04.05.09 HIFK var strået vassare

Säsongstarten i Kottby bjöd publiken på en vad spelnivån gällde, varierande tillställning.

Matchen spelades med 9+mv på en stenhård konstgräsplan som var sisådär 40meter smalare än väiski, men något bredare än futsalplanen i lilla hanken.

Hela 15 glada FC:are infann sig. Meningen var att lite testa våra tre nykomlingar, samt att låta alla gamlingar igen bli vän med bollen. Så vän som det nu är möjligt att bli med en rund boll som hela tiden rullar ifrån en.

IFK-pojkarna visade sig vara av 6-divisions klass. Samma kan sägas om oss. Vår 4-3-2 taktik visade sig vara rena giftet för våra unga motståndare. Trots detta tog det inte sådär väldans länge innan rödtröjorna, som för dagen spelade i vitt, tog ledningen, genom en boll som smet lite halvförargligt under Morris sixpack. Men så var det då dags för oss att ta fram ett av våra vapen: de långa inkasten. Bollen skarvades in framför mål, där Riku lobbnickade bollen i mål framför näsan på en ställd IFK målvakt.

IFK-pojkarna passade nätt i sidled och försökte med långa bollar över vårt försvar, men planen var alldeles för tydligt för liten för deras långa bollar. Att det var till vår fördel att planen var liten är väl inget vi behöver tvista om. Därför kunde vi så småningom lyfta pressen, vilket gjorde deras osäkra försvarare ännu osäkrare. Men ändå… en av dessa långbollar hittade fram, och när anfallaren fick försöka två gånger var bollen i mål. Men mål gjorde även vi. Simon nickade neråt, som han så väl vet att man ska göra, och deras försvar skarvade bollen vidare in i eget mål.

I andra halvleken bytte vi målvakt. Halvleken hade knappt börjat innan ett IFK inlägg seglade i mål, då Lucas stod vid fel stolpe. Undertecknad fick en lysande chans att utjämna men slarvade tyvärr med avslutet. Än en gång skarvade Simon Bodis inlägg, den här gången med foten Jocke missade öppet mål.

IFK:s fjärde mål var en pärla. Skottet for iväg från halvaplanen upp i klykan över en igen felplacerad El Toro.
Jocke och Jon visade upp ett snärtigt väggspel vilket ledde till Jons passning i foten på herr Tommy som satte bollen i nät och därmed fick bort sin apina selästa redan i första matchen. En grym volley spikade slutresultatet 3-5 som undertecknad inte kunde ändra på trots bra inspel rakt i foten av Tommy…

Chanser hade vi, bl.a ett par skott av Bodi som täcktes i sista sekunden. Spelet ägde vi i andra halvlek.
Härifrån är det bra att gå vidare. Till seriepremiären har alla läst sitt brev och Lucas vet var han ska stå.

Jag räknar med att Orson får en svettig kväll på torsdag. Vi ska inte göra Andy Newby, som kommer och tittar, besviken.
B.

08.05.09 Orson knep en poäng

FC – ORSON 1–1 (1–0)

Seriepremiären bjöd på stundvis hyfsat spel men ett dåligt slutresultat.

Vi inledde säsongen med hela 11 spelare på plats. 9 stycken hade valt att stå över första matchen, däribland alla våra målvaktskandidater. Så Mike tog positionen mellan stolparna. Med en aningen riskfylld 3-5-2 uppställning började vi genast snurra spelet i orson-ändan. Trots detta var vi ineffektiva och de feta målchanserna lyste med sin frånvaro. Undantaget var dock Jockes nick på Jons fina inlägg som smet aningen förbi. Även en frispark från bästa möjliga ställe som undertecknad förvaltade på sämsta möjliga sätt. Hem och träna.

Bodi och Nysä höll bollen väl och hyfsat ofta spelades den även vidare mot kanterna, men inläggen ville inte riktigt hitta rätt adress. 1–0 målet kom i slutet på första halvlek då Bodi fick nog av allt trams och sköt in en hörna direkt i bakre hörnet och sällade sig därmed till den sällsynta FC-skara som lyckats med detta konststycke. De andra medlemmarna i denna eminenta klubb är Nicke, Robban och jag själv. Orson kom farligt i mitten ett par gånger då våra fem mittfältare tyckte att vår trebackslinje med Nicke, Tommy och Chrisse mer än väl kunde klara sig på egen hand. I anfallet fanns det många gånger ingen som tog kakkospallot när även mittfältarna tyckte att deras plats var inne i boxen.

I andra halvlek fortsatte vi att hålla bollen och lyckades bättre med grupperingen. Orson kom ingenstans, de hade ingenting. Aj joo, de hade ett inlägg som seglade in i vårt mål….

Våra målchanser var vassare. Undertecknad hade ett skott som med aningen bättre träff hade suttit i nätmaskorna. Simon hade öppet mål men valde att skjuta i sidled… Jocke fick inte ordentlig träff på den returen… Nära, nära… Många var skotten, skottförsöken som tyvärr gick förbi och över Orson-målet.

Planen var som vanligt i dåligt skick, bollen studsade hit och dit, vilket åtminstone Bodi och jag hade problem med. Såhär i början av säsongen var inte heller tajmingen i situationerna den bästa.

Slutresultatet var naturligtvis en grym besvikelse, men spelet hade flera lovande moment.

Som sagt: hem och träna. Tali söndag kl 20.00. Kyl se siitä.
B.

14.05.09 Första trepoängaren!

FC–Kontu 2–1 (2–0)

Efter att största delen av laget med stort besvär hittat den undangömda planen i gränsmarkerna mellan Gårdsbacka och Ärvings kunde matchen mot ett mycket ungt Kontu börja. Dessa unga gossar som med överlägsen attityd och slött spel tydligen trodde att matchen mot gubbarna från väiski skulle bli enkel. Pojkarnas attitydförändring skedde först i andra halvlek, men då hade de redan släppt två mål och det var försent. Men nu går jag händelserna i förväg.
Vi hade en något alternativ laguppställning då hela vår ordinarie backlinje fanns på annan ort. Vi spelade någorlunda organiserat i början och höll en hög press då Kontubackarna visade sig vara ovanligt osäkra och tydligen var även offside ett okänt begrepp för dem. Deras målvakt var cirka 150 cm i pläägilesten, så vår anfallstaktik gick ut på att sätta bollarna i krysset.

Trots att planen var i hyfsat skick studsade bollen lite hit och dit. Efter kanske 7–8 minuter tog Nysä tag i sitt inkast och för en gång skull studsade bollen vår väg. Deras back rensade inte i tid och undertecknad slängde fram sitt högerben och klämde bollen i mål. Kontu-ungdomarna verkade inte ta så hårt på det utan fortsatte sitt sorglösa riskdribblande. Bara 3-4 minuter efter första målet kom en hög boll nånstans i 25 meters trakten. Simon steg högt, högt, högt och nickade framåt. Snabba jag stack iväg och befann mej ensam med den lille målisen. Eftersom studsen var något olämplig beslöt jag av en ingivelse att knäa bollen i en hög lobb över lill-målisen. Och där satt den ju Ledigt.

Så vitt jag kan minnas var det i övrigt ganska ofarligt bollande hit och dit. De kom nog ingenvart, men visade att de alls inte var ofarliga om vi slarvade med paitsiolinjen vilket Chrisse gjorde tre gånger på raken, dock utan något nämnvärt som följd. En halv ensam igenom för mej igen, men av nån anledning drog jag på en kärkkäre, så skottet höll samma klass som Bodis kanoner på senaste träning. Några halvfarligheter på Nysäs inkast hade vi. Så var det då dags för paus.

I början på andra halvlek pettä vår paitsiolinje (enligt domaren, inte enligt Nysä) och ensam med Morris satte deras skickligaste spelare bollen säkert i mål. Först då blev det fart på våra motståndare De fick massor med energi medan vi tydligen inte riktigt visste vad vi skulle göra. Ännu en ensam igenom fick samma kille, men Morris fick fingertopparna på bollen som gick ut via stolpen. Ganska nära kvittering där. Så småningom lyckades vi gruppera oss igen och tog så udden ur deras anfall. Några gånger närmade vi oss deras mål halvfarligt, men mer än så blev det inte. I slutet spelade vi uppoffrande och klokt försvarspel.
En straff skulle vi ha haft i andra, när bollen studsade upp i handen på deras försvarare, men domarn, som tydligen inte kunde reglerna, hävdade att han inte spelade bollen med handen (ei pelannut palloa kädellä) och lät därför bli att vissla. Offsiderna var lite yksi-risti-kaksi eftersom domaren inte i något skede steg ut ur mittcirkeln.
Backlinjen fungerade tillfredställande om man bortser från att offside-linjen pettä några gånger. Vi kan också bortse från ett par hasarder och andra konstigheter av Lucas, som för dagen var vänster back. Till hans försvar skall sägas att han höll stenhård koll på paitsiolinjen samt att han mot slutet blev varm i kläderna. På mittfältet slet Simon och Micha utan att det blev så mycket att berätta för barnbarnen. I anfallet spelade Jocke igen klokt och delade ut smarta passningar.

En fet chans hade vi i slutet av matchen. Jag gav en hörna som Micha nickade mot och nästan i mål. Lill-målisen räddade, men själv var han långt inne i målet och åtminstone halva bollen var över linjen. Men dit hade ju vår lata domare ungefär 50 meter…

Och ännu mera i slutet: Riku höll på att få på käften (som vanligt) har jag för mej. Jag lyssnade inte så noga.
Första halvlek var ok, andra klart sämre. Trots ganska dåligt spel vann vi. Är inte det ett bra lags kännetecken?

-B.

18.05.09 ”Vi förlorade inte”

FC – GNISTAN/ROOTS 1-1 (1-1)
Mål: Oliver Sarelin

Skolvitsord: FC 4, Gnistan 10.

Gnistan anlände till väiski med 7 utespelare och en mycket bra målvakt. Vi anlände dit med fullt lag + tre avbytare.
När vi märkte vilken situationen var talade vi om att spela eget spel, jauha i lugn och ro samt att ha tålamod. Av dessa tre saker lyckades vi med inte en enda.

Låt vara att vi ägde matchen. Låt vara att vi hade 15-20 skott mot mål… ursäkta över eller förbi mål menade jag ju. Låt vara att vi hade 15-20 inlägg, varav kanske 5 höll sjunde divisions nivå, resten får inte plats i seriesystemet. Låt vara att planen var ojämn och att domarn var lika dålig som vi. Låt vara att ett gjort mål borde ha räckt till tre poäng. Låt vara…. Ska vi låta det här vara?
Nä, ett par saker: vi stod stilla, väldigt stilla. Skulle vi har rört på oss i normal ordning hade vi vunnit. Vi hade inte tålamod utan humöret svek oss. Alla skällde och klagade. Det kunde vi ha låtit bli tycker jag. Det går för mycket energi på fel saker. Vi kunde pikkuhiljaa börja koncentrera oss på spelet.

Med risk för att bli tjatig: HEM OCH TRÄNA! Ännu som påminnelse:

I sista minuten var deras kille ensam igenom. Simon fick bollen av honom i sista sekunden. Vi var rätt nära förlust där.
Och så till det positiva: vi förlorade inte.

Nästa match börjar faktiskt bli fittit viktig.

B.

28.05.09 Ketchupeffekten!

JP13–FCFC 2–8 (2–3), Bollplan 6

Mål: Toffe, Jocke, Toffe, Chrisse, Beni, Chrisse, Micha, Nappe.

Varning: Chrisse

* Referat 2.0 (eller annorlunda uttryckt – dyslexin är botad) *

Sådär! Efter en otumlande och djupgående debatt om vikten av att värna det mentala (dvs ha skoj på planen!) infann sig den berömda ketchupeffekten på onsdag kväll. Att motståndaren var helt sjukt usel har mindre betydelse, tror tammefan att vi kört över ett betydligt bättre lag också.

Men som alltid var starten något trevande. Detta trots att Toffe och Jocke gett oss en snabb två måls ledning. Toffes fullträff var en av hans två, rentav den första om vi säger så, en snygg vändning på liten yta inne i boxen och ett snabbt skott. Toffes andra mål förlänade honom omedelbart smeknamnet ”tåfjutt”. Efter Jockes mål framkallades sedvanlig yrsel i de bakre leden och hur det nu var rann en motståndare igenom och pangade in bollen. Också JP:s andra och sista mål för kvällen kom efter en formidabel cirkus på mittfältet. Pricket på i:et var att killen i fråga fick klämma iväg ett skott helt obehindrad från 17 meter.

3-5-2 fungerar och fungerar inte. Också ett skitlag bjuds på kalaschanser därför att vi är stundvis dåligt organiserade i kombination med att offsidefällan är inget at lita på samtidigt som vi kanske vant oss vid att det alltid finns ännu en, en sista knutte, en sopborste mellan burväktaren och mittbacken. Å andra sidan – är det fem gubbar på mittfältet ska någon eller helst några alltid hinna med defensiva uppdrag, eller hur? På plussidan är då att det nog blir flera bollar framåt och det är inte helt lite det, heller.

Som sagt (vadå nej det är inte sagt förrän nu) kändes uddamålsledningen lite tunn speciellt som JP:s vänsterytter fått hjärnsläpp efter en kort debatt med Chrisse ochåkt ut så det bara sjungit om det. Att herr C i samma väva drog på sig en varning för att ha applåderat utvisningen var onödigt. Det är den officiella och protokollförda åsikten som föreningen står för i tingsrätten. Inofficiellt skötte Komonen uppdraget fittit bra.

Chrisses eskapader tog ju sen inte slut i och med den episoden. Efter att undertöcknad genast i början på andra halvlek erbjudit JP-anfallet frisedel ”för att jag tyckte att domaren blåste av” och vi dessutom lyckats skapa några andra farligheter i egen zon fick nye kaptenen Bodi ångan upp. Ny ordergivning, ingen paus på plats. Vips började det hända saker. Nu var det inte längre bara Chrisse ”jag har inte gjort något” Komonen som var taggad. Det hjälpte också att vi återgått till den mera trygga Four Four Two-varianten och att bytesruletten började rulla på ordentligt. Plötsligt bara körde vi över JP, vi vann nästan alla dueller, rev och slet och skapade målchans på målchans och då – tammitusan! – infann sig KETCHUPEFFEKTEN. Naturligtvis och beklagligt nog minns jag av de fem sista målen bäst den jag själv bidrog till och så Chrisses strutar. Blyg som jag är konstaterar jag bara att Beni fick lugnt peta in bollen på min precisa passning men det om det. Chrisse! Herregud! Vad hände?! WTFK liksom? Plötsligt stod han och gapade högt uppe påhögerflaken. Bollen i mål. Mannen lunkar i byte och några minuter senare in i igen, nu upp på högerkanten. Pang. Kauhea kanuuna upp i högerkrysset från nästan nollvinkel.

En tredje fullträff var nära. Tur att det inte blev nåt av det för det räcker med en Beni i laget som minns alla mål och skäms inte alls för att i tid och otid sms:a, ringa, mejla, faxa och telegrafera för att ännu en gång berätta hur många det var och hur allt gick till. Men att vi hyllar ändå Chrisse, sett till helheten Man of the Match.

Man kan väl säga så att alla hade betydligt flera lyckade bollberöringar, löpningar och markeringar än misslyckade dito och när det är så brukar det gå bra. Stort tack till Nappe som slet med oss miffon och belönades med ett snyggt mål.

Over ‘n’ out.

Er tillfällige Rapportör,

T.

ps. Vi ligger nu tvåa i tabellen med två segrar och två oavgjorda och noll förluster. Laget som leder har fyra raka tre poängare.

05.06.09 Så var den gåsen plockad!

FC–Ruila 3–1 (2–0)
Mål: Beni, självmål, Bodi
Varning: Nappe

Vi hade ju en gås oplockad med Ruila, så när vi stegade in på det dyblöta Pyrkkä som bara marginellt påminde om en fotbollsplan, var FC-truppen fylld av beslutsamhet som inte gick att ta miste på. Två exempel på detta: rektor Mike stod under ett paraply på gräskullen och övervakade allt med två kritiska ögon och El Toro föredrog att värma upp i shorts, då temperaturen rörde sig kring 7-8 grader, typ.

Ruila visade sig vara vårt hårdaste motstånd so far. De var rätt organiserade och hade några killar på mittfältet som verkade kunna spela fotboll. Men inte ens det hjälpte mot vår beslutsamhet. Trots att planen som väntat var usel och bollen studsade hit och dit, visade vi stundtals upp ett semihyfsat passningsspel. Detta resulterade i en stickare från Jocke, som undertecknad satte i bakre hörnet redan efter typ 5 minuter. Sedan blev det ställningskrig. Vi hade hela tiden mera boll men riktigt farliga chanser hade vi inte med undantag för taggade Chrisses skott upp mot molnen. Vårt 2-0 mål kom då Nappe gav ett lågt inlägg in framför mål och deras försvarare styrde bollen vackert in i nedre hörnet till de övriga 21 spelarnas förvåning.
Ruila killarna hade tråkigt nog lämnat spelhumöret hemma. Vi spelade hårt, vilket domarn för ovanlighetens skull tillät. Det tyckte inte Ruila om, de började klaga högljutt med sin kapten i spetsen.

I andra halvlek ökade vi trycket. Många var inkasten, inläggen och hörnorna som var nära att resultera men inte gjorde det. Vi (bl.a jag) hade kunnat punktera matchen i början på andra, men det ville sig inte riktigt. Istället, som det brukar vara, kunde Ruila reducera med ett billigt mål. Riku, som för dagen hade iklätt sig nr 23 blev överrumplad av konstiga studsar och Gud vet vad. Lite lätt såg det ut. Men mål-Riku gjorde flera fina emotkommanden, precis som en målvakt ska. Lite säkrare kan man dock greppa bollen.

Nå, men efter reduceringen hade Ruila int någo och komma med utan vi fortsatte pressen trots att det bitvis blev lite stillastående. Sisådär en fem minuter före slutet punkterade så kapten Bodi matchen med ett vådaskott… alltså en halvvolley, som vastustamattomasti hittade nätmaskorna.

Lite skiten bismak, gav Ruilas tidigare nämnda dåliga humör. I första halvleken nöjde de sig med att klaga, men i andra började de med fula efterslängar. Många av oss fick ta emot fula tacklingar i ryggen och annan skit. Skojigast var väl då en motståndare försökte amputera Nappes båda ben och domarn inte reagerade. Den unge Larsson tog då upp bollen i händerna och satte iväg en fin målspark långt ut från Pyrkkä-stadion. Han förlänades självfallet med ett gult kort för detta.
Grisaktigheterna från dom blev bara fler och fler mot slutet. När slutsignalen gick föreslog jag åt dom att byta kapten. Vilken lite gris. Ruila bjuder vi nog inte in på flera jubileum. Må dom ruttna i sjuan, medan vi obesegrade stiger mot höjderna.

Nu tar vi de två sista matcherna, sen tvingar vi Morris att bjuda oss på bastu.

B.

12.06.09 Det gick upp och det gick ned

FC – CANTONA 4-3 (3-2)
Mål: Beni, Beni, Mike, Mike

Solen stod högt på himlen när kapten Bodi valde fel sida inför kampen mot Cantona. Detta Cantona påminde även till sin aggressiva och fula spelstil om sin förebild. Något annat gemensamt hittades inte, hur man än sökte, vilket ingen gjorde. Men vi gjorde en massa annat i stället. Vi började bra, var bra grupperade och pressade på från början. Inte ens Äijä hade hunnit inta sin position innan tränarn efter en dubbelkärkkäre fått in bollen i målet.

Vi fortsatte att ha kontroll på händelserna. Kunde man ju tro. Men så hände det igen. Det som har hänt varenda en match den här säsongen Motståndarna gjorde ett superbilligt mål. Tur sa Nysä. Men vi behöver ju inte vara beroende av turen eller oturen på den här nivån. Inte heller behöver vi ge tur åt motståndarna.
Vi kuittade snabbt. Undertecknad fick göra sitt jubileumsmål efter en osjälvisk och fin passning av rektor Mike. En stund senare, då vårt spel sedan länge råddat till sig, vräkte sig samme rektor fram på en långboll. 3-1. Nå nu var det väl klart. Nej, än en gång bjöd vi in dem i matchen. Efter att offside fällan misslyckats, kunde deras höger ytter forsa fram fritt på kanten efter en långboll. Inlägget var bra. Vår markering var det inte. Någon saknades. Vem? Chrisse? Deras center stod solo med Morris och bollen var i mål.

Deras målvakt höll på att förstöra Nysäs nattsömn, då pilot Tom stod och drömde och nästan släppte deras anfallare ensam igenom… Hur det kom sig att Chrisse, som högerback, plötsligt befann sig längst till vänster kan man bara undra. Man kan också undra över hans dåliga humör och eviga käbblande.
3–2 i paus. I pausen kom vi överens om att lyfta pressen, röra på oss, samt att täppa till bakåt.
Som vanligt talade någon för döva öron. Efter bara någon minut var Nicke tvungen att rädda på mållinjen… Spelet vårt var ett enda virrvarr av hit och dit och annat obestämt. Ett antal hörnor och inlägg hade vi. De var farliga. På ett av dom drämde Mike med pondus in bollen i nättaket. 4–2. Nu skulle det väl vara klart…? Men nej. Ännu ett mål fick de. Nu säger jag fick, fast jag i regel anser att man i fotboll GÖR mål, inte får. Men det sista målet fick de nog…

Alla har väl hört talas om fel byte och för många spelare på planen i ishockey… men i fotboll????? Jag tyckte precis jag talade om det här med koncentration före matchen.

Vi återkom till det som vi så ofta gör oss skyldiga till. Gnällande, skrikande och klagande. Hur var det nu med att ta emot kritik? (Chrisse) Hur var det med att erkänna att man någon gång gör något fel? (Nysä)
Vår spel var lika dåligt i andra halvleken som vårt humör. Den korta planen gjorde det onekligen svårt för oss. Inte heller domaren gjorde det lätt… inte för någon. Att deras sista mål var 20 meter (enligt Lucas) offside var bara en av domarens missar. Själv blev jag fult skuffad i ryggen två gånger, varav ena var solklar straff. Många andra blev också orättvist behandlade. Ett par gånger visslade han offside för oss, då det inte ens var nära.

Han avgjorde inte matchen (fast det inte var långt ifrån), men fiilisen förstörde han och det med besked.
I fortsättningen får man hoppas att piirin skickar domare som åtminstone fyllt 16.

Nå, det om de. Vi vann igen, trots att spelet inte var det bästa. Men vi kan väl komma överens om att vi slutar bjuda in motståndarna i matchen? Vi har nämligen gjort första målet i varje match. Varje match borde vi ha punkterat under den första kvarten. Men varje jävla gång har vi bjudit in motståndarna i matchen.

Det tycker jag att ni alla kan tänka på till måndag.
B.

16.06.09 Snygg slutvinjett

FCFC – COLO COLO DOS 2-1 (1-0)
Mål: Chrisse, Micha

Redan i Väiskis omklädningsrum verkade pojkarna vara på gott humör, med nyblonderade Tommy i spetsen. Ett bra omen. I palavern kom vi överens om att spela via försvaret, på säkerhet samt att låta bollen göra jobbet. Och att hålla nollan….
Colo tvåan visade sig vara ett helt ok lag. De hade snabba killar som kunde spela. Men vi var organiserade och höll bollen på deras planhalva. Bollen rullades hyfsat ut mot kanterna, men inläggen höll tyvärr inte så hög klass idag. Hörnor hade vi väl 4-5 stycken och med hjälp av kortare inkast höll vi bollen. Ändå kom vi inte riktigt nära. Minns inte att vi skulle ha haft någo strålande målchanser, trots pressen. Colo var inte ofarliga vilket bevisades då Tommy nickade bollen rakt i fötterna på deras anfallare. Denne lobbade över Lucas, målvakt i dag, men också över målet. Rätt nära där.
Janne stödde anfallen aktivt, vilket han gjorde bra. Dock fick han ibland lite svårt att hinna ner, utan att det uppstod något farligt i första halvlek för det.

De senaste matcherna har ledningsmålet kommit tidigt och vi har väl trott att vi kan promenera hem en enkel seger efter det…. Men nu fick vi jobba för det första målet mer än på länge, vilket var bra för vår attityd. Försvaret bröt ett Coloanfall och satte fint bollen snabbt uppåt. Undertecknad fick bollen vid halva planen och skickade den vidare åt Chrisse på kanten. Chrisse ryckte inåt banan, med såna där små halvfeminina sambasteg, som bara han kan ta. Så slog han till med sin bravur och bollen hittade sig själv i nätmaskorna. Ett ett-noll-mål som vi som sagt varit tvugna att jobba för.

I andra halvlek fortsatte vi att dominera. Nysä som tagit över inkasten, gav dom som vanligt långa. Efter några farliga försök som närmast Jon skarvat förtjänstfullt hittade ett inkast från vänster Michas Grankullahuvve vid främre stolpen och bollen var i bakre hörnet. Härligt och förlösande.
Sen tappa vi lite greppet. Nicke satte in en ful men rutinerad tackling. Gult. Lucas spelade bollen med handen utanför målområdet. Gult. Undertecknad blev sur på en knuff och betedde sig (mig) därefter. Gult.
Colo lyfte spelet och vi blev passiva. Våra mittfältare orkade inte riktigt jobba neråt mera och mittförsvaret porrasta inte varandra. Så fick de en frispark från tjugo, som tyvärr gick i mål via Chrisses huvud. Synd på Lucas nolla. Som helhet en helt ok match mot ett helt ok motstånd. Helt yes att avsluta vårsäsongen så här. Vi har nu spelat sju matcher, vunnit fem och spelat jämt två och leder serien. Kunde vara sämre.

Bara för att alla inblandade ska få lite att läsa om sig själva under semestern ger jag även en kort personlig analys av de som spelade den här matchen.

Lucas: Bra, solid och modig målvaktsinsats. Kan räkna med flera matcher mellan stolparna.
Janne: Bra uppåt, fast lite hätänen med bollen. Säker neråt, men kunde kommunicera mera med Tommy.
Tommy. Tycker lite för mycket om bollen, som igår inte alla gånger tyckte om honom. Men enligt egen utsago räddade han flera situationer. Något jag inte minns whatsoever.
Nysä: Mycket bättre som ytterback än mittback. Mera tid och plats med bollen framåt och inte så utsatt defensivt. Nicke: Kanske bästa matchen i år. Säker med bollen och hade nu malttia i uppspelen, så de gick i regel till egna.
Taul: Spelade hårt och däckade en dubbelt så stor motståndare. Kämpade, rev, slet.
Simon: Strålande i närkamperna så länge konditionen räckte. Mot slutet orkade Simppe inte riktigt jobba neråt.
Bodi: Perusinsats. Mycket boll, ibland för mycket, men passningarna hamnar hos egna och alltid farlig framåt. Har stigit in i kaptenskorna med pondus.
Jon: Jobbade sig spelbar hela tiden. Bra grejer på huvudet. Har förmågan att ge inlägg. Lite skärpning med adressen på inläggen så blir det bra.
Micha: Bästa matchen i år. Mycket boll, blir sällan av med den. Säker och orkar jobba. Kronade sin kväll med ett snyggt mål.
Chrisse: På gott humör, och genast en glädje att se. Mycket taggad. Lade en läcker strut.
Jocke: Orkade jobba och gjorde sig spelbar. Lite mera malttia med bollen. Varje gång behöver man inte ge vidare med en beröring, fast skarvarna i och för sig är utmärkta.
Beni: Lite tung kväll. Kom lite fel i situationerna. Ett par snygga passningar blev det vid den här gången. Spelade för långt ifrån Jocke.

Glad sommar, vi ses i Morris bastu. Tai jotain.

B.

05.08.09 Bra defensiv räckte inte till

FC-PoHu (Susijengi) 0-1 (0-1)
Varning: Beni Laustiola

Höstsäsongen inleddes med match mot gamla bekantingen Pohu Susijengi på bollplanens konstgräs. Efter att förra säsongen ha förlorat 0-2 mot dom hade vi läge för revansch. Tyvärr saknade vi nästan halva ordinarie laget, eftersom prioriteringen låg i skärgården, på landet och Gud vet var. Helt som en parentes konstaterar jag att jag själv gör upp mina semesterplaner efter FC:s spelschema.
Extra inkallade förstärkningar var Jerry och Nappe. Bra insatser av båda. Välkomna mera med bara. Jerry hotade i och för sig med att han skulle betala licensen nästa säsong.

Äijä, som var på Grönland, lyste med sin frånvaro. Men i hans ställe satt Andy Newby och tog fotografier. Även han hotade med att göra comeback nästa år.

Det visade sig snabbt att Susijengi var det bästa lag vi mött i år. Den första kvarten förde de spelet och vi sprang efter bollen. Men som så många gånger förut jobbade vi oss in i matchen. De körde med ”vårt” spel, dvs. ett par kortare passningar och sedan en långboll från försvaret mot anfallet. Dessa togs omhand av Janne och Mike i mitten. Lucas i målet var alert och kom ut och bröt med alla möjliga kroppsdelar som går att hitta på den spanska kroppshyddan.
Målchanserna lyste med sin frånvaro. De var aggressiva, kom snabbt på och spelade mycket hårt, på gränsen till fult. Nappe satte emot och drog på sig ett antal frisparkar. Många var rutinerade så det hindrade dem från att anfalla snabbt.
Men så kom då en långboll till höger. Deras laitalinkki fick på en perfekt träff från förhållandevis liten vinkel. Bollen seglade i en perfekt båge över Lucas in i bakre hörnet.

Vi hade en lysande chans att kvittera efter att undertecknad och Nappe spelat ihop. Nappe rundade målvakten, jag stod ensam framför öppet mål, men passningen gick till Herr Komonen som dök upp som gubben i lådan även före matchen. Vinkeln var liten och Chrisse fick bollen på vänsterfoten. Resultatet blev inkast åt motståndarna.

I pausen fick vi skäll av rektor Mike för den missade chansen.

I andra halvlek böljade spelet av och an något mera. Vi kämpade väl och försvarade oss föredömligt. Lucas i målet plockade flera höga bollar och en ensam igenom.

Men spelet blev fulare och fulare. Domarn visslade i och för sig frisparkar ibland, men kort lyfte han inte. Pohu-pojkarna skuffade väldigt mycket i ryggen. Nappe blev efter väggspel med undertecknad fälld i straffområdet. Någon annan domare kanske skulle ha visslat. Själv blev jag vid ett tillfälle fult nermejad bakifrån. Blev lite sur och tryckte ner killen i konstgräset. Gult. En ordentlig domare hade gett rött. Mot slutet lyckades vi lyfta spelet bra. Simons passning nådde mej. Målvakten kom snabbt emot men min tå nådde bollen först. En meter förbi målet tyvärr. Inläggen haglade in i Susijengi boxen, men utan resultat.
Sammanfattningsvis kan konstateras att de sprang mera än vi. Men vi spelade helt ok. Flera gånger har vi i år vunnit med sämre spel. Vårt defensiva kämpande var exemplariskt, därför synd att vi inte kunde hålla nollan. Med det här spelet vi visade upp tar vi de poäng vi ännu behöver.

B.

10.08.09 Det är över först när det är över

Canona-FCFC 1-6 (0-0)
Mål: Nappe, Bodi, Simon, Micha, Bodi, Bodi

(OBS! EDIT 12.8 i slutet: Tabellen samt stycket om Lucas.)

Mytiskt, episkt och helt oproportionellt kul. Ungefär så ska gårdagens otroligt viktiga match mot Canona beskrivas. Taligruset yrde när FCFC efter en dryg halvtimme började anfalla på bred front och klämma in bollar än i det ena än i det andra krysset. Ja just det, självaste Clausewitz skulle vara stolt.

Grejen är nämligen den att marginalerna är små även i den korpigaste av korpdivisioner. Hela fyra lag går upp i division 6:s neonljus och för att vi ska vara ett av dem är det bäst att inte tappa en pinne längre, så jämn är tabelltoppen.

Märkliga saker inträffade. Under matchpalavern bestämdes på Simons initiativ, tror jag (allt ljus på honom), att bänken och spelarna ute på planen sköter bytena helt för egen maskin. Efter sedvanlig inledande förvirring fungerade det vilket var ganska morjens med tanke på att vi hade fyra fem avbytare och Canona ingen. Ju längre matchen löd, desto svårare hade motståndaren att hitta pigga ben att slå långbollar till.

Till märkligheterna hör också Vändningen med stort V. Vi ägde matchen från start, stundvis svajigt men i alla fall. Men som så många gånger tidigare är det sedan kaverin som spräcker nollan och då får vi ett helvete att hämta igen ett futtigt ett måls-försprång. Men inte i går. Ledningsmålet genast efter paus kvitterades på mindre än en minut och ganska fort efter det började målfyrverkeriet på allvar. När slutsignalen ljöd hade FC sumpat lika många solklara målchanser som vi gjorde mål på!

Deras mål kom efter fruktansvärt sjabblande i tre led: anfallet tappar en enkel boll, mittfältet/flanken står ytter om både boll och mål och den gubbe som hinner ned till försvaret är Riku som kutar dit rakt från avbytarbänken på andra planhalvan! Klart att han inte hinner med. Spelsystemet 4-4-2 borde garantera visst lugn i arbetet bakåt men det är något som inte fungerar. Gång på gång kan motståndaren slå tämligen enkla löpbollar genom de Karelenstora luckor som vi generöst bjussar på. Lag som lag förvaltar åtminstone en chans om de får sju. Det handlar inte om kondis utan organisation. Överraskande mycket av det som händer på en fotbollsplan går att förutse. Detta behöver vi titta lite närmare på före nästa match den 24:e augusti – också gamla smutsiga hundar lär sig nya trick.

Lite hängdes det läpp efter 0-1 och, som någon sade, skulle vi inte ha kvitterat så snabbt så skulle vi antagligen ha åkt dit igen. Kvitteringen fixades av bröderna Larsson. Den äldre satte från mitten av planen en perfekt boll på foten till Den yngre som fintade bort ett par käglor vid 16-gränsen och placerade säkert i mål. Pelekinetik! Samarbetet funkade som tanken. Ett annat mål jag minns bra är mål nummer 3: Nysäs inkast som jag enligt inövad modell skarvade till ”pilkku” i hopp om att där står någon vänligt sinnad och träffsäker lagkompis. Waddayaknow! Simon är rätt man på rätt plats och 1-3 är ett sexigt faktum. Efter det minns jag bättre alla chanser som vi sabbade och oflytet (två ribbor och whatnot). Jocke var en gång ensam med målisen, alltså deras, men bestämde sig för att putta bollen rakt i famnen på honom. Senare i matchen gjorde visst tremålsskytten Bodi samma sak. Übersumparen var dock Ruffe som hade två tre kalaschanser på nära håll men sidu nej. Inte den här gången. Till lille Ruiffelis försvar behöver sägas att han nosade sig helt själv till paikkorna och förtjänade därmed att panga på och han var också i övrigt mycket taggad. Kan blir riktigt bra ännu. HUR SOM HELST är det väl senast nu klart för alla att specialsituationer som inkast och hörnor betyder mycket i modern korpfotis.

I målet skötte Morris ”Catman” Fleege de få ingripanden som han tvingades till riktigt bra.

Mitäs vielä? Lucas Podolskis fantastiska rivning i slutet av matchen fick 82 procent av spelarna och den enda åskådaren att gapa efter luft. Han tappade väl bollen nånstans, fick syn på den igen hos nån spinkig jävel, tog bollen och sprang med den igenom – alltså igenom – tre fyra gubbar och avslutade med ett skott innanför 16-gränsen. Raiden började på egen planhalva och med tanke på allt sidsteppande och all fart är det inte undra på att Lucas stod UTANFÖR planen genast efter exercisen och spydde. Eller så såg det i alla fall ut, Youtubekamaa. HUR SOM HELST var det en jävligt bra prestation och visade att FC spelar till slutsignalen fast vi så skulle leda 6-1.

Och jo det förstås – domaren var helt skit. Skam och skandal att lodisar som han får blåsa ens de här matcherna. Vi pröjsar ju ändå samma licenser, deltagaravgifter och domararvoden som lagen högre upp. Då förväntar man sig se träögon som tar sin uppgift på allvar dvs rör sig med spelet och inte emot det. Satans jåpplande varannan minut, onödigt ruff och visslingar som inte var från denna värld.

Samanfattningsvis: Det var Forza FC den här gången! Vi slet och grät men lyckades under långa stunder också hålla boll och kontrollera spelet mot ett yngre lag som för övrigt inte alls är bland de sämsta vi mött utan tvärtom. Kallas rutin. Bröderna Dalton förtjänar en extra eloge för sina insatser men på måndagen gav alla järnet. Hellyeah.

T.

25.08.09 Puimur var lite vassare

FC Puimur–FCFC 2-0 (2-0)

Rött kort: Beni, varning: Pale

Det blir ett just så spännande slut på säsongen som många hoppats eller befarat. Med två nagelbitare kvar har FCFC fortfarande så att säga allt i egna händer. Dock hade en en seger eller ens oavgjort i måndagens toppmatch garanterat en enklare uppladdning inför slutsträckan.

Sammanfattat var Puimur vassare i anfallet och försvaret. Hemmalaget fick ett lite tursamt ledningsmål på en frispark, en luftpastej som seglade in via bakersta stolpen och någon spelare. 2-0 kom efter att FCFC i slutet tvingades lyfta hela laget upp i hopp om en kvittering. Dessutom var det Guds hand som gjorde mål, säger målis-Morris. Han borde veta för han hade första parkett. (Motståndaren medgav efter slutsignalen att det var hands. Minkäs teet, perkele!)

Effcee inledde bra med att gång på gång stånga bollen in i eller i närheten av Puimurs 16-gräns men den här gången kom vi inte riktigt till avslut. Efter en snabb kontring hade Toffe ett kanonskott men tyvärr förbi mål. Puimur fick många hörnor och Nys-inkast emot sig men klarade dem alla.

Som någon konstaterade efter matchen ”gick luften ur oss efter 50 minuter”. I själva verket pressades FCFC tillbaka genast efter pausvilan. Till en del berodde det här nog på att hela mittfältet i vårt 4-4-2-system tvingats kriga fittigt hårt i första halvlek. Nu var energinivån låg och det blev knappt några uppspel alls och inte så mycket bra försvar heller. Mot slutet av matchen hittades ännu en växel framåt men det var för sent.

I anfallet saknade Ruffe och Beni en äckligt snabbfotad (läs: Nappe) striker som hade tagit hand om de bollar som lades ut och tryckt in 1–2 strutar. För såna där halvlägen hade vi gott om, ju.

Försvaret hade egentligen inte några paniklägen den här gången heller så de var inte det som FCFC föll på. Orsaken är nollan framåt.

Trots allt ingen större orsak att hänga läpp. Vi saknade några viktiga spelare (åtminstone Bodi, Nappe, Simon, Riku,…) men lyckades under långa stunder ändå lira bra mot ett bra lag.

Beni såg rött efter att ha recenserat domaren alldeles i slutminuterna. Recensionen byggde på verkliga händelser men den här gången gavs ingen tolkningsfrihet. Teaterdirektör P. Olin fick syna gult efter att ha regisserat skådespelet ”Tröjan ska bort!” i anfallszon. Det var alltså motståndarens tröja. I epilogen ramlade vår gode regissör lite utanför kortsidans ramar men då hade publiken redan gått hem, domaren tittade åt ett annat håll och hur som helst var det helt helvetes sent att försöka tala sig till någon som helst fördel, typ ens frispark eller hörna. Kämpahumöret var det alltså inget fel på!

T.

01.09.09 Noll poäng för äkta FC-anda

FC – BrBr 0-1 (0-0)
Gult kort: Simon, Pale, Mike
Rött kort: Simon

Som rubriken redan säger så kämpade vi väl, men fick ingen belöning. Ändå vill jag genast påpeka att matchen på Taligruset var en av våra bästa i år.
Att BrBr inte kom över halva plan under den första kvarten hade väl ingen räknat med. Att de klarade av att dra upp tempot och ta över mittfältet i andra halvlek var inte att undra på eftersom de hade en armé av avbytare, medan det som vanligt såg lika mörkt ut på våran bänk som det gjorde på Kameruns i tidernas begynnelse.
58 minuter höll det. Vår exenplariska defensiv med Morris felfria och stundvis bländande målvektsspel som bästa exempel på att FC Football Club inte går av för hackor och att vi aldrig ger upp.
Hela försvarslinjen som hållits intakt den här hösten kämpade och slet och gjorde inga misstag. Mittfältet med Tommy och Simon som motorer var på allt och alla. Simon var på alla så mycket så han i slutet belönades med ett rött kort för sitt slit.
I anfallet jobbade trion bra och jagade lösa bollar och osäkra försvarare vilket ofta resulterade i hörnor och inkast.
Trots att vår press i första halvlek var föredömlig och ibland till och med organiserad fick vi igen inte till det riktigt. Toffe hade ett halvläge där tiden dock tog slut i mitten.

I pausen var BrBr verkligen hätää kärsimässä medan vi hade läget helt under kontroll. Men men.. genast i början på andra tog dom nog över helt. Två ribbträffar samt ett okänt antal utmärkta lägen fick de ju trots allt. Men det som inte träffade ribban eller gick förbi tog Morris the wall hand om. Han rörde sig så kvickt mellan stolparna att man inte skulle tro att han är en dag under 45.
En annan sak man lätt kunde missta sig på är den berömda fotbollssamban, som man kunde tro att egentligen härstammar från Mattbys spanska filial. Gruset bara yrde när Lucas bjöd upp till dans.
Vårt bästa läge fick ju då undertecknad, ensam med målvakten. Enda gången i matchen deras målvakt gjorde något rätt: kom emot i tid och lobben misslyckades.

Så hade vi då det här med domaren igen…. Vi fick tre gula, medan BrBr inte fick ett enda trots en massa sedvanligt ryggknuff och andra efterslängar. Att domaren sen belönade dem med en straffspark i sista sekunden var direkt ofattbart. Att Morris parerade var inte mer än rättvist.
När bollen gått över sidlinjen visslade domarn av matchen. Han visste alltså inte ens att matcher alltid visslas av då bollen är i spel…
BrBr:s seger var inte oförtjänt om man ser till målchanser, men ändå tycker jag vår fighting spirit var värd en poäng.
I Jakobacka avslutar vi med seger och några kalla på Jakis ostare.

B.

10.9.09 Komonen fixade kallduschen

FC-JJ Vepo 5-0 (3-0)
Mål: Micha, Chrisse, Chrisse, Simon, Beni
Varning: Morris
Straffmiss: Nicke

Utgångsläget kunde inte ha varit mer rafflande då hälften av FC:s spelare orienterade sig till det ökända Jakobacka. Den andra halvan av laget hade viktigare saker att göra på annat håll.
Trots sina svarta spelkläder ingav det ålderstigna Vepo inte så mycket respekt. Vi hade bestämt oss för att gå ut för fullt för att sedan bara öka. Detta till trots började Vepo piggt. Dock utan att åstadkomma något av värde.

Tommy (som kände sig underlig) och Simon tog hand om mittfältet med hjälp av en bollglad Micha. Stegvis kom vi närmare motståndarmålet och de första farligheterna bjöd en pigg Jocke på. Bl.a ett fenomenalt volleyskott som den storväxta målisen räddade i misstag. De flesta av våra farligheter kom på hörnor och inkast och så småningom gav en hörna från höger resultat då Micha survo in bollen vid främre stolpen.

Sedan började Christian Komonen-show till hela nordöstra Helsingfors stora förvåning. Chrisse som för säkerhets skull meddelat att han har flunssa hela veckan… Han gjorde, alltså bara gjorde, sin bravur. Stegfinten och skott. Det första i bakre hörnet och det andra några minuter senare i främre.
Med 3-0 på tavlan smög det sig in en klassiker i våra tröjor. Alla ville göra mål. Och helst snygga sådana. Lagspelet tog slut och det skulle fintas och tvinnas och peippas och kikkas. Men pausen kom så till vida lägligt att vi kunde tala ut om saken. Prata om våra problem, typ.
I andra orkade vi inte riktigt röra oss på samma sätt men lagspelet höll vi dock vid liv. De svartklädda Vepo-männen kom ingen vart. De försökte med långbollar, men dessa togs säkert om hand av Janne och nån gång nån annan oxå.

Vi höll oss organiserade och hade inga som helst problem i något skede. Morris försökte jämna ut oddsen med att ta bollen i handen utanför straffområdet, men han klarade sig med en varning. Lite var marginalerna på vår sida då Simon sokkonickade bakåt i en lång båge… 4-0. Undertecknad fastställde så slutresultatet efter ett inkast av Tommen. För fullt ska man skjuta.

Utöver de fem målen hade Simon en boll i stolpen och i sista minuten fick vi ännu en straff. Personligen tycker jag att det här med våra straffar är lite humoristiskt. Trots att väldigt klara instruktioner gått ut om vilka två som tar hand om våra straffar brukar Nicke och Chrisse alltid anmäla sig frivilliga. Så också i detta fall. Efter att Nicke spurtat från det egna målområdet med en nummerlapp i handen fick han då ta plats bakom bollen. Bollen ja… den hamnade någonstans i Jakobacka skogen….

Ett utomordentligt trevligt sätt att avsluta säsongen på. Bra killar. Nu hoppas vi på det bästa och må bästa neppisbil vinna på lördag.

B.

Annonser