningar, anmälningar.

FCFC:s mediebyrå var fullskaligt på plats på Pyrkkä. Jocke Ring bidrog med många fina bilder, klicka här för att titta på dem.

ps. Den här artikeln uppdateras med ytterligare bildbevis och även film så fort framkallningslabbet samarbetsförhandlat klart. Stay tuned.

Främlingslegionen fixade inte

Kostcirkeln är i alla fall under kontroll.
Matchbilden. Kostcirkeln är i alla fall under kontroll. Foto: Christian Komonen
FC – Käpylän Sekunda 1-3 (0-3)
Mål: Oscar, Varningar: Mike, Pato

Den hårdaste matchen hade förts redan innan matchstart under den gångna veckan. Den gick ut på att skramla ihop ett lag. 18 out-anmälningar måste vara världsrekord.

Nå, vi fick ihop 13, 6 ordinarie och 7 från främlingslegionen.

Just nu har FC lite svårt att komma igång. Två matcher i rad har vi legat under med 0-3 efter cirka 20 minuter. Det är inte bra. Vete fan vad det beror på. Fabbe (en av legionärerna) hade en teori om att det kunde vara för att vi är lite överlägsna finlandssvenskar. Vi slackar in i matchen så att säga. Finnarna kommer in i matcherna med en annan attityd. Kan det vara så? En fråga om klass. Go figure.

Senast fixade japparna det dock på ett legendariskt vis. Inte denna gång.

– Så jävla dåliga var vi väl inte, men ouppmärksamma. Första målet var en perfekt frispark och de två följande sjabbel där vi inte riktigt får bollen bortsopad. Och framåt var det tunt i första halvlek, säger GM Paul Olin.

Christian Komonen komppar generalmanaaschärn:

– Vi dominerade. Men gav 3 räkämaalia i början.Jag hade några semi bra mestan. Och sen hade vi en ribba och mållinjen och över och förbi etc. Vi borde definitivt ha vunnit. 

– I andra fick Oscar göra omstrukturering i leden och FCFC körde med tre anfallare. Det blev bättre helt klart (Sekunda blev väl också trötta), men renderade bara ett mål. Thomppi passade, Oscar droppade över målvakten. Snyggt.

– Så här är det ibland. Nytt försök på tisdag. Dagens snyggaste i våra led måste ha varit GM:s svågers niskalenkki på en Sekundajappe. Träöga tog fram det gula där. Precis som på Mikes viikate. Undertecknad lyckades dock inte snacka sig till ett kort hur jag än försökte. Damn. Bättre lycka på tisdag, konstaterar Yours truly Paul Olin som också hälsar ”Never grow up”.

Ja, nå. Paul torde veta vad han talar om.

Och precis, Ny fittigt viktig match på tisdag! Det är alltså den här inkommande veckans tisdag och matchen spelas på Pyrkkä. Anmäl IN och OUT och kom i tid för uppvärmning etc.

– Författat i huvudsak av Paul Olin

Miraklet i Nordsjö

Östra Helsingfors är ett sjukt fint ställe. Kasimir, Thomas, Oscar och Christian vet varför.
FCFC–Ponnistus/Kermaa 4–3 (0–2)
Mål: Kasimir, Thomas, Oscar och Christian.

Vad ska man säga? Efter att ha tagit leposteget ned i Marianergraven och vad som var början på riktigt jobbigt gnäll vaknade Effcee och vände ett nästan omöjligt underläge till en galet fin seger. Då säger man inte så mycket. Det är kortslutning.

– Neeh, det här brukar vi inte göra, sade Niklas ”Tauls bror” Olin efter matchen.

Så vad var det som hände. Jo, FCFC började starkt och faktum är att Kasi kunde ha startat festen redan efter några spelade minuter men stegen passade inte Tomppis drömpassning. Skottet rullade förbi mål. Och Thomas ”alltid på topp” Björklöf fick ont – kanske mest i huvudet men också i benet.

På tal om benet var Rufus ”Ruyff-kryckan” Vahanen på plats och förevisade en trasig akillessena. Efter den showen tog Ruffe ett stadigt grepp om kameran och det briljanta resultatet kan skådas här ovan. Mycket som fastnade på film och också en hel del som var värt att framkalla.

På Kartanos konstgräs var det Rasmus Mellberg som vaktade målet.

– Jag har gjort det förr, sade han före matchen.

firsthelp.jpg
Tuff match i Nordsjö.

Trots ganska bra FC-övertag lyckades Ponnistus överlista Rasmus två gånger före pausvilan, mycket på grund av att utespelarna löpte som synskadade eunuckar. Med såna irriterande baklängesmål sattes moralen och den mentala styrkan på spel. Det gick förstås åt helvete och skrikandet började. Pausen har sällan kommit så lämpligt.

Det är lite oklart igen vad som sades under pausen.

Kan vara att det var något genidrag som avhandlades.

Säkert är att formationen byttes från surrealistiska 4-1-2-1-2 till mera norbala (sic!) 4-5-1. Därmed täcktes större ytor på mittfältet vilket gav hemmalaget en klar offensiv fördel. Hm. Vad var det som hände där, vad skrev jag just? Vem vet.

Efter ytterligare ett baklängesmål, diverse stolpskott och darrande ribbor var det ganska skönt att se karlarna näta också. Det gjordes som bland andra Komonen föreslagit sedan den där mörka kvällen 1976 så karlarna flyttades in i boxen. För där händer det grejer. Och det hände, ju. Herregud att det hände grejer. Fantastiska saker.

Ponnistus pressades tillbaka men var inte ofarliga alls. Rasmus tvingades till några riktiga herrejävlar-parader och försvaret med Joey och Robert i mitten hade fullt upp. I stora bilden var FCFC ändå lite bättre på alla delområden. Tyvärr blir det ingen returmatch på hösten för i årets serie ingår inte dubbelmöten.

20160519_202109.jpg
Alltid glada Rufus kom, såg och segrade. Men – Mariehamn?

Fyra mål, fyra målskyttar. Så jävla bra! Men nog var detta hela gängets seger. Alla klåpade och sov men hade också bra stunder. Det är som det ska vara på vägen mot division fyra. Det är inte långt nu.

Till nästa match som är både fittit viktig och fittit snart tar vi med oss a) att kanske Tomppi fortsätter på topp och b) att ingenting är omöjligt men alltid lite svårt och c) ja, vafan skulle det vara? Regelbundna mattider?

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑