21.04.08 På ögat i lurvboll

Ok wankers. You suck.
Nåväl. Nånstans måste man börja och i år började FCFC med karvapallomatch, som i fri översättning är lika med Murva Kalkku-match a.k.a. inomhus-fotboll-med-fittit-ful-och-svårhanterlig-liten-satans-perkeles-boll-på-hal-parkett-match. Detta alltså i stället för en lika skön som traditionell generalrepetition mot FC Änkyrä i Masabybubblan. Där brukar vi ändå vinna.
Om det inte framgick redan så lirades haha ”lirades” matchen med handis-IFK:s myki heimlaga regler. Med andra ord var det just inga regler alls. Studsboll. Till vår stora förtjusning blir det revansch veckan före midsommar, riktig fotboll på riktig fotbollsplan och med lite bekanta regler också. Sägs det. Men vad vet man.
Anyway.
14–5 (3–2) till IFK.
Man vill bara dö. Man drar ju skammen över hela släkten.
Vi ska nog börja med Chrisses kallingar. Inte helt oväntat men dock mot reglementet fick vi se en muntert klädd Komonen löpa och ibland också smyga i underliga riktningar omkring på planen i Idrottshusets vindsvåning. Kallingarna är blå med något Burberryaktigt mönster. Trots detta eller kanske just därför satte vår man i kallingarna in en balja. Övriga målgörare i FCFC: Bodi, Beni och Morris. Alltså the usual gang of suspects. Bra så!
Från de små detaljerna kan vi gå till the big picture och rulla fram Europakartan med Riket. Nämligen. IFK körde över FCFC med taktisk mognad, våghalsigt spel och sedvanligt ruff. Det var så att säga 6-0 där och gonatt också om äffcee hängde med ganska bra i första halvlek. Matchen avgjordes under andra halvlekens 5 första minuter när motståndaren hade en oväntad power play – i fem minuter. Sedan var det förstås kackan i byxan och väldigt svårt att komma i gång. Annorlunda uttryckt försökte FC spela fotboll när IFK spelade karvapallo med egna karvapallo-regler.
Sessionens bästa glimtar sågs under de sista 8 minuterna. Då minsann fungerade kombinationerna. Synd bara att då var IFK redan hemma. FC:s lilla After Ski-träning slutade antagligen oavgjort till någondera uppsättningens enorma besvikelse.
Till minnesvärda detaljer hör också att Morris inte ringde från Björneborg och sa att han ”är där om 30 minuter” och att gästande FC bytte om i damernas kanske 0,3 kvadratmeter stora omklädningsrum (bra feelis).
So meine damen und herren. Tränar-Beni har mycket att fundera på före seriepremiären den 5:e maj. Som det framgår av bilden har funtschandet börjat.
Laget mot IFK: Simon, Bodi, Oliver, Christoffer, Morris, Kim-Jong Il, Nicke, Taulus, Benjamin, Mika, Janne. Målgörare var åtminstone Simon och Chrisse. Äijä var enda betalande åskådaren.
Bäst på plan? Självklart Bodi som trots att han före matchen bara ville gå hem – precis som många andra som försökte ta del av ”reglerna” – delade ut den ena autsch-tacklingen efter den andra och DESSUTOM fixade målchanser. Mest oljud: 1) Nicke, 2) Morris, 3) Pale, 4) Taul.
ps. Debatten om matchen fortsätter på diskussionsforumet. Skäll, råskäll och andra verbala mutor – där.
ps2. Det är möjligt att matchreferaten i fortsättningen får en mer seriös ton och galenskapen flyttar då till diskussionsforumet tillsammans med all annan Ostaa,myy, vaihtaa & varastaa-information.

14.5.08 Förlust i seriepremiären

FC–AC STASI 0–5 (0–2)
Storstryk i premiären… va ska man säga? Motståndarna var ganska bra, men inte 5 mål bättre än vi. De hade utdelning på sina chanser med mördande procent, medan vi inte fick in bollen trots 2-3 lägen. Stasi tog närkamperna på mittfältet och höll ihop sitt försvar. I perioder till och med förde vi matchen. Tycker att det kanske var ett mål skillnad mellan oss. När vi lyfte pressen i andra halvlek kom dom åt att kontra in några mål. Vi gjorde inga stora missar, men några mindre markeringsmissar som straffade sig. Inte heller fick vi spelat bollen längs med marken till anfallet. Flera bra höga bollar in i straffområdet hade vi, med lite tur hade de gett utdelning.
Vi var hela 4 bytesspelare, trots det orkade vi inte springa. Det bevisade att vi behöver bytesspelare i framtiden. Micha gjorde en godkänd debut, Bodi, Mike och Riku spelade bra. Själv drog jag på ett långskott som målvakten tippade i ribban.
Bara vi får Oliver med kommer jag att möblera om i de nedre regionerna. Vi tar med oss det som var bra till nästa match, så går vi ut för fullt och så bara ökar vi.
B.

20.05.08 Ordningen återställd!

FC–KPR 6–1 (2–0)
FC tog säsongens första seger rätt så komfortabelt. Motståndarna kämpade på i god anda så det tog en stund för oss att slå hål på dom.
Matchens första chans fick tränarn som drog på ett volleyskott som målvakten dock vackert räddade i nedre hörnet. Andra chansen fick Nicke, men målvakten räddade även hans genombrott. Kort därefter fortsatte Simon där han avslutade förra året: med mål. Hans något diffusa roikkupallo seglade in i bakre hörnet.
I slutet av första halvleken dribblade sig undertecknad in i boxen och fälldes bakifrån. Bodi förvaltade straffen säkert.
Vi ägde matchen, motståndarna kom knappt in i vår box, bara sporadiskt fanns de på vår planhalva. De insåg väl det lönlösa i att utmana de bakre regionernas nya kung, Oliver, som med stor säkerhet städade undan precis allt.
I andra halvlek gav så äntligen Nysäs inkast resultat, bollen skarvades till tränaren som tog ett symboliskt skutt och nickade bollen mot bakre hörnet. Det håll bollen kom ifrån, i bästa Stefan Edbergs anda. Så slog han ju alltid sina volleys om ni minns. Kort därefter tyckte den gode Oliver att det var dags att dribbla sig ensam igenom. I rädsla för att bli petad passade han till sin tränare som slog in bollen.
Så var det dags för lite FC-historia. Vår gode admin drog på från 16 meter och bollen hittade nätet lågt i bakre. Så gjorde han då äntligen sitt första mål i en officiell match och tuuletus var därefter. Ännu hann vi med ett, jag passade igenom åt Taul the takoja som klokt släppte bollen åt den framrusande Bodi som satte sin andra fullträff för kvällen.
Motståndet var inte det bästa, men det var inte planen heller. Det var en bra genomkörare för oss. De flesta var till sin fördel, men jag vill framförallt lyfta fram mej själv. Micha fick en förtjänt eloge, för att ha dragit på sig massor av frisparkar som stannade upp motståndarnas spel. Ändå klarade han sig utan varning. Det gjorde vi alla. Mike gjorde en solid insats i målet, men som den fair play playern han är, tyckte han att även de välkämpande motståndarna skulle få ett mål. Nysä slet bra, det gjorde också Dani,
Bodi och Tommy. Chrisse spelade för ovanlighetens skull på säkerhet. Och som redan nämndes, kung på plan: FC nr 7.
Se on siinä.
-B

27.05.08 WäSy snodde poängen

FC–WäSy 0–2 (0–0)
Matchen började med att vi fick iklä oss neongula västar eftersom våra blåa reservskjortor inte fanns att tillgå…
FC mötte ett jämnstarkt lag på anrika bollis sjuan. I första halvlekens första halva kom vi inte riktigt nånstans. Detta pga att motståndarna markerade bra och kom aggressivt på. Men inte heller de kom någon vart eftersom vi på ett rutinerat sätt höll ihop vårt neongula paket.
När Bodi skickade iväg sin hörna landade den planenligt på Simons panna. Denne gjorde snällt som tränarn hade bett och nickade tillbaka. Morris fick huvve emellan, men bollen städades dramatiskt bort på mållinjen. Returen klämde Bodi till men målvakten räddade. Han räddade även Bodis frispark något senare. 0-0 i paus således. I andra började vi ta över mer och mer, men så fick de då en hörna. Den slogs mot främre stolpen där en motståndare ostört fick nicka bakåt i mål över en alldeles för sent utrusande Mika. I andra ändan hände det också. Efter ett Nysä-inkast kom bollen till undertecknad vid bakre stolpen som klämde bollen i stolpen. Kort därefter lyfte WäSy en långboll till vår straffområdsgräns där en ensam Mika tappade bollen rakt i fötterna på deras anfallare som slog in bollen i tomt mål.
Så fick Nysä bollen, passade Bodi, som passade Simon som såg sin tränare kuta, gav en stickare och han var igenom. En omild knuff i ryggen och domaren visade på straffpunkten. Bodi steg fram och sköt hyfsat, men målvakten gjorde en strålande enhandsräddning. I sista minuten lyfte Chrisse in bollen i boxen, undertecknad bredsidade volleyn en hårsmån förbi bakre stolpen.
Så förlorade vi mot ett lag som vi lika gärna kunnat vinna över.
– B

03.06.08 Seg förlust

FC–POHU/SUSI 0–2 (0–0)
När matchen körde igång hade motståndarna två man för lite. Vi kom överens om att det inte fick störa vårt spel. Överenskommelsen höll inte. De spelade fiffigt med 8 man i egen box. Vi stötte vårt huvud mot deras försvarsmur gång på gång. Ett par gånger kom dom sedan åt att kontra då Oliver enligt order stigit, men Toffe resp Tommy lyckades städa undan. Första halvlekens bästa målschans fick Riku, som efter att ha blivit framspelad av undertecknad och Simon fjuttade till bollen framför öppet mål. Själv kom jag fri från liten vinkel, men sköt målisen i bröstet. Pohu fick en spelare till i något skede, men då det stod 0-0 i paus var det ett gäng frustrerade rödsvartrandiga reklamstolpar som stod och skällde på varandra. Andra halvlek började vi bra, hade bra grepp. Men riktigt vassa lägen lyckades vi inte skapa. Vid ett par tillfällen var jag själv nära genombrott men deras målis gjorde fina utrusningar. Oliver nickade förbi på en hörna, andra halvlekens bästa chans. Så anföll då Pohu från höger. Nicke gjorde en rutinerad fällning bakifrån utanför straffområdet. Tyvärr gick frisparken i mål via Olivers fot. FC lyfte pressen, men Pohu kontrade förödande ännu en gång. Skottet från ganska liten vinkel såg inte på avstånd omöjligt ut… men i mål gick det. 0–3 var också väldigt nära, när motståndarna fick Mika att springa hit och dit för att sedan lägga bollen i inre sidan av stolpen.
Planen var i uruselt skick. Förstår inte att staden inte kan fixa till den. Domarn var i uruselt skick, men det visade sig, föga överraskande att han inte kunde reglerna. Stackarn trodde att oavsiktlig hands inte är hands. Inte undra på att hela 5 hands från motståndarna förblev ovisslade. Varav en inne i boxen, solklar straff med andra ord. Tre gula kort tog vi. Nå, såna får man ta.
Efter matchen tog vi lagfoto. Riku var inte med eftersom han sin vana trogen hade stuckit innan matchen var slut. Skäms.
En annan som sjönk in i gamla spår var Morris, som kom för sent och sen hade en jävla massa att säga om bytesruljansen. Herrn kunde koncentrera sig på att hitta sina röda strumpor.
Vi var sega, väldigt sega. Gäller alla.
Nu vilar vi kropp och själ i en vecka och så ger vi stryk åt Veijarit (som vi vann över i fjol 4-2). Kivogare och dricka bärs på Bocksbacka lokalkrog då.

09.06.08 Ny storseger för FC

FC–VEIJARIT 5–1 (1–1)
Matchen började som så mången FC-match tidigare. Folk droppade in i sista sekunden. Morris hade den här gången röda strumpor men fick vända hem igen efter sina pläägin. Micha hittade inte till planen utan föredrog att kurva omkring i Malm istället.
Dani hade inte med sig varken shorts eller verrare i rädsla för att de skulle bli smutsiga…
Så när domaren visslade igång var vi en för lite. Veijarit började med att spela aktivt medan vi i lugn och ro slog ifrån oss. Bodi turade Oliver, innan denne hann till Bocksbacka, med framgång som mittback.
Så hände det sig då att en veijare fick drömträff från 20 meter och bollen seglade in i ylämummo, som Juti sku ha sagt. Mika var denna gång chanslös.
Så småningom fick vi grepp om händelserna och tyngpunkten flyttades mot Veijari målet. Jari Johansson, som gjorde en bejublad comeback, kom fri, vände bort ett par försvarare som sedan rev ner honom med straff som följd.
Undertecknad steg fram och sköt bollen i högra nedre hörnet. 1–1 i paus således. I andra halvlek hade Veijarit inget o komma med. Vi anföll gång på gång. Jag fick en passning som jag hann på före deras försvarare, men jag tvingades ut mot straffområdsgränsen. Men då kom målisen i full fart och tacklade ner mej bakifrån. Straff. Straffen sköt jag på samma sätt som första gången. Den här gången fick målisen fingertopparna emellan, men det räckte inte.
Orsak nr 1 till att vi hade koll på händelserna var att vi orkade röra oss. Vi tog hand om kakkospallot gång efter gång. Nysä och Simon slet till sig bollen otaliga gånger. Lika otaliga var gångerna de gick segrande ur närkamper.
En passning slogs mot målet, varken backen eller målisen tog den. Då dök Micha upp och tåade in sitt första FC mål. I följande stund kämpade jag mej igenom, rundade målvakten, men vinkeln var för liten och bollen hamnade i gaveln. Stunden därefter påbjöd ett liknande tillfälle, men i skottögonblicket rev det till i baklåret mitt och matchen var över för min del.
Sen fick Jari ett rätt fritt läge. Ett lågt skott från sexton meter och bollen var i mål. I slutet gav Bodi en hörna som seglade över alla utom Nysä som fortsatte bollen direkt i mål. Denne stod också för matchens tuuletus.
En skön och välförtjänt seger, då vi äntligen spelade som vi skulle, även mot ett lag som var sämre…
Alla jobbade bra, även de som inte har nämnts.
B.

30.07.08 Vi föll med stövlarna på

FC- PPV/SEOS 1–4 (1–2)
Mål: Nappe Larsson
FC inledde höstsäsongen med att kämpa väl. Slutresultatet var inte önskvärt men inga sura miner kunde trots detta skådas. Vi fick hjälp av en i förtid grånad Jerry Wahlforss och Bodis brorsa, Nappe. Det behövdes för halvskadade- och skakade spelare fanns det gott om.
Seos började med att pressa på hårt vilket även ingick i vår taktik. Men att de efter en markeringsmiss fumlade in ett mål ingick inte. Så började vi få grepp om händelserna och de unga motståndarna skärrades genast. Efter att Nappe glimtat till ett par gånger dribblade han sig fri på kanten och klämde bollen i mål från hyfsat liten vinkel. 1–1 stod det och vi hade seos på vagnen. FC pressen fortsatte med två hörnor som undertecknad gav. Båda gångerna blev åtminstone i mina ögon våra anfallera fult nerrivna, helt säker är jag inte.
Men så kom markeringsmiss nummer två och bollen sköts in i vårt mål från liten vinkel, och detta bara en minut före paus.
I andra halvlek höll vi jämna steg en stund. En frispark från 18 meter som undertecknad sköt aningen förbi, lessen för den pojkar, borde utan vidare ha satt den i klykan. Men så tog konditionen ut sin rätt. Vi kom inte riktigt någon vart mera. Bollen brände i fötterna på de flesta, även på våra hyfsat tekniska mittfältare. Dessa gjorde sig, trots utmärkt kämpaglöd, även skyldiga till långsamt uppspel. Anfallarna fick som helhet alldeles för lite bollar att jobba med. Bollen snabbare uppåt, tack. De gånger vi lyckas spela enkelt, rakt uppåt, är vi farliga. Det hände inte i den här matchen.
Seos kom så i våg efter våg. Herr Komonen började dribbla på egen planhalva… De fick ett antal ylivoima-anfall vilka resulterade. Först fick seos-killen drömträff. Skottet som var bra seglade in nära stolpen. En rätt placerad Mika, som hade kastat sig, istället för att försöka springa fast leijan, hade kanske tagit skottet. Mål nr 4 kom när de anföll 4 mot 2 och Taul the takoja ensam försökte hålla ställningarna.
Som tränare tar jag på mig ansvaret för att vår försvarslinje var darrig. Tyvärr har vi varit tvugna att möblera om alldeles för mycket i försvaret och mot Seos var tre backar för lite. Därför, mina vänner, läs chrisses spelhörna, så ni vet vad som gäller i fortsättningen.
Som helhet, en bra match där alla får godkänt, även Micha, som själv tyckte att han spelade skit. Extra plus åt rektor Mike, som kämpade föredömligt och dessutom osynligt smög sig upp i straffområdet och nästan gjorde mål.
Beni.

06.08.08 Seg tasuri

FC–SONNIT 1–1 (0–0)
Mål: Markus Larsson
Varning: Markus Larsson
Det första problemet uppkom redan på palavern. Det visade sig att ingen hade behörighet till Chrisses hörna.
Vad gällde att ta till sig Drillos 4-5-1 taktik lyckades det förträffligt ända tills handisdomarern Ari Nyberg visslade igång matchen. Vi lyckades nog så väl frysa motståndarnas spel och bemanna alla delar av planen. Sonnit tvingades lyfta upp långbollar som inte var särskilt farliga. Inte heller vi kom riktigt tillräckligt nära motståndarmålet. Så småningom började vi få ordning på händelserna med ett skott av Bodi och en nästan ensam igenom av Pale. Toffe var aktiv och fick en hel del gjort i första halvleken, men satt mest på bänken i andra. En tjock motståndare rev och skuffade allt vad han hann med, men matchens enda gula kort fick ändå Bodi efter högljudd klagosång.
I andra halvlek tog vi över direkt. Efter inkast kom jag åt att skjuta men deras 60-åriga målvakt enhandsräddade. En kort stund därefter dök ett ännu bättre läget upp, men igen stod denna halvpensionär i vägen för undertecknads halv volley. Men Bodis halv volley klarade han inte mera. 1–0 och pressen fortsatte. Tyvärr gick det så som det ibland går i fotboll. En långboll mot vår straffområds gräns skapade oreda och osäkerhet, bollen studsade deras väg och bollen rullades i mål förbi en dykande Mike, som i övrigt gjorde en förtjänstfull insats i målet.
Som helhet kändes det lite segt. I luften hade vi ingen chans, men i andra spelade vi hyfsat längs med marken. Vi hade hand om händelserna trots att de hade en period efter vårt ledningsmål då vi bjöd in dem i matchen. Men som lag jobbade vi bra, skapade chanser och skulle ha gjort oss förtjänta av ytterligare två poäng.
Till matchens profiler hörde Bodi, som snurrade och tvinnade, gjorde mål och spelade fram. Dock tycker jag att han kunde ha bjudit sin tränare på stickare då det fanns flera tillfällen för det. Den stickaren bjöd istället en annan av profilerna, Paul på. Micha, Nysä och Simon jobbade föredömligt. Chrisse hade en kanon i huvet på nån back. V:et i 4-5-1:an såg inte ut som ett V, vilket det nu i och för sig inte behöver göra heller. Men tränarns förvåning var nog inte helt liten när Nysä redan efter fem minuter spelade spets. Att Simon vågade vara offensiv tycker jag var schysst. 7 poäng till bör vi ta. Helst i de tre följande matcherna.
Så några kuriosa till sist: När undertecknad anlände spurtade Simon upp för backen för att möta mej i hopp om en plats i öppningselvan. Det lyckades, så rövslickning är aldrig fel. Micha tog en paus mitt i liret och låg och kramades med nån gubbe på en bänk vid sidan av planen. Tacka fan för att jag slapp se det. När Pale fick frågan om var han spelar efter att han kommit in i andra halvlek kom det helt logiska svaret: Jag vet int.
Efterspelet spelades på Indira Gandis stamkrog, där det väsentligaste som slogs fast var att klädseln på jubileet skall vara festlig kostym, smoking för Chrisse och slips för Pale. Och så slogs FC: s resa till Uppsala nästa vår fast.
Näillä mennään.
B.

14.08.08 Orutinerad avslutning

FC–MPS/4 2-4 (0-2)
Mål: Beni Laustiola, Tommy Pohjola
När två lag väntat i regnet en halvtimme slog klockan sex och ingen domare fanns tillhands. Så efter lite ringande hittade MPS-ledningen en domare och matchen kom igång 25 minuter försent. Det kom överens om att förkorta matchen till 2×30 min. FC inledde med 4-5-1. Trots att vi hade hand om händelserna visade det sig att det här med 4-5-1 var för mycket för vissa. Det var inte en eller två gånger som Pale undrade på vilken plats han spelade. Inte undra på när de han bytte med inte spelade där de skulle spela. Herr 3 var konstant för högt uppe och herr 16 brydde sig inte om sin kant. Detta ledde till att herr 21 (fibonacci) som inte är känd för sin strama markering av motståndarna lämnades helt ensam. Detta i sin tur ledde till att MPS fick plocka ner kakkospallot i anfallszon och detta igen ledde till två mål. Inte så rutinerat av ett rutinerat lag. Med rutin menar jag att man täcker, stör, river, torpar och framförallt markerar..Att man vet hur man skall vara placerad och åt vem och när man ska sparka bollen. Och, att man tar jappen och inte bollen i eget straffområde. Det är orutinerat att bara ta bollen. För bollen går inte i mål av sig själv, nån måste ju sparka dit den.
Så till händelserna som vi som sagt hade hand om. MPS började tyvärr genast med fult spel med sin kapten i spetsen. Det var knuffar i ryggen mest hela tiden. Men vi kämpade väl trots att det enda som dök upp var ett halvläge för mej. Men så kom det som hänt oss förut. När allt såg bra ut för vår del får deras kille på sitt livs skott från 25 m och bollen seglar ner i bakre övre hörnet bakom en hölmistynyt Mike. Minuten efter tappar tyvärr Mike en boll han redan hade i famnen och 0-2 är ett faktum.
Trots detta är det ingen som deppar. Kämpisen är bra, vi vet att vi har läget under kontroll.
I början på andra halvlek ger deras gris-kapten en slarvig bakåtpassning till egen back som inte får kontroll. Jag tackar och tar emot. Ensam med målvakten ger jag lite ytterskruv åt bollen som snällt rullar in i bakre hörnet. FC tar över mer och mer. Så skickar Tommy en hög boll mot målet som otroligt nog studsar över målvakten och går i mål: 2-2.
Paul Olin är en centimeter från att göra sitt livs mål, men skottet tar i innersidan av stolpen. Själv snappar jag upp en boll, rundar målvakten, men hamnar i för liten vinkel. Så småningom tappar vi greppet och det börjar jämna ut sig igen. Då händer alltså det som redan nämndes: dålig defensiv av mittfältet, dålig markering och förlorade kakkospallon. Allt detta mot ett lag som egentligen inte har något att komma med. Så tre minuter före fulltid avgörs matchen. Ett inkast ges, inkastaren får tillbaka bollen och kan i lugn och ro lyfta in ett inlägg. Var var markeringen? Bollen hamnar i fötterna på deras mittback som ostört får drämma på. Bollen leijar upp i nättaket. Var var markeringen? Sista målet kommer i följande anfall och är kosmetik.
Riku kämpade och sprang föredömligt. Han och Christoffer hör till de få som verkligen spelar på de platser de blir tilldelade. Skönt att veta var man har dem i alla fall. Det har blivit en fröjd att se Riku spela, nu när han koncentrerar sig på spelandet. Oliver slet över hela planen och paikkade sina kaverins misstag så mycket han hann. Men inte ens han kan göra allt ensam. Tommy och Janne var säkra i mitten. Även bröderna Olin stod för en solid insats. Också jag spelade hyfsat. Rufus Vahanen gjorde sin debut för säsongen. Nästa gång kanske i FC:s spelkläder…
Av fem förluster den här säsongen känns den här som den mest onödiga. Nu lämnar vi 4-5-1 experimentet och går över till 4-4-2, som vi redan använde oss av i andra halvlek.
Och hej, Cosmos förlorar vi sen inte mot!!!!!
B.

19.08.08 LUU JÄI KÄTEEN

FC–Cosmos 1–2 (0–1)
Mål: Markus Larsson (str.)

Ännu en onödig och bedrövlig förlust. Många ordinarie var borta och ett par hjältar meddelade frånvaro samma dag… Kenneth kom och hjälpte och Morris ställde sig i mål. Matchen var jämn den första kvarten men så småningom tog vi kommandot. Flera av våra anfall blev farliga. Toffe kom aningen försent på en boll som skulle ha gett honom öppet mål, jag blev felaktigt paitsiovisslad i ensam igenom-situation. Ett par gånger räddade målvakten fint mina försök. Nysä klämde till med en rökare mot krysset men målvakten tippade till hörna. Cosmos fick en chans när Chrisse missade, men han redde upp situationen. Så såsade Kenneth och Oliver, som inte kände varandra alls, men Kenneth räddade situationen med en glidtackling. Trodde vi. Men domaren visslade otroligt nog straff. Morris dök tyvärr åt fel håll. Tyvärr därför att det inte var någon bra straff.
Efter cirka tjugo minuter rev det till i baklåret på undertecknad och matchen var över för min del. 0–1 i paus trots att vi härskade.
I andra tog vi över fullständigt. Toffe fick många bollar som han jobbade med. Inläggen haglade in framför Cosmos målet och chanserna var många. Simon fick öppet läge och nickade i ribban. Sin egen retur nickade han över. En annan nick räddades på mållinjen. Bodis skott smet precis förbi. Jannes volley från 20m räddades av målvakten. Så hände det igen: Morris spelade med fötterna utanför straffområdet, men gjorde det rakt åt motståndaren som satte 0–2 i tomt mål. FC pressen fortsatte. Toffe-Simon axeln ledde till att Simon blev fälld. Straffen satte Bodi den här gången säkert. I slutet sjabblade Morris en gång till, men räddade via stolpen. Tyvärr tog tiden slut i mitten.
Som helhet kan konstateras att vi spelade en av våra bästa matcher. Vi ägde matchen och radade upp chans på chans. Men än en gång föll vi på individuella misstag och otur. Kan tyckas konstigt att skylla på otur, men bollen har verkligen inte rullat vår väg i år.

Toffe gjorde sin bästa match för i år. Kenneth och Oliver var säkerheten själva med undantag för den ena missen i första halvlek. Janne och Chrisse gjorde gedigna insatser. Bodi snurrade men lite ineffektivt. I andra halvleken började vi äntligen spela längs med marken och genast kom chanserna. Det tar vi med oss till nästa match.
Nu har försvars- och målvaktsmissar kostat oss ca 5–6 poäng. Jag hoppas att det är slut med det nu. Vi kan inte vinna om vi i varje match skänker bort 1–2 mål. Då måste vi göra 3 och det gör vi rätt sällan…
B.

29.08.08 Vojvoj, FCFC

FCFC–Pallo 1–3 (1–1)
Mål: Markus Larsson. Varning Paul Olin.

FCFC inledde starkt och skapade halvchans på halvchans så Bodis fullträff direkt från hörnflaggan var bara rättvis. Vi har ju haft endel oflyt den senaste tiden. Och tyvärr inte bara det. Känns som att bra prestationer följs onödigt ofta av sanslöst slarv som upprepas i rak linje från det att bollen tappas någonstans på mittfältet ända fram till att den rullas i bur med hjälp av både försvar och målvakt. Så också denna afton. Offside eller inte men motståndarna rann igenom olovligt enkelt till en reducering och lite senare stod det också 1–2 på tavlan.
Till skillnad från några andra matcher tärde detta inte på fananamman utan vi hade övertaget. Synd nog fortsatte vi att sumpa chanser. Till exempel undertecknad hade all tid i världen att kika var man borde placera en retur på en hörna och visst sidupåfan, där var en lucka i högra krysset, men hur det nu var så hamnade bollen kanske tre meter över. Naturligtvis. Borde bara ha klämt i väg den med välsignad kraft. Men vi hade många sådana lägen, nickar, nickskarvar, sparkar och förbisparkar – allt inne i boxen dessutom. Jag tror fanimej att bollinnehavet till slut var 85–15 till FC. Vi löpte, jagade, vann dueller och sprang ifrån men förgäves. Och så satte ju Pallo ännu en tredje boll i nätmaskorna, med vår hjärtliga assistans. Så felet finns i spegeln.
Försvaret var ändå bra i kväll, det var tajt lutning på motståndaren. I den här serien får lag som lag i regel minst två tre målchanser per match oavsett hur bra motståndarens försvar är och så fixar keepern hälften av dem.
Slutsats – vi förlorade för att vi inte gjorde mål (okej, också det där ena borde ha räckt mot Pallo) men framförallt för att vi skänkte två.
Domaren var bland det sämsta man sett på länge, en självgod liten geezer med rockstjärnefasoner, men honom ska vi inte skylla på. Som sagt – titta i spegeln.
I slutet av matchen började känslorna gå heta. P. Olin utmärkte sig och fick lite senare uppbackning av kapten N. Olin. Mutta se siitä. Värsta ångorna torde vara väck nu.
Nu är läget det att vi måste vinna två av de tre sista matcherna. Svårt, men inte omöjligt. Tänk på det, ni.

– Tommy, som denna gång står för recensionen då tränar-Beni har Writers Block.
EDIT 29.8 kl 12: Tränaren har kollat tabelläget och meddelar att vi måste knipa minst fyra poäng för att kirra fortsatt spel i sexan. Det är inte liksom Uppdrag Omöjligt så sluta hänga läpp! Nu!

02.09.08 Seger!

FC – KULLERVO 3–0 (2–0)
Mål: Markus Larsson, Morris Fleege, Oliver Sarelin.

Matchen i Gumtäktsdalen inleddes med gröna västar när tränarn hade glömt reservskjortorna hemma. FC ställde upp med en ny försvarsbetonad taktik: 5-3-2. En taktik som visade sig mycket lyckad på alla sätt och vis. Spelet böljade i början och Kullervo presenterade den första farligheten men skottet gick utanför. Vi lyfte pressen med en hörna från höger som följd. Den gav Riku och bollen spelades fint till Bodi som klämde in den från 16m. I följande sekvens kom så en av de förödande långbollarna som vi har så svårt med. Nicke skyddade bollen och Mika väntade vilket resulterade i att Kullervo anfallaren kom åt att lyfta bollen i stolpen. Kämpaglöden yrde om de för dagen grönklädda och Kullervo kämpade med den obehagliga överraskningen de råkat ut för: att FC Football Club var ett bra lag!
De fortsatte med långbollar med Oliver plockade ner dom alla lekande lätt. En långboll hade förödande konsekvenser, men åt rätt håll den här gången. Försvaret lyfte upp bollen, Kullervo försvaret missade och Morris sprang igenom och lättade bollen vackert i mål. En betryggande två målsledning som gav stadga i leden. I pausen kollade Nysä på sitt ack så personliga vis, om han eventuellt kunde få stå mera i byte. En inte helt oäven tanke.
Andra halvlek inleddes med FC-press. Undertecknad gav en hörna från höger som Tommy nickade vidare. Kullervo försvaret dundrade bollen i ryggen på Oliver och därifrån i mål. De lyfte upp sin mittback vilket gav oss mera spelrum. Rufus kom in på planen i korrekt mundering och inte naken som det påstods på FC:s facebooksidor.
FC anföll med tre mot tre. spelade ut försvararna och Simon bredsidade vidare till mej som kunde ha klämt på med högern. Men efter att istället ha vänt och vridit på bollen en stund blev det en resultatlös hörna. Toffe spelades fram och än en hörna blev det. Då passade Pale på och skrika från andra ändan av planen: ”Beni hur ska vi nu byta?”
Kan det vara så svårt?
Matchen tickade mot sitt slut och Kullervos sista chans blev en frispark från 20m. Skickligt slagen, men stolpen räddade oss igen. Så tog Nicke hand om bollen till vänster och lyfte upp den med noggrann precision. Bodi skarvade vidare åt mej som ensam igenom gjorde det enda rätta. Lyfte bollen över målvakten. Men förbi, otroligt nog.
Domarn visslade för about första gången i sin pipa och slutsignalen ljöd. En välförtjänt 3–0 seger.
Sammanfattningsvis kan konstateras att Mika gjorde sin bästa insats för säsongen och belönades med sin första nolla. Morris var taggad. Bodi dilkade bra förutom att han tog täten i skytteligan på ett mycket vackert sätt. Ära åt den som ska ha det. Det ska oxå Oliver ha, som gör vårt försvar till en betongvägg. Hyfsade insatser av Janne, Tommy, Nicke, Toffe och i andra halvlek jag själv.
Kullervo var det bästa lag vi mött den här hösten. Men det första lag vi vunnit över….Go FC. En poäng till lär räcka.
B.
ps. En debattsträng har öppnats på diskussionsforumet, under ”Jossittelua om FC:s matcher”. Gå dit och klaga om det är någo. Trevligare med blommor och kindpussar förstås… // T.

04.09.08 Luu jäi käteen II

FC–KURVIN VAUHTI 1–2 (1–1)
Mål: Jari Johansson. Varning: Jari Johansson, Niklas Olin.
När säsongens viktigaste match skulle inledas kunde man konstatera att hälften av spelarna i laget ansåg att deras närvaro krävdes någon annanstans. Alla hade säkert jättebra orsak… Matchen mot Kurvin Vauhti skulle ju ha spelats i maj på Drumsö, men nu blev det så här i stället. Vi var alltså tvungna att ta in tre extra förstärkningar, varav Kenneth och Jara verkligen var förstärkningar. Morris duunare hade en underbar förmåga att alltid vara där det inte hände något.
Vi stod för säsongens bästa kämpainsats. Mot KV och Kullervo spelade vi äntligen den utmärkta defensiva fotboll som vi utmärkt oss för de senaste åren och som vi enligt alla konstens regler borde behärska. Kämpaglöden och rutinen var på den nivå den skulle vara. Vi gjorde i princip allt rätt, men ändå blev vi med benet i handen. Igen.
I början av matchen kom KV på, precis som väntat, men vår 5-3-2 taktik fungerade perfekt, även det precis som väntat. Vi slog ifrån oss säkert och KV fick inte till stånd något förutom ett skott som Mika räddade i stolpen. Vai miten se meni. Så småningom kom även vi åt att anfalla, och undertecknad kom åt att ge några hörnor från höger. Ett par av dom skapade lite oreda i KV leden. KV försvararna inledde med att purka säkert alla bollar som kom. Men så småningom började deras nickar flyga lite hit och dit. men fick de purka med foten gjorde de det utan undantag mycket säkert. Så skickades en lång boll mot deras målvakt, som greppade bollen, men tappade den sedan i fötterna på den framrusande Jara, som fick benet emellan och bollen var i mål. Allt såg bra ut. KV protesterade vilt, men i onödan förstås.
Inte oväntat lyfte de sedan pressen, men med undantag för ett par skott som smet precis utanför lyckades de inte skapa farligheter. Men så kom då ödesmissen. Dessa försvars/målvakts missar som varit så igenkännande för den här säsongen. Kenneth gav en något lös bakåt passning och om Mika stått på fem meters linjen som han borde ha gjort hade vi gått till pausvilan i ledning och KV varit i gugning. Men han stod kvar på mållinjen och blev tvåa på bollen, som något turligt slogs i mål av KV-anfallaren.
1–1 i paus således. Men humöret var bra och vi kämpade på i andra. Jara fick ett läge till höger, lyfte bollen vackert över målvakten, bollen studsade över det tomma målet….
KV fortsatte att hålla bollen, de var hårda i närkamperna och mycket bollsäkra, men vi kämpade, slet och söndrade. Med fyra-fem minuter kvar, söndrade jag precis under mittcirkeln. Frisparken lyftes mot målet, Mika boxade, bollen träffade någon i ryggen, for som en flipperboll innan den hamnade i fötterna på KV spelarn som slog in den från närhåll. Vi lyfte pressen och kämpade till slut, men när domarn visslade hade vi ändå förlorat.
Mika har karpat upp sig de två senaste matcherna efter en i övrigt svag säsong. Nysä hittade hårdheten som han lämnat i Parkstad tidigare under hösten. Ett stort tack till Mike som kämpade på trots sjukdom. Samma sak kan jag väl säga om mej själv. Toffe hade varit värd mera speltid, men fick ge endel av sin tid åt Morris duunare.
Kenneth var som väntat stabil, ingen var labil. Och de flesta kom till matchen med bil. Utom då han som cyklar med gps i högsta hugg.
Läget inför sista matchen är enkelt. Förlorar vi faller vi. I alla andra fall borde vi klara serieplatsen.
B.

09.09.08 Oavgjort räckte inte

FC–EMU 0–0
Varning: Morris Fleege

Utgångsläget inför sammandrabbningen i Tranbacka var att förlust fäller oss till sjuan, oavgjort räcker kanske, seger antagligen.
Vår 5-3-2-taktik visade sig igen vara fungerande. EMU killarna värmde upp och tänjde seriöst före matchen. De såg ut som om de skulle ha hållit på med div ett fotis, men när de hade visat vad de kunde med bollen kunde man genast konstatera att de värmde upp bättre än de spelade. De hade bollen klart mera än vi, isynnerhet i början, men mer än två farligheter fick de inte till stånd i första halvlek. Den första räddade Morris strålande och den andra gick klart förbi. Vi fick som vanligt jobba in oss i matchen men så småningom kom vi längre upp i banan. Domaren som trodde sig få pluspoäng för att han talade svenska, visade att han inte var sin uppgift mogen. Kortena hölls i hans ficka trots att EMU spelade fult. Simon blev tacklad in i buskarna och undertecknad tacklad snett bakifrån precis när jag skulle sparka bollen. Har ont forftarande, men domarn tyckte att ryggtacklingar hör sjätte divisionen till. Första halvlekens bästa målchans fick Toffe inne i boxen men han fick tyvärr inte stegena och passa.
Själv nickade jag ur svårt läge på Simons inlägg men målvakten plockade ner den.
I andra började EMU som väntat att tappa nerverna. Lite gjorde i och för sig vi det också eftersom domaren tappade greppet om händelserna fullständigt. EMU fortsatte att hålla bollen, men deras försvar var darrigt och deras passnings spel överraskande dåligt. Janne började synas högre upp i banan allt oftare och även Tommy lyfte upp sig själv. Till kymppipaikkan, det blev för långa avstånd till försvaret och efter att två av dem fått bollen av mej på deras planhalva gick en långpassning förbi Kenneth, deras anfallare kom ensam igenom, rundade Morris som fällde honom. Allt detta enligt domaren alltså. Eventuellt var det paitsio och Morris själv påstod att han inte rörde killen. Domarn blåste straff trots att han såg situationen från andra planhalvan, Morris fick gult. Konstigt även det. Rött eller ingenting ska det visst vara. Straffen var dålig, riktigt dålig faktiskt. Morris räddade lätt och galant. Några andra farligheter fick de inte till stånd. Vi hade ett par halvchanser. Simon nickade som så många gånger förut tillbaka på Bodis hörna. Chrisse och jag hann inte riktigt fram. En frispark från boxens högra hörn av mej räddades av målvakten vid främre hörnet.
Domaren blåste och matchen slutade 0–0. Ett resultat som var bra. Vi kämpade väl och förtjänade en poäng. Kenneth visade Oliver att man kan vara kung i försvaret även över 40, Janne var aktiv i passningsspelet. Nysä passade mera rätt än fel vilket inte alltid varit fallet. Chrisse spelade hårt och fult. Tyvärr tyvärr tyvärr räckte detta oavgjorda resultat inte för oss. De andra botten lagen i serien tog konstiga vinster över klart bättre lag. Luktar vadslagningsfusk lång väg. Vi blev näst sist i serien och föll till sjunde divisionen. Vinst i Tranbacka hade säkrat platsen. Men den vinsten var i ärlighetens namn inte väldigt nära.
I de tre sista matcherna visade vi att vi håller sjätte divisions standard, men i de fyra föregående visade vi något helt annat. Vi föll inte för att vi inte vann idag, vi föll för att vi fölorade mot Cosmos, Pallo, Pohu och MPS. Och för att vi spelade jämt mot Sonnit.
På lördag fyller FC Football Club 25 år, inte mindre än fyra år efter att FC fyllde tjugo. I sjuan spelade vi senast 1995. Cirkeln har slutits.
-B.

14.09.08 ”13.9 – Facit”

Brokig var skaran som hade samlats på stenhårda bollis sexan vid tolvslaget. När Taul och Ennolin gett förhållningsorder åt de samlade startade så turneringen. FC röda fick en trög start mot ett organiserat Ruila. Vi stångades mot ett tätt försvar samtidigt som Ruila radade upp några farligheter som Micha dock redde upp. Samtidigt gick det lika trögt på planen bredvid för FC blåa som inte fick något till stånd mot Dal. Dessutom skada Hena sig. I andra halvlek kom Ruila åt att näta på Nicke. FC röda var precis som planerat väldigt oorganiserade. De gästande lagen tog komfortabla segrar i de inledande matcherna.
I andra omgången mötte FC röda Dal, nu med Micha i målet i första och Kenneth i andra. Efter en jämn inledning gjorde Dal ledningsmålet genom en härlig volley och sen spädde de på med ytterligare ett mål. I den fjärde halvleken i turneringen spräckte FC röda nollan. Tommy gav en (singularis) stickare åt Micha som rundade målvakten och satte bollen i tomt mål. Det hjälpte föga för Dal slog hål på muren Kenneth ytterligare två gånger. Samtidigt hade FC blåa en tung stund mot Ruila. Efter 1-3 i pausen ökade Ruila på takten och de blåa föll av kärran. 2-8 där.
Eftersom det redan i det här skedet stod klart att FC lagen skulle kämpa om brons och gästerna om guld, slopades sista omgången och placeringsmatcherna spelades direkt. Det hölls en längre paus som inte var händelselös: Dan Vainio dök upp i kostym. I den munderingen var det solklart vem som fungerade som manager.
När FC röda och FC blåa tog ihop gick det tyvärr illa för Janne Mäki. Vår otursgubbe knäckte akillessenan och hans fru fick föra honom hem istället för att gå på fest. Inte så kul. Vi hoppas att Janne snart är på fötter igen. I matchen gick FC röda snabbt upp i en komfortabel 3-0 ledning trots en missad straff av undertecknad. De blåas Janne Wikström ettan klämde bollen både i ribban och stolpen, men Rufus i målet var som en mur.. eller någo.
I andra halvlek stack forntidens storskytt Anders Slotte fram och satte en retur i mål. Ytterligare två mål gjorde de blåa när Rufus inte längre riktigt orkade böja sig ner.
7-3 och bronset till de röda. I finalen var det tajt, 1-1 vid fulltid och straffar. Ingen orkade riktigt följa med straffsparkstävlingen där skyttarnas antal steg från tre till fem till hela laget. Men när det hela var slut var det nån som påstod att Dal hade vunnit. Det fick de en ölkorg för. Sen skulle FC lagen oxå skjuta straffar. Nysä gjorde sin bästa FC insats i manna minne när han visslade och viftade som om han aldrig gjort annat. I de blåas mål fick Janne och Jara gång på gång se sig besegrade, medan barfota-Morgan klarade sig med hedern i behåll. De röda vann med 11-5 eller någo ditåt.
Så förflyttade vi oss till Kisis nya fina bastufaciliteter. Trots att alla försökte umgås tappert blev vi utan nåd överröstade av Tuomas Virkkunen. När så undertecknad anlände till Fanny med min avec Jan Wiktström ettan var många festklädda på plats. Kvinnorna var smakfullt och rätt diskret uppklädda medan de flesta män följde Danis exxempel och kom i kostym. Utom då Niklas Lönnqvist. För honom betydde festlig klädsel en verrarjacka. Jason O´Neill hade ändå pikéskjorta.
När alkudrinksut var avklarade serverades den utmärkta maten. Som efterrätt serverades Gröna tomater utspädda med Vainio, Slotte, Ennolin. En given succé.
Höjpunkterna var många: alla grundare var på plats, Tauls och Ennolins tal, Bodis båda bucklor (en historisk och unik händelse), Robbans något förvirrade tal, Joey von Wendts uppdykande, Pädäs närvaro och en massa annat som jag väljer att glömma och förtränga.
Två citat som fastnade i minnet: Rufus: (till alla som ville höra) ”Jag har jätte kisibrått.”, Janne Wikström tvåan (till mej) ”Vad tänker du mera på, FC eller sex?”
Vid båda sidorna om midnatt började folk droppa av och vid ett tiden började de återstående ta sig mot centrum, men där tappa de flesta bort varandra.
Själv slutade jag min kväll på Teatteris VIP-sida omringad av flera mer eller mindre förvirrade journalister.
Vi återkommer om ett par år passligt till trettio års jubiléet.
B.