23.9.2012 Avslutningen

Traditioner är till för att brytas. Varför är aningen oklart men det är mindre viktigt. Därför blev det ingen neppis detta år. Direktoratet ansåg att det räckte med fotboll, bastu och allmän yrsel.

Gamla–Nya 3–4 (1–2) Mål Gamla: Nicke, Beni, Chrisse. Mål Nya: Jocke, Lucas, Miki x 2. Inga varningar eller andra vykort delades ut.

Med dessa viktiga fakta i tankarna anlände så årets krigare till Bollis denna semisoliga septemberdag. 15 anmälda av vilka 12 dök upp till matchstart. Efter otaliga påtryckningar kom även Lucasdovalorasi i en folkkare från 1800-talet. När även Peppe och Heikki anlänt kunde vi spela Gamla-Nya matchen 7 mot 7. Det tog inte många minuter innan Jocke slog hål på Gamlas (inte stadsdelen) nolla med en tåpetning i hörnet förbi undetecknad. Bara några minuter senare slog den spanska tjuren till från närhåll. Efter bara tio minuter stod det 2-0 till de unga-nya. Detta berodde, enligt Talle, på att de Gamla inte hade planerat sina positioner så noga. Sagt och gjort, vi införde ett spelsystem som gick ut på att Chrisse skulle vara i boxen. Nja, boxen var ju ovanligt liten och det är ju inte Chrisse. Så det där gick ihop bara lite sisådär. Men deGamla lyfte sitt spel och bollen gick som på ett snöre ut till högerkanten och därifrån in framför mål till Niklas som satte bollen i tomt mål. 2-1 i paus till de Nya.

Pausvilan avbröts av ljudet från en vespa som anlände till plankanten med Morris på sätet. En halvtimme sen, men lika legendarisk ändå. Trots motvind kämpade undertöcknad in bollen mellan eller under Lucas ben, men så tog Miki taktpinnen och rullade in 3-2 målet. Till allas eller ingens förvåning utjämnade sedan Europa med ett skott från liten vinkel. Klockan tickade mot tidens slut och det hela var olidligt spännande. Nervpressen var så påtaglig att den gick att ta på. När klockan redan precis slagit sjuttonhundra slog Miki in vinstmålet bakom bytesMorris, trots att Simon försökte störa, med betoning på försökte. Ett sista sekundens segermål till deNya.

”Ska vi skrika?” frågade någon.

”Vitut”, svarade någon annan.

Misstänker att den svarande parten i dialogen spelade på deGamlas sida. Inga handskakningar, ingenting. En snabb marsch till bytesbänken där ölen väntade.

I saklig och maklig takt förflyttade vi oss sedan till Kisahalli. Efter att ha väntat utanför en god stund blev vi sedan insläppta. Det första som slog oss var doften av Lucars paella. Där stod mannen och svettades i köket. Krigar-Ken kom släpandes på två backar öl, den andra varastoon inför nästa säsongs nimenhuutomissar.

Den nya kisahallibastun är som bekant fin och rymlig med två omklädningsrum, duschrum och bastun. När det senare på kvällen klarnade för Lucke att det fanns en annan sida som behärskades av mej, Heikki, Janne och Jocke, kunde han inte för sitt liv förstå varför jag och Jocke inte var på finlandssvenskarnas sida. Heikki som skulle klättra i Lahtis tyckte att det var hur kul som helst.

Paellan var god, trots att Talle vaktade spaghettin. Under tiden tog Kimi Räikkönen en tolfte plats i Singapura gp:s aika ajot. Morris, Ken och Jocke iakttog.

Ennolin hade förtjänstfullt printat ut all time stats på så många papper att man fick läsa om ett år i taget. Därför lästes dessa länge och väl.

Så var det då dags för prisutdelning. För första gången i FC:s historia delades vinsten i målskytteligan. Oliver och Bodi (båda frånvarande) satte fyra strutar var. En splitterny pokal får de dela på. När mvp omröstningen var räknad och genomförd stod det klart att årets viktigaste spelare var Taul the takoja. I sitt tacktal, som inte retoriskt sett var någon fullträff, kunde han inte förstå det skedda. Talle tyckte att det är konstigt att någon som inte kan spela fotboll blir premierad. Men när han läste namnen på Ingmar Olin bucklan insåg han att det minsann inte var första gången så skedde. Eftersom Robin Backman slutat för flera år sedan blev Äijä utan röst i år. Igen. Tyvärr.

Paellan var god, trots att Talle vaktade spaghettin. Under tiden tog Kimi Räikkönen en tolfte plats i Singapura gp:s aika ajot. Morris, Ken och Jocke iakttog.

Ennolin hade förtjänstfullt printat ut all time stats på så många papper att man fick läsa om ett år i taget. Därför lästes dessa länge och väl.

Så var det då dags för prisutdelning. För första gången i FC:s historia delades vinsten i målskytteligan. Oliver och Bodi (båda frånvarande) satte fyra strutar var. En splitterny pokal får de dela på. När mvp omröstningen var räknad och genomförd stod det klart att årets viktigaste spelare var Taul the takoja. I sitt tacktal, som inte retoriskt sett var någon fullträff, kunde han inte förstå det skedda. Talle tyckte att det är konstigt att någon som inte kan spela fotboll blir premierad. Men när han läste namnen på Ingmar Olin bucklan insåg han att det minsann inte var första gången så skedde. Eftersom Robin Backman slutat för flera år sedan blev Äijä utan röst i år. Igen. Tyvärr.

Så var det bara att slå ihjäl en timme eller två, eftersom bastutiden var väl tilltagen. I det här skedet befann sig Heikki redan i Lahtis, Janne försvann till Järvenpää, Rufus till Drumsömetrostationsbygget, Morris till sin lyxkåk i Jollas. Men elva av oss var kvar och nu gick promenaden mot William K cross the street. Talle, som tyngdes ner av tyngden på sitt pris kom några meter efter de andra. EuroChris beställde tio öl eftersom Ennolin tagit ett vitt år. Bord flyttades, glas flyttades, fotbollen slängdes och FC hade satt sig tillrätta i hörnet. Den ständigt närvarande allmänna yrseln tog skruv när Spanjacken och Granisnobben tog sig in på toaletten tillsammans. När de kom ut var toaletten ett plaströr fattigare och barmästaren lite semisur. När Micha en halvtimme senare klarat av att artikulera ut historien hade situationen lugnat sig. Ken fick nog och gick hem. Så även Ennolin och Jocke. Micha, Talle och Chrisse stegade iväg stödda på varandra medan jag och inkomne hbl reportern, supportad av LuC och juniorerna Peppe och Miki fortsatte färden mot centrum i ösregnet.

Där slutar den officiella delen av historien. Den inofficiella förblir inofficiell.

Jag avrundar med lite detaljplock från kvällens begivenheter.

Chrisse tyckte att kaikki pelaa är perseestä och att hela strukturen i idrottsfinland är på stenåldersnivå och behöver förnyas. Varför mannen bara jobbar på Fronter är ju något man kan undra över. Lojalitet mot chefsKenny kanske?

Vikten av årsmötet underströks eftersom förändringarna eventuellt blir större inför framtiden. Nicke lobbade på Simon ett framtida ordförandeskap och Pale förbjöd Morris att sluta med fotboll. Ruisku pojkarna lovade fixa fram flera Ruiskupojkar. Även

Oscar Olins första framträdande på en FC avslutning om ett år, planerades in i minsta detalj. Heikki och Simon rökte i garaget.

På våra hemsidor finns allt material men de intelligensbefriade diskussionerna förs på Facebook.

Vi ses igen fittit snart, alltså nästa år. Inte gärna tidigare om man får önska.

Eder vänliga,

B.

15.9.2012 När dammet har lagt sig i Sahara

Revanschsugna Kamraterna fick sin chans men kom aldrig ens nära en utjämning i årets andra derby. En fin säsongavslutning i Sahara.

HIFK–FCFC 0–2 (0–1) Mål: Nicki Sjövall, Beni

Nä just det. I Helsingfors Sahara finns inte ett gruskorn nu längre. Asbest och annan cancerframkallande material är det däremot ingen brist på. Dessutom är planen mjuk för benen och jämn som ett tolv personers matsalsbord hos Kruunukaluste.

Effcees säsong är över sedan en vecka och hela sköna joors truuli fortsätter i sexan säsongen 2013. Men den här Friendlyn mot HIFK kom lämpligt med tanke på The Game som spelas under Avslutningshelgen om en vecka – Gamla mot nya. Men ändå, med tanke på vad klockan klämtat, kunde det ha varit svårt att få ihop ett slagkraftigt lag med attityd mot Kamraterna. Nu hade vi både och, visade det sig.

Ett målkalas var bara några dragningar borta men det blev en komfortabel rutinseger i alla fall. FCFC visade att det är nivåskillnad mellan ett skäggigt korpfotislag och ett glatt hobbygäng som precis inlett serielunket. Här ingår absolut ingen ironi eller nåt hån av motståndaren. Fakta är fakta och samma sak konstaterades efteråt också av HIFK-anhängare från Grindbacka på läktaren.

Mål-Tommen höll på att försena sig och fick som straff stå i mål hela matchen. Peppe hade dåkat hårt föregående kväll, kokat pasta på natten och vaknat till lägenhetens brandlarm bara sekunderna innan riktiga brankis hade ryckt in med en svettig fem hundra euros ”Turha lässyyttä jäbä, v*ttu nää makkarakeikat on kuule kalliita”-räkning i handen. Också övriga förberedelser var som dom brukar. Rööki, snusk och allmän yrsel. Både Tommen och Peppe spelade skitbra.

En annan som lyckades med brytningar och uppspel var Kenneth. Kenaboy servade anfallet med läckra smörgåsar och såg till att det gjorde ont när rödtröjorna bjöd upp till dans. Och så hade han åtminstone ett hårt skott ditåt. Ditå, ja. Eurokribuli a.k.a. Chrisse The Dominator alias Ettekstetiiäkukamäoon har lättat på foten i höst. Det här var nu tredje matchen på raken där Mr Komonen jinxat och trixat i anfallet till den grad att FCFC:s hjärntrust funderar på att låta Yle göra en dokumentärfilm. Chrisse var överallt och framförallt ofta i boxen helt enligt sina egna anvisningar. Allt slit belönades med en straff som han hyggligt nog valde att placera rejält utanför målet. Det skulle ju komma nya mer gentlemannamäsiga chanser. Det gjorde det men in gick den förbannade kulan inte. Stående ovationer ändå för en briljant insats.

HIFK-matchen lär ha varit try out-tillfälle och hast du mir gesehen dök det också upp ett par snärtiga krigare. Nicklas Sjövall placerade in 1–0 och är därmed och med tanke på alla andra insatser helt möjlig i nästa säsongs startelva. Gunnar, heter han Gunnar för jag tyckte det lät så när folk ropade?, var ju sedan helt outstanding. Femti bast på nacken och de löpstegen och de ragningarna på mittfältet. Fantastiskt. Hittills har det talats om hur nödvändigt det är att rekrytera unga pigga fötter men den här showen ställer ju allt ålderstjafs upp och ner. Ja tähän saumaan sopiikin mainita meidän oma Riku – taitaa muuten mies olla porukan vanhimpia anteeksi kokeneimpia – joka ihan samalla tavalla polki omalla laidallaan kuin Singer.

Det andra målet stavas Benjamin ”Striker” Laustiola. Bollen på foten i en trång box, en snabb vänding och ett ännu snabbare skott. Se on siinä. En del kan, vi andra ser på. Men där var också ett snyggt anfall med många enkla passningar. Tror åtminstone Jara och Nicke Olin var inblandade.

Det här tar aldrig slut om jag ska nämna alla men alla bör nämnas, som kollektiv åtminstone. För som Tommen i buren sade så såg det långa stunder ut som fotis igen. Bodi som surade på bänken pga något lingonris som var på tvären i byxfickan, tyckte att tempot var typ promenadtakt. Det hade han helt rätt i. Men ändå – också när det går långsamt, planen är stor och motståndaren lite ditåt ska Effcee kunna rulla boll lugnt. Tai hetkinen… ehh mitä fidduu?! Ruffe, Morris, undertecknad… Hela gänget spelade skjortan av HIFK.

Så gubbar, nästa match är paralyserande snart och lär dessutom vara något viktig. Neppailemisiin!

– Tommy

12.9.2012 Se on siinä eikä serkkutytön pers…ä

Okej let’s face it. Ingen Effceare gjorde mål på Bollis.

FCFC–Zoom 0–1 (0–0)

Se on siinä och lite ehh… till. Så kan man väl sammanfatta säsongen 2012 för Effces del. Fast sammanfattningarna görs förstås först på säsongavslutningen. Be there!

Upp och ner, ner och upp. Tisdagens thriller påminde egentligen om hela säsongen. Bra och lite mindre bra, varvades med hjärnsläpp och bra. Men nu till matchen.

Återigen bjöd staden på utmärkt väder och utmärkt underlag, skönt att delvis slippa de hårda potisåkrarna, tycker en målvakt åtminstone. Nackdelen med konstgräs är förstås att det är ett tungt underlag, vilket säkert förklarar varför vi tröttnat i så många matcher. Kondisen kan det ju inte bero på, inte med den här träningsmängden.

Innan matchen beslöt vi oss för att spela rent och med respect, resten missade jag där jag värmde upp med min målvaktstränare, 4:de generationens effceare (i teorin åtminstone möjligt). Det lilla jag såg av matchen (70 min), stämde det rätt väl. Feelisen var också ganska bra, delar av matchen. Mot slutet började Ennolin gå upp i varv, irriterad över att vår fjärde passning (eller tredje) alltid gick till motståndaren. Rätt hade han ju, Dennolinen, mycket upp o ner fick han dessutom jobba på sin kant. På andra backen skötte sig Ungolin med heder, rentav rutinerat. Mittbackarna Heikki och Vemdetnusenvar (jag tror att åtminstone Vicke spelade där i långa stunder) skötte sig bra. Vicke jobbade och slet för 2 (eller 3 effceare) hela matchen igenom, men är man typ skådis o spelar mot typ skådisar så är det inte vilken match som helst.

Heikki var bombsäker som stopper (trots att vi inte har en sådan i vår backlinje) och rensade undan allt som kom. T.o.m. motståndaren. Tyvärr tyckte domaren, som annars hade bra koll på matchen, att så bör man inte göra och dömde en tveksam straff. Det var bara alltså domslutet som var tveksamt, själva straffen var hur klar som helst. Målnys var bra med på högra nedre hörnet, synd bara att bollen gick upp till vänster. 1-0 och deras egentligen enda chans. Senare fick Zoom ett par chanser till, men det berodde enbart på att vi lyft vårt spel.

Zoom var inte ett lag som imponerade med sitt spel. Tempot hölls lågt, ca lika lågt som vårt, och långa stunder ägde vi spelet. Bollkontrollen tycks under de senaste matcherna blivit bättre, för nu lyckades vi t.o.m. ta emot och dämpa bollen, de gånger passningarna kom fram. Synd bara att vi alltid vid ca 4:de passningen försökte på en lång och svår stickare i äkta engelsk stil, eller motsvarande, och därmed gav bollen till motståndarna.

Som i så många andra matcher, var det i de fasta situationerna vi kom nära, rentav riktigt nära ett par gånger. Positivt var att det inte var samma spelare som i förra matchen, som inte hittade rätt alltså. Bästa chansen i första halvlek stod väl Ringvägen för, som från öppet läge beslöt sig för att skjuta en kanon via ribban. Nå, det lyckades inte riktigt…

1-0 i paus var inte rättvist, men det är livet inte alltid heller så se siitä. Mittfältet med Tommy och Peppe jobbade hårt, fick bollen bra upp över mittlinjen, men längre än så blev det inte just. Zooms backlinje var kanske inte den bästa och snabbaste jag sett, tillräckligt med spring hade dom i alla fall för att förhindra mål.

I andra halvlek fortsatte vi äga bollen, ja i dom där fyra passningarna. Sedan lät vi motståndarna jobba upp sig en bit med bollen, innan vi tog den tillbaka. Hmm, jag är rätt så säker på att det inte var vad vi snackade om i pausen, men vad vet jag. Jag höll mig varm i målet. Typ.

Coach B tyckte efter matchen att vi stundvis spelade riktigt bra i andra halvlek, som ett lag. Visst gjorde vi det. Dhrakmakrisse och Gammalolin jobbade bra på sitt håll med att försöka bygga upp spelet. Alltid hittade inte bollen egen spelare, men Eurokrisen hittade Morris några gånger. Det var igen via de fasta situationerna vi kom närmast, förutom ett fint skott av Vicke. Målisen parerade med nöd och näppe (inte Nappe, för han var inte med). Bollen smällde i ribban, stolpen, målisen, motståndaren, egna spelarna och vad vet jag. In gick den i vart fall inte. Ruiffeli, Benno o JR slet på topp, men de gånger de fick bollen var den ganska hastigt borta igen. Ruf hade ett par fina targetplayer passningar.

Vi försökte ända till det bittra slutet, också om det började gå lite trögare till sist. Man kan kanske säga att vi småningom lekte rommen av oss, utan ynglande den här gången.

Chanser hade vi i hela matcher betydligt fler än dom, men så här är det ibland. Till matchens lirare utnämner jag andra generationens Effceare, Vicke, som orkade jobba hela matchen igenom både uppe och nere. Skådisjobbet måtte vara säkrat de närmaste åren.

Det blev ändå en match som inte lämnade alltför dålig eftersmak och visst, vi hade redan säkrat vår plats i division sex. Som alla vet är sex aldrig fel. Ja eller nästan aldrig.

Det intressantaste på plan hände faktiskt vid bänken innan matchen. Taul hängde journalisten från stora H ut på tork: ”Såndäna e alla Husis journalister. Ni säger att ni citerar källor, och så citerar ni dem fel!”

Amen to that.

– Nys

PS. Nästa match är både f-tgt viktig och snart. DS

8.9.2012 Rasse, resningen och lite fotis

Farväl Finland! FCFC flyttar till Sverige. Nästa båt! Precis som Arsenals irakiska gentlemannatränare önskar. Matchen? Först ojämn sedan otäckt jämn.

FCFC–Arsenal/2 3–5 (1–3) Mål: Bodi, Miki, Nicke. Varning: Beni, Nicke

”Miksisäpuhuaruatti? Muuta ruatti sitten vittu.” Prasselrocken bara fladdrade i vinden, ögonen lyste djävulskt och tittade man noga så såg man spottet rinna i mungiporna. Volymen var vriden till elva så att alla säkert hörde. Arsenals tränare – eller ”tränare” – förtjänar faktiskt ett kapitel i FCFC-boken. Alltid skoj när en person med invandrarbakgrund börjar skälla på en annan minoritet. Jävla rasist. Och efter att med jämna mellanrum ägnat Effcees bättre talande en tanke fortsatte han med att ge skit åt de egna killarna. En sån man som farsa, åja.

Men det fanns en annan karikatyr på planen. Mera vimmelkantig än något annat som släppts ut från puben i år. Domaren. Herregud. Det var en uppenbarelse. Vad hade han på sig, långkallingar? I alla fall så var färgkombinationen inte av denna värld. Och en domare i officiella serier lunkar inte in på plan i verrare. Bara det är orsak att lämna in protest. Sedan kan vi också gå in på hans professionella tillkortakommanden men låt oss säga så här – såg ingenting, hörde alldeles för mycket och begrep noll. Pellejönsen förstörde det sista hoppet som pussikaljagänget på klipporna närde om en bra fajt. Nu blev det bara skrik. Den här saken var vi tämligen överens om med Arsenal.

Själva matchen fick en trist inledning när Flygkaptenen tvingades plocka upp bollen ur nätmaskorna efter cirka 37 sekunders spel. Att FCFC kvitterade en minut senare ändrade inte matchbilden. Bodi stångade sig själv in i boxen, helt enligt Maldinis ständigt aktuella anvisningar, och Arselbackarna lyckades inte rensa. Men annars var Effcee jämt steget efter i nästan samtliga positioner. Arsenal fick mittfältet nästan gratis och därmed utrymme att spela bollen mellan backarna. Och fy fan det var effektivt. Utan mål-Tommens fenomenala räddningar skulle belysningen aldrig ha tänts på konstgräset i Sockenbacka. Skammen och medskammen (myötähäpeä) skulle ha lagt sig över planen tät och hemsk. Sedan så lämnade undertecknad planen och allt blev bättre.

Om Eurokribuli a.k.a. Maldini även kallad Takkiauki måste sägas att de egendomliga löpningarna som överraskade den egna bänken var också en nästan sanslös framgång i anfallet. Ja, anfallet. Av ourgrundliga anledningar fick Chrisse visa framfötterna och hade han träffat rätt ens en gång så hade partyt börjat just där och just då.

I pausvilan händer märkliga saker. Någon hämtar förståndet från bilens trunk till exempel. Bestämdes att hela laget går upp och jagar bollen aggressivt på motståndarens planhalva. Und hast du mir gesehen – så blev det. Skillnaden mellan första halvleks kisinödiga trams och andra halvleks forcering är som skillnaden mellan natt och dag. FCFC nosade på kvittering i läget 3–4 men i ärlighetens namn kändes det som att det ändå var en bit kvar. Arsenal hade ett darrigt försvar men ett bra mittfält och snabbt anfall. Stundvis mangel.

Miki som började i mittförsvaret tog an efter kommandot på FC:s mittfält. Slitet belönades med ett mål som gav hopp och ganska snabbt efteråt fick också Ennolin trycka in kulan. Det var närmast vastapalloon från cirka 18 meter. Rakt upp i bortre krysset. Aftonens fagraste prestation.

Arsenal fick två straffar. Den andra i slutet av matchen var fullständigt obegriplig och ändå inte. Axel mot axel och gubben ramlar framåt. Det var helt befogat att efterlysa drogtester för funktionärerna vilket också gjordes fast med lite andra ord. Dömt helt enligt den förvirrade linjen, alltså. Ei siitä sen enempää. Straffen i första halvlek var mera korrekt dömd om det inte varit för det faktum att ”domaren” inte alls uppfattade situationen men valde att reagera på löst munläder. Helt omöjlig skojare.

Säsongen 2012 är en framgång för FCFC. Just nu verkar det klart att laget klarar kontraktet i sexan och undviker därmed det fasansfulla hissåkandet ner till sjuan och upp igen. Nu kan tränar-Beni plocka fram powerpointsen och blyertsen. Nästa säsong är fittigt snart och viktig. Men en match återstår. I matchen mot Zoom står teaterchef Pekka Strang mot teaterchef Pale Olin och det är säkert många andra som vägrar agera statist. Första parkett, tre poäng på spel. Bollis på tisdag klockan 18!

– Tommy

31.8.2012 Vunnen poäng i stekheta östern

När Effcee möter lag som ligger lägre ner i serietabellen brukar det bli svårt. Det är en gammal tradition. Så också denna gång när seriejumbon stod för motståndet på Gårdsbacka konstgräs.

AC Balls–FC FC 1–1 (1–0) Mål: Peppe

Som vanligt pratade vi om detta innan match, lade upp strategier, mediterade, kontemplerade, leviterade, masserade varandra, oljade våra balls (inte motståndarnas) etc, men likväl var vi där i träsket igen. Nå, fastän matchen var medioker och vårt spel det i högsta grad var det ändå inte det största frustrationsobjektet. Den dåliga koncentrationen i början av matchen berodde också på den usla disciplinen i laget innan match. Tio mannar kunde vi ställa upp när domaren blåste för start. Flera var killarna vars jobbkeikka farit åt reven, som farit till fel plan, vars chef gett dem uppsträckning eller som hade gått och plockat svamp eller av annan orsak inte kom i tid. Försök jobba på detta i fortsättningen var lagledningens magsura förslag.

Så det mesta av första halvlek hade Balls. Visst pressade vi också stundtals, men allmänt sett var det trögt, det var för stora mellanrum mellan mittfält och försvar, kanterna läckte särskilt och ytterbackarna Chrisse och nyinkallade Vicke fick slita på flera tomter. Vicke Idman var för övrigt ett trevligt och piggt nytt inslag i FC. Tack för det.

Hett var det, det konstiga gräset för högt och kondisen lite på slagsidan för våra tappra gossar. Bollen fastnade i fötterna. Bland annat undertecknad chockade inte alls denna gång med något annat än osynligt och medelmåttigt spel. De fasta situationerna är vi dock nästan alltid bra på och i första halvlek hade vi två fina hörnor efter varandra, som Oli och Nicke knappt missade att lägga i buren.

AC Balls förvaltade däremot vår grova försvarsmiss och trots Vickes heroiska rusch för att rädda kaverins miss kunde Balls välförtjänt gå i ledning innan paus.
Efter paus fick vi både Morris och Jara på plats och vårt spel blev också ett snäppe bättre, mera fan anamma över det helt enkelt. Det gav också till slut utdelning. Oli gav en kalaspassning åt Bodi, som fälldes strax utanför målgården, lade frisparken själv, den pompade ut till Peppe som med en hårt placerad kula in i benhögen i nedre vänstra hörnet öppnade sitt målkonto i FC. Men så har han ju tränat med en päivän korkein per match hittills. Benis screening och hopp vid målskottet var också kalas!

Sedan var det inte så mycket mer nämnvärt för vår del. Balls hade mera av spelet mot slutet, vi haltade och flåsade mest och får nog kalla detta en vunnen poäng. Bra så. Balls spelade sannolikt på sin toppnivå, ungefär som vi brukar mot lag som är klart bättre än vi. Men i de två sista matcherna får vi nog höja nivån rejält om vi inte skall gå tomhänta därifrån. Och det skall vi väl inte? Och till vår tröst måste ju sägas att skulle vi ha lite mera bredd och vår ykköskentällinen på plan, så skulle det nog inte vara så här tungt.

Men alltid kan man selittä.

Sex poäng i de två sista matcherna, så når vi över tjugo poäng i år. Det är en magnifik prestation av ett lag med vår medelålder i division sex.

– Tror Taul, 50+

Fiiliskaverina i Hertonäs
Fiiliskaverina i Hertonäs

10.8.2012 Sjuk fiilis i Hertonäs

Ojojoj. Det var en afton som få glömmer. Talle ville så gärna dansa.

KPPK–FCFC 0–1 (0–0) Mål: Oliver Sarelin. Varning: Niklas Olin

Förra gången som FCFC besökte Hertonäs var det rumble in the jungle när Taul gjorde mål och vecklade ut sin spinkiga högerarm i fel läge. Nej förresten. Slagsmålet var i Gamlas men skit i det. Fakta har sabbat många bra recensioner. Då så, var blev jag? Jo, det var rött kort och ridå den gången. På onsdagen var Taul back in business. Att det var mycket spring i benen märktes. Tränaren fick en våt puss, planskötaren fick kram och tamigfan jag tror att lyktstolpen bjöds upp till dans. Sedan så spelade Taul, som är snart 100 år gammal, också ganska bra. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

FCFC kämpar om fortsatt kontrakt i sexan i bokstavskombinationernas (GBH, LSD, ADHD, FCFC, KPPK…) egen lilla serie. Innan onsdagen var laget parkerat i mellanskiktet. Det var också motståndaren så det var en såndär klassisk sex poängs-match. Eftersom serien är jämn betyder segern med säkerhet inget annat än att det blir fler såna här sex poängs-matcher. Men okej, i september åker minst tre lag ned till sjuan och just nu ser det det bra ut för Effcees del. KPPK däremot, deras hiss går ner om inte trenden vänder.

Waddayaknow, Kirkonpellon Pallokerho KPPK har en hemsida. Men där finns inget att gå på för en pigg spion, inte ens så här i efterskott. Så då var det bara att tuta och köra igen, bollen i mål och sådär. Tränar-B:s taktik som är lagad med tanke på just sådana här matcher som spelas i scoutingmörkret funkade perfekt. Efter en stunds stabilt försvarsstångande skapade FCFC på kort stund tre fyra harpunanfall som gjorde motståndarna lite bajsnödiga. Den här gången hade vi en domare som lunkade med i spelet och tyvärr hade han koll på offside. Beni nosade på mål och Tauls bortdömda lobb i mål var ändå snyggt eftersom situationen spelades till slut.

”KPPK eroaa monista helsinkiläisistä joukkueista siinä, että suhtaudumme jalkapalloon tietyllä huumorilla, toisin kuin useat ”hampaat irvessä” pelaavat vastustajamme. Seuran toiminnan eräs tavoite on ollut kotiseutuhengen ylläpito, mikä tarkoittaa sitä, että mukaan pyritään värväämään Lapualta pääkaupunkiseudulle opiskelemaan tai töihin tulevia nuoria, jotka näin saavat jonkinlaisen turvasataman kylmässä suurkaupungissa.”

I pausen fick Peppe en utskällning av rang. Välkommen till humorlösa FCFC, bara. Alla såg att mannen hade helt fittiga frimärksytor att trixa på och stundvis hela jävla KPPK på sin högerkant och att det därför blev många felpassningar men omständigheterna saknar betydelse i Effcee. Se on miltä näyttää. I andra halvlek var Peppe tillbaka på egen nivå. Det hjälpte att kaverina styrde spelet mera till vänsterflanken.

KPPK rullade boll här och de rullade boll där men lyckades aldrig skapa något riktigt farligt. Och så efter paus hände det oundvikliga. Mittbacken Oliver skickades upp på en hörna och se på fan – mål! Det var ett satans liv i boxen och mer fötter än på gravgården och ingen såg hur det riktigt gick till, kanske var det en klassisk tåfjutt, men bollen rullade i mål. Hörnan gavs av Fidde. FCFC hade många hörnor och den här gången var alla var bra dvs farliga.

Sista 20 minuterna pressades FCFC helt väntat en aning bakåt men inte heller nu var det panik i leden. Alldeles i slutet av matchen höjde Ennolin sin lastgamle brors puls när han tvingades stånga ner en KPPK:are alldels vid rankkialues gräns. Fribaren var sedan helt kass men ändå det närmaste som KPPK kom en utjämning.

Efter matchen berömde Mål-Morris helt sakligt försvaret som sin tur tyckte att mittfältet både slet och skapade ganska bra. Mittfältet hade i huvudsak bara gott att säga om anfallet och det var sån jädrans kramgo stämning att någon ringde och bokade ett morjensbord på NJK. Stundvis såg det faktiskt riktigt bra ut. Som fotboll, alltså. Alla som kom var där. Tack. Eventuella hänvisningar till gästande stjärnor som ska ha mycket beröm, och som någon av er kanske sett i en tidigare version av den här essän, är trots allt strukna då de på ett möjligen missvisande sätt talar om för utomstående att föreningen sysslar med olaglig människohandel. Och det är ju inte sant.

Nästa match är viktig och fittigt snart. Den är mot ett mittenlag. HakPa har lika många poäng som FCFC. Torsdagen 16.8 kl 18.15 i Ågeli.

– Tommy

31.7.2012 Poäng i sista sekunden

Det blev premiär på många fronter i höstens första match (eller kan man kalla 30 juli höst?): höstpremiär, tredje generationens FC:are gjorde entré i Oscar Olins skpenad och Janne Mäki gjorde sitt första mål i FC-dressen sin nionde säsong till ära!

FCFC – PoHu/Shrimps 1-1 (0-1) Mål: Janne, varning: Bodi

Och allt detta fick undertöcknad se hela matchen från ringside enär jag skamligt led mitt straff efter de brutala våldshandlingarna under vårens sista match med påföljande blodrött kort på posten. Men det var fin underhållning jag fick se på Bollis konstgräs denna regniga julikväll!

Första halvlek satt ännu semestersandalerna kvar på FCarnas fötter och PoHu förde matchen, de var vassare, de var snabbare och de var hårdare i närkamperna. Vinlådor och grillkorvar i bagaget eller bara matchfrånvaro, men vi passade uselt och var mjuka i närkontakten med motståndarna. Vi fick inte iväg ett skott mot mål i första ronden, vilket var synd med tanke på att tungviktaren i motståndarmålet säkert kunde ha släppt in en balja om vi fått iväg en sådan.

Däremot hade PoHu ett och annat farligt läge och flera farliga fasta situationer. Den första var en frispark som turligt nog gick i stolpen eftersom den totalt felplacerade Morris aldrig hade tagit den. Annars bättrade Morris på hela tiden och tog flera viktiga räddningar medan matchen led och spelade sist och slutligen en av sina bästa matcher mellan stolparna. Tyvärr hade vi inte lika mycket tur på en hörna, som PoHu ganska lätt efter vårt försvarssjabbel satte in. 0-1 fick dock inte ännu någon fyr i våra feta arslen, fast vi kämpade på. Mittförsvaret med Heikki och Janne trixades bort gång på gång, Janne låg för högt i banan och Heikki blev för ensam. Flera gånger spelades bollen också över Nicke, som verkade felplacerad ett antal gånger. Som tur lyckade inte PoHu punktera matchen trots ett antal bra anfall.

I mellanakt lade Beni som vanligt fram några kloka strategier och antingen dessa eller bara lite jävlaranamma eller kanske en kombination av dessa gjorde att ett pånyttfött FC gjorde entré till andra halvan. Nu förde vi spelet och PoHu verkade ha förbrukat sitt spring. De spelade hela andra halvan med fem försvarare och uppåt blev det bara några kontringar när vi tryckte på.

Heikki var den som med sin furioso satte igång vår maskin, han fanns lite överallt och hans attityd var hundra. Detta drog med hela laget. Gästande Jara och Nappe jobbade föredömligt och passningarna började gå rätt. Bröderna Larsson radade upp några läckra lägen, men bollen hittade inte ännu nätmaskorna. Simon lade en perfekt stickare, en smörpassning, och det var redan väldigt nära. Efter det spelade han sin bästa halvlek på länge och hade bland annat en rökare strax över. Beni hade också läge, men också det gick över med några centimeter och den runde mellan stolparna blev fortfarande oprövad på skott.

Regnet bekom oss inte och vi strätade på men ingenting blev fullbordat, det var aningen svårt och segt trots att alla spelade föredömligt, Tommy jobbade över enorma ytor, Peppe var som vanligt en kämpe av gigantiska mått och även Europa-Chrisse spelade snyggt med tanke på att han hela tiden drogs tillbaka av sin skada. En som får nästan fulla poäng är Oscar Olin, 17 år, som gjorde en mycket värdig insats i sin första match med gubbarna. Några små missar, men gradvis bättrade han på och i andra halvlek spelade han som moderna ytterbackar skall: inte bara neråt utan mycket uppåt också, tillsammans med mittfältet och med flera fina ryck upp längs med kanten som skapade farligheter. Det orkar inte vi pansjare med mera. Hoppas det blir många säsonger med de rödsvarta, kära brorson!

När det småningom såg ut som att nu blir det nog ingen poäng i alla fall, så smällde det. Och på vilket sätt!

Jag hade just sprungit upp på berget bakom motståndarmålet för att hämta bollen efter Peppes volleyrökare när jag från bästa plats uppe i trädet fick se hur lillbrorsan (efter många fina stigningar på vänsterkant) fick iväg ett vackert inlägg in i boxen, där ingen mindre än Janne Mäki bland många andra fanns och klippte till med sitt nätta, skalliga päron och bollen gick enligt skolboken ner mot marken och studsade förbi den förvånade målvakten. Det var en mycket glad mittback, som tog emot lagets hyllningar. Och välförtjänt: ett snyggt mål efter nio års harvande med FC och ett mycket VIKTIGT mål. Genast efter det visslade rättskiparen av matchen – utan att PoHu ens fick sparka igång igen efter målet! Detta säger en del om hans labila insats.

Men FC:s insats var allt annat än labil. Fin kämpis, tack för underhållingen. I nästa fittigt viktiga match tar vi tre poäng, eiks jeh!? 9 augusti på Hertonäs stenåker.

– Ihågkommet och nedtecknat av Taul the Takoja

28.6.2012 Riv och Ruf i Gamlas

Mitt i sommarlovet kallades FC:s tappra krigare till övning i den anrika förorten Gamlas, dit våran hemmamatch av någon outgrundlig anledning förlagts.

FCFC-Kullervo 2-1 (1-1) Mål: Paul Olin, Vide Hägerström Varningar: Paul Olin, Kenneth Vuorinen, Rufus Vahanen, utvisning: Paul Olin

Cirka hälften av medlemmarna ställde upp, den andra halvan ställde in. Psykkriget startade redan före avspark då gästande Kullervo fick dra på sig västar istället för att spela i sina ordinarie skjortor. Så går det när man i dress vill vara som vi. Eller nästan som vi. Intressant var också att Ennolin hade glömt hela sin utrustning hemma. I lånade strumpor, shorts och skjorta genomförde han sedan sitt sedvanliga slit. Luktar ölkorg lång väg.

Den första kvarten av matchen var det närmast fråga om mittfältskrig. Vi hade väl då aningen mer av spelet, men någo större farligheter lär inte ska ha inträffat. Inte förrän det blev dags för hörna. Den gav undertöcknad, rätt lyckat, målvakten boxade bollen rakt upp i luften. Framför målet väntade Ruf och Taul tålmodigt på att bollen skulle komma ner. När den väl så gjorde lyfte Ruif upp Talle från armhålorna och hjälpte honom att nicka in bollen från det mogna avståndet av en meter. Därpå följde de sedvanliga engelskspråkiga ropen som muntrade upp stämningen. Taulus andra mål för säsongen. Aika hurja.

Vi fortsatte att lite sådär semiskapa och FC:s nr 10 kom till hälften igenom men blev burdust nertryckt i skottögonblicket. Domarn såg inget fel och medan jag studerade sandkornen från några millimeters avstånd gjorde motståndarna mål. Exakt hur det gick till vete bara gudarna och Janne, men på nåt sätt rann de visst igenom från högra sidan. I slutet av halvleken uppenbarade sig en sesam-öppna-dej situation för Vide som valde att skjuta rintapotku med fel fot, dvs vänster. Långt förbi. En sisäsyrjä med rätt fot nästa gång, kanske? 1-1 i paus alltså.
I andra började det sedan hända och matchen fick en ny karaktär. En ful sådan. Kullervo hade klagat och pipit hela första halvleken trots att matchen var hyfsat ren och domarn var bra. Men så började vi tyvärr med en hel del efterslängar vilket retade gallfeber på de västprydda. Inte heller blev det bättre av att munnen igen gick som bara den på vissa av oss. Ett allmänt yrande med focus på helt fel saker. Men mitt i allt detta lyckades vi få in bollen i boxen. Riku grävde förtjänstfullt fram den och Vide skjöt i nedre hörnet och öppnade därmed sitt FC konto. Har för mej att det var rätt fot och sisäsyrjä… Men rivet fortsatte och domarns hand hittade till sin bröstficka i allt snabbare takt. Först tre gula för oss, sedan fem eller sex för motståndarna. De fortsatte sin klagosång över våra tacklingar, men visade att de minsann också kunde spela fult. Minst ett par röda kort kunde de ha fått, men den valören var reserverad för oss, skulle det visa sig. Vi fick en frispark från rätt långt håll och Paul ställde sig bredvid muren. När bollen slogs slog motståndaren sin armbåge i den magra magen. Pale vek sig dubbel men när han vek sig upp igen klämde han till med en högerkrok rakt i kinden på killen. Detta ledde till att tre av motståndarna hoppade på våran nestor som får vara glad att han inte fick stryk. Domarn trädde resolut emellan, gav rött åt Talle och beordrade honom långt bort från planen.

I perioder blev vi aningen tillbakapressade och ett långskott smet precis förbi och en lång lobb fick Nys fingrarna på. Just och just om man säger så. Passar på att konstatera att Tommen spelade sin bästa match för säsongen. Typ felfri. Trots att vi lite gav över mittfältet på slutet tycker jag ändå att det var vi som var närmare 3-1. Ett par nästan-lägen fick undertecknad men deras målvakt kom bra emot och backlinjen spelade på gränsen till det dolda. Eller vad det nu heter. Vi spelade på säkerhet… ja, nå Chrisse, som för dagen hade knallblåa strumpor, kände det ständigt återkommande suget av jalla jalla i egen box. Det slutade lyckligt även den här gången.

En av planens giganter, vilket redan framkommer i rubriken, var Rufus. Den skalliga skallen fanns överallt. Många och fina var nickskarvarna. Alla och envar kämpade bra och föredömligt. Feelisen var bättre än i förra matchen. Even so, ber jag att var och en tänker över sin egen spelstil och sin egen förmåga till munhuggning. Eller som vi sa i palavern efter matchen: håll ihop kollektivet så behövs inga bakifrån sparkar.

Eftersom ni ändå vill veta kommer här några statistikplock. Kenneth tog ensam ledningen i gula kort ligan. Vide var den 75e människan i världen att göra mål för FC. Pale tog sitt tredje röda kort i karriären vilket renderar i en tredje plats i utvisningsligan. I målligan är den gode Talle bara ett enda futtigt mål ifrån nionde plats och den legendariska Kai Spoofs skalp.

Glad sommar. Nästa match är hyfsat oviktig men spelas ändå, den 30.7. Kom i tid era homon.

B.

15.6.2012 ”Inga namn räknas upp”

”Oulunkylä Åggelby”, sjöng juice leskinen redan under sina fornstora dar. Och det var just det som denna match handlade om – FC hade inget att hämta i ogeli. Scheisse! Fråga inte vad hemmalaget hette – tawastia sheisse!

FCFC–Tavastia 1-3 (0-2) Mål: Jara

Matchen som borde ha varit en jämn och säker seger, blev ett bittert nederlag för FC, som i och för sig än en gång gjorde taktiska tabbar och radade sina få pjäser i fel ordning från start. Erkänner att det inte alltid är enkelt.

FC hade bra touché i början av matchen. Självsäkert. Men vår oförmåga att ruffa till i anfallet leder till att motståndarna får skenbar självsäkerhet som livnär sig på den tid och det rum som ges pga non-existerande fore-checking. Mera kropp och själ i blöt nästa gång, så börjar nätmaskorna bogna.

Vi hade några skott och försök till skott men denna gång gick det inte in.

Boing! 2-0 i pausen. Ett av målen var off-side och andra ett resultat av yrande i försvaret.

Sen kom Jara in på plan o tockade in säsongens tredjesnyggaste mål och 2-1 på tavlan. Bodi har snyggaste och omutbara Maldini (chrisse) nästsnyggaste.

Vi fick lite styr igen på spelet. Men sen kom kallduschen. Fiendens sista mål var oxå en försvarsmiss. Absolut inte offside.

FC vältrar sig i uselt anfallsspel och osäkert försvar. Denna gång hjälpte int domarn alls. Matchen sku ha funka bättre utan.

Syy-seuraus och enkel matematik. Ingen aktivitet, inga mål. Beni är för ofta ensam. Mutta näillä mennään, som beni fööni laustiola sku säga.

Insatsen var så dålig att inga namn räknas upp. Fel, Äijän.

Fini.

– Maldini

10.6.2012 Det här glömmer vi!

Bollis konstgräs bakom ishallen är farlig. Den här gången var det Andy som blev utburen, med trasigt knä. För övrigt var spelplanen fin (inte pelikirja) utan underlaget. Stor, lagom mjuk och utåt sluttande så regnvattnet rinner av. Härligt.

FCFC – Käpylän Sekunda 0–4 (0–3) Varning: Simon, Kenneth

Heikki, hail Heikki, planens gigant, konstaterade efter matchen att vi borde ge tre enkla passningar innan vi får försöker anfalla. Själv insisterade H på att som understa man först dribbla tre motsåndare innan motsåndarens mittfält fick starta följande anfall. Vårt anfall och mittfält fick för det mesta slicka sig om fingrarna. FC hade nångång på 90-talet en devis om svensk (demokratisk, rättvisemärkt) fotboll. Det gick ut på att alla skulle få röra bollen. En variant är att låta alla spela målvakt, i Nysäs frånvaro. Turvis. En match. Annars kanske man lär sig. Det är hur roligt som helst, men svårt. Och kräver en massa mål. Också i motståndarmålet om vi ska ta poäng. Nåh, det viktiga var i alla fall att vårt roterande målvaktssystem fick sin fortsättning …

Den första kvarten verkade helt lovande. Inget särskilt att rapportera. Men efter den andra kvarten hade vi släppt tre strutar. Trots att fyrbackslinjen var helt sjukt bra. Ytorna, och målet, var helt enkelt för stora. Första målet sköt motsåndaren direkt på volley från ett inlägg. Inlägget och skottet var båda rena lyckoträffar. Andra baklängesmålet var lite pinsamt. En frispark strax utanför målområdet, fyrmannamuren välplacerad täckte framhörnet, målvakten resten. Lite olovligt bråttom blev det till det ganska lösa men välplacerade skottet, målis lyckades greppa bollen som seglade ner mot bortre stolpen, men fetma, styv rygg och total avsaknad av rutin, ledde till olovligt fummel, målis haka stötte till bollen som gled från fingrarna… Som järven, tre järvar de facto, var motståndarna på returen och lade enkelt in den.

Tredje målet föregicks av en horribel utspark, direkt åt motståndaren, som efter ett par passningar enkelt lyfte in bollen över en något felplacerad målvakt

I paus kändes matchen ännu inte förlorad, för motståndaren var egentligen inte alls bättre. Men direkt i början av andra halvlek studsade bollen i vårt mål igen. Ett konstigt flipperanfall där bollen studsade än hit än dit, slutade med bollen i motsatt ända av målet än var den utspelade och slutpumpade målvakten redan låg och sprattlade.

Sedan hjälpte det inte mer, hur än Peppe et company kämpade på. Det ledde liksom ingen vart. Från målvaktsposition mellan stolparna såg man mest backlinjens agerande, helt imponerande insatser trots fyra baklängesmål, vilka delvis kan tillskrivas en orutinerad målvakt. Ids inte kommentera mittfält och anfall desto mer då jag inte såg så mycket av det från mellan stolparna men med noll mål framåt krävs det nog hujsiga insatser av målvakten för poäng…

Så mycket kan väl konstateras att Simon tog ett gult för handspel och Kenneth ett för munspel? Kanske. Men nu är det liksom EM och vi spelar igen på tisdag och björken har slutat blomma. Kom igen gubbar.

Till er tjänst,
– Rufus

4.6.2012 Deja Vu i Tali

Eftersom den eviga drömmen om gruppspel i Champions League löper risk att förbli evig, ansågs det allmänt bland FC:s delegater på Mannerheimvägen 18 att man som tröst skulle delta i Viking Line Cupens kvalomgång. Sagt och gjort. Kvalmatchen spelades på Talis konstgräs mot Ares-86, långväga gäster från Hyvinge.

FCFC – Ares-86 5-4 eft. str. (1-1, 0-0) Mål: Beni Laustiola (str.), Varning: Riku Pakarinen Strafftävlingen: Anton-mål, Pale-miss, Tommy-mål, Nappe-mål, Kenneth-mål

Efter att ha fått glädjas över en stor ring (inte Jocke då) och många bytesspelare denna säsong, sinade manskapsförråden så till den grad att extra förstärkningar inkallades. Hyvingekillarna gjorde sitt bästa för att se proffsiga ut i uppvärmningen. Alltid nånting.

Med en bytesspelare och Nysä i mål började matchen. Redan de första minuterna visade att vi i regel möter hårdare motstånd i våran egen serie. Vi hade full koll på allt. Lite lånade vi bollen åt gästerna så att de fick försöka bygga upp något, men ingen av dem lär ska ha något att berätta för barnbarnen, sen när och om de får sådana.

De flesta lagdelarna var omkomponerade. Vårt mittlås sköttes galant av Kenneth och hans brorson, Anton, knappt torr bakom öronen. Inga problem. Som ny högerback hade vi Pikkis som sparkade på allt och alla. Men med den äran. Nicke, kapten för dagen, spelade på egen plats. Till Talles bestörtning blev han förflyttad till den högra sidan eftersom RaijarRiku tog sin plats på den vänstra. Vilket alltså betydde att allt skrik och ben-mot-ben metoden fanns på flankerna. I mitten jobbade M18 representanten med sådan frenesi att glansen från de blonderade lockarna syntes ända till parkeringsplatsen intill. Detta var ett antagande, inte att förväxlas med fakta. Som samarbetspartner hade han Nappe så där fanns det ju springkraft om man säger så. Och varför skulle man inte säga så? I anfallet hade vi sen en annan Ring, en Andy och jag. Mej heter det.

Ett par intressanta anfallshelheter kunde vi bjuda på, men ack om vi kunnat höja pressen lite mera och orkat röra oss lite mera så hade vi satt punkt för det hela redan i första halvlek. En halvlek som för övrigt bara var trettio minuter lång. Precis som den andra. Deras försvar var nämmeligen inte det bästa och säkraste och efter sjabbel av dem kom jag också igenom men överraskades av målvaktens passivitet och skottet smet millimetern förbi. Nappe spelade fram Talle som var flera meter offside och den ljusblåklädde skallige lilla mannen med visselpipa visslade i sin visselpipa som han i det läget hade i munnen. Domarn var för övrigt en av de bättre den här säsongen. Hans största miss var väl att inte ge Taul den gula lappen han så enträget bad om. Men helt korrekt fick Riku en för sin jalkapohja edellä tackling. Föreslår på fullaste allvar att vi struntar i att sparka en spelare som inte haft bollen på en halvtimme. I synnerhet när nämnda herrar inte är sena att pipa högt om de själva får sig en kyss. Vi är väl inga lesbon heller? (Helt och hållet osaklig kommentar långt utanför periferin).

En hörna och en frispark som ledde till semifarliga inlägg. Och så en epäsuora från 16 meter som tyvärr misslyckades. Sånt händer. I paus alltså nollnoll utan nån hätä eller hätä.

I andra halvek hade vi motvind vilket motståndarna utnyttjade. Vi sjönk lite lågt och lät dom ta kommandot. Men vad tiden led så lyftes tyngdpunkten uppåt. Tungt var det, men det var ett kämpande FC med en positiv anda som gjorde sitt bästa för att kvala in i den sägenomspunna Viking Line cupen. Hårt jobb belönas, skulle det visa sig. När det återstod sju minuter av matchen fick deras anfallare en praktträff och bollen seglade i mål över vår hoppande Nys. När resultatet klarnat för målNys föredrog han av någon anledning att på bästa strutsmanér gräva ner huvudet i konstgräset. I den ställningen förblev han för återstoden av matchen.

Men FC brukar ju komma igen, som vi vet. Minst med ett par års mellanrum.

Ett par minuter fick Hyvinge njuta av sin ledning innan Riku the rabbit sprang på en halvlös boll. Han fjuttade den framåt, fick en spark i bröstet, gjorde världsrekord i både längd- och höjdhopp samtidigt och tjutet som steg från den nästan femtioåriga mannens lungor skulle ha gjort Bianca Castafiore grön av avund. På dessa premisser hade domarn bara ett alternativ. Straff.

Undertecknad tog sitt ansvar, stegade fram, stegade bak, stegade fram och bollen i högra nedre. Trots att målvakten slängde sig i sin fulla bredd var han inte nära. Inte särskilt i alla fall. 1-1 vid fulltid. Vilket betydde strafftävling rakt av. Tränarn meddelade att alla som vill får skjuta och glädjande många händer sträcktes i luften.

Hyvinge började. Killen visade på flera kilometers avstånd vart han tänkte skjuta och Nysä hade ett rätt enkelt jobb att parera. Vår första straff sköt Anton, bombsäkert i högra hörnet. Nästa straff fick de in. Så var det Talles tur. Efteråt sa han att han sköt sin straff så bra han kunde. En meter över. Sen klämde Hyvinge sin straff i stolpen och vår följande skulle då Tommy skjuta. Sina vältränade bröstmuskler vände han åt ena hållet, sin irrande blick åt det andra, de blonderade tofsarna åt ett tredje, innan han lunkade fram och rullade bollen i mål förbi den perplexa målisen. Sen sköt deras målvakt i nättaket innan det blev Nappes tur. Nappe var den enda av våra skyttar som valde vänstra hörnet. Nå, nog gick den ju in där också. När deras sista skytt satte sin stod det klart att även Kenneths insats skulle behövas.

Medan Ken promenerade fram mot straffpunkten rullades bilder upp framför hans inre. En sen oktoberkväll 1998. Samma plan. Samma mål. Kval om att få stanna i femman. Efter en FC ledning med 3-0 i paus, stod det 3-3 vid fulltid. Straffar. Efter att fem skyttar från båda lagen skjutit stod det fortfarande lika. De missade och Kenneth gjorde som han gjorde nu fjorton år senare. Han stegade fram. Han sköt bollen i högra hörnet. Inte så väl placerat, men i mål. Precis som den där gången för fjorton år sen. Då var det ingen gräns på glädjeyran. Nu fanns det ett par kaverin som orkade gå fram och skaka Kennys hand. Vi betedde oss som om vi ägde Viking Line cupen. Nå, det kanske vi snart också gör.

– Big B.

30.5.2012 Ett litet steg bakåt

Är den där fotisplanen i Esport Center Hagalund sjukt stor eller är den bara sjukt stor? Men allt kan inte förklaras med stora ytor.

FCFC – Geishan Pallo 1-5 (0-3) Mål: Oliver, Varning: Tommy, Bodi

Fiaskots grunder. Om förra veckans match på Bollis var en så knäppt bra prestation av Effcee att många släktmiddagar framöver kryddas med saftiga anekdoter och berättelser om närmast mytiska spelupplägg så måste tisdagens utfärd till Ängskulla genast läggas till handlingarna. Inget stämde. Fattades bara att någon stackare snubblat på skosnörena. Det var inte långt ifrån.

Det har säkert sina sidor att bo i Esbo men översta våningen i Ratiopharm Arena hör knappast till dem. Konstgräset som ursprungligen skulle ingå i FC Honkas träningsfaciliteter ratades först av Räddningsverket för att det inte fanns tillräckligt med hissar och utgångar för mupparna och nu senast var det skandal kring målstolpar som hade fel färg. Och som FCFC direkt konstaterade var det bortdömda gräset nu utnött och stenhårt. Med andra ord helt begripligt att någon vill spela sina hemmamatcher, och för övrigt också bortamatcher, just här.

Vad domaren skulle hålla för mått framgick redan innan tekningen när han förklarade att här ska man minsann be om tillstånd och invänta domarens välsignelse för spelarbyten. Oerhört i division 6, eventuellt även regelvidrigt. Detta spelade helt klart i Geishabollarnas händer (fötter, ben). Vidare så fick Effcee sin första frispark efter cirka 30 spelade minuter. När ytterligare någon minut spelats tackade T. Pohjola för kvällens första gula vykort efter att ha oskyldigt ramlat framstupa i försvarsmuren. Tämä katsottiin pelin viivyttämiseksi.

Standardprosedyyren är för det första att Nys spelar i mål. För det andra är det 4-4-2 som gäller om inte oväntade saker inträffar. Nå nu låg vi överraskande nog under med tre kassar i halvtid och då tyckte Hjärntrusten att det är läge att trycka in några kulor. Efter det skrevs systemet 3-5-2. Det hjälpte såtillvida att – i motsats till vad Maldini påstår – en hel del fler bollar hamnade i närheten av motståndarens straffområde. Och en gummiboll studsade t.o.m. i nätmaskorna, efter att Oliver knoppat in den på Bodis snärtiga frispark. Tahtomaali. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg.

De stora ytorna. Som det kanske framgått fick Effcees kväll en gyllene inramning av spelytans spatiala formgivning. Tror inte att vi lirat många matcher på fullstora planer. En svårbemästrad chock, naturligtvis. Paketti pysyi kasassa ehkä seitsemän minuuttia. Under dessa minuter hade undertecknad en kalaschans som han sumpade heroiskt. Skottet med vänsterfoten brann i skyarna. Till mitt försvar, säger skribenten, kan jag säga att Olivers lobb mellan/över Geishabackarna var perfekt liksom löpningen som öppnade för hela situationen. ”Det är ju sedan helt klart att Chrisse skulle ha laga ett mål i det läget men jag är ändå glad att jag följde Maldinis råd, som alla vet att bygger på egenhändigt framkallade sensationellt skarpa rön.”

Bland många ångestfyllda ingripanden och panikartade brytningar, hostattacker och andnöd, såg åtminstone den här recensenten en hel del bra prestationer. Där fanns en Peppe som peippade på mittfältet, ett stycke ettrig Bodi som måste vara närmast obehaglig att spela emot och Nicke ”nelkytäseittemänvee” Olin i försvaret som hatar alla anfallare. Heikki on kone ja kun sanoo v-mainen kone se ”v” ei todellakaan tarkoita sylinteritilavuutta tai muuta roinaa. Och så Simon! Allti hauska tappa vanha tuttu. Simppe är ju på det sättet rolig att om inte han får bollen av motståndaren så äter han upp motsåndarens spelskjorta. Sådär kan man hålla på i en evighet. Alla gjorde något bra och alla klåpade med något annat. Visst, en sak till. Ruiffeli som gjorde entré och outro ungefär mellan 62:a och 64:e minuten lider av ohygglig pollenallergi. Så det blev en rush i valfri taktisk riktning och så tillbaka på avbytarbänken där alla drogerna och goa juttuna fanns. Men allvalrligt, alltså. Jäbän körde till Esbo och drog på sig full FC-mundering trots att maskinrummet var ur bruk. That’s the spirit.

Ytspänningen och den jämna spelytan orsakade kakkabrått. Därmed hade vi oförlåtligt många felpass i alla riktningar och av samtliga inblandade. Lägg till flera galenattacker med fem-sex gubbar i första ledet, av vilka max två orkade lunka hemåt också, så förstår man att mål-Nys tvingades ensam vakta exponentiellt stora ytor. Förstås gick det inte så bra. Tommen gjorde så gott han kunde. Det är vi andra som får dras med (s)kammen.

Orsak till extas. Egentligen ingen. Dessutom är Miki (som skadaes efter att han dundrat iväg ett riktigt satans hårt skott från 23 meter och som Geishamålisen räddade med tsägä från övre klykan) och Chrisse (som vetä en sanslös spurt från cirka egen hörnflagga till andra kortsidan, man kunde se redan halvvägs att nu sprägär CK åtminstone benen om inte huvudet och så precis gick det, med ålderns rätt) nu på sjukstugan tillsammans med Micha. Alla tre vise männen dras med någon form av försträckning. Må det klumpförebyggande medlet som Jocke marknadsför på Facebook vara med er! Men alltså, bra grejer att ta med till nästa fittigt viktiga match som är snart är den där fananamman som visade sitt fula tryne. Vi spelade inte bra som lag. Ändå hade vi tre-fyra riktigt bra målschanser plus hörnorna och så friskaprken som ledde till Olivers tröstemål. Den här gången hade vi inte flyt. Jämför med matchen förra veckan på Bollis: Stasi, som också är ett prima fotislag, hade en bra målchans och kanske två såna halvförsök. Vi hade cirka tio och utnyttjade fyra. Kyllä se tästä. Två steg framåt och ett bakåt, som nån skulle säga. Det är skitsnack. Vi är hellre än bra och är dessutom här för att stanna.

– Tommy

24.5.2012 FC dominerade på Bollis

Den sällan skådat månghövdade FC-troppen var samlad ovanligt tidigt före avspark på legendariska bollis. Ruiffeli räknade 17 gubbar, men gubbana minskade i antal unterwegs.

FCFC – AC Stasi 4-0 (2-0) Mål: Oliver 2, Bodi, Chrisse

Stridsplatsen bollis är arenan där en och annan knatte inlett sin karriär som fotballist. På breznevska 70-talet var det inte sällan storheter som Atik (Finlands mest begåvade fotballsit genom tiderna) , Kisse Häkkinen och andra storheter övade under de hetaste sommardagarna.

Stämningen före FC:s match mot var rätt så avslappnad, men en viss uttalad självsäkerhet kunde erfaras även denna gång. FC är ju också laget med de fittit stora egona: Beni, Taul, Tommy, Nysä – bara för att nämna några. Bra så. (Samt Maldini och Europaägaren själv, red.anm.)

Till skillnad från många andra matcher var hungern efter seger i manskapet påtaglig i onsdags, då det gästande laget AC StaSI/Eurosport radade upp sina pjäser mot hemmalaget FCFC. Det gästande lagets rytmiska och samspelta uppvärmning visade sig vara det som imponerade mest den kvällen.

Matchbilden var klar från början. Aggressivt. Redan från första minut visade FC på vems hemmaplan man spelar. Bollen rullade, gubbarna sökte lediga platser och passade för det mesta åt egna. Den största elogen för sitt spel bör ges åt det orubbara försvaret. Janne, Miki, Kenneth och Heikki spelade hårt – no FUCKING mercy! Mittfältet var för det mesta först på bollarna, och det frenetiskt jobbande mittfältet var hårt. Passningarna hittade fram. Redan efter några minuter kom Maldini, loss på vänstra kanten tack vare en perfekt passning från Miki. Målsugna Beni söktes vid 9 meter med diagonal passning bakåt. Passningen var för långsam, samtidigt som Beni slutat springa just före boxen. Just den samma gamla goda boxen, som frekventerades oftare än nånsin tidigare av FC. Desvärre var Beni den ända som ens var nära.

Några anfallsförsök från motståndarna. De försökte ge långa bolla bakom försvarslinjen, men hafsade för det mesta. De gång de kom nära skötte försvaret första stöten och gjorde Mål-Nys arbete aningen lättare. Nåt skott i sidonätet också, men Nys var redo. I andra halvek dominerade, limmade och boxade Nysä som aldrig förr. Rykten om transfer dementeras. Mannen tog tillbaka sin plats som förstemålvakt. Mål-Nys hegemoni fortgår, trots goda substitut-insatser i tidigare matcher.

Efter ett tag in i matchen var Oli inne i boxen med sitt huve på den perfekt skruvade hörnan av Beni. Inte länge efter det blev det Oli igen, i samma box med en nick på ett inkast av Morris, som i övrigt spelade piggt på högra kanten.

Ruiffelis tid på plan blev kort pga allergi. Jocke spelade taktiskt bra. Den som överträffade sig var Taul the Takoja, 107 år gammal. Man slet och gjorde StaSI:s liv miserabelt.
Det lämnades inte mycket plats för diskussion, eller tomrum åt motståndarna. Den jämna och mindre planen gav oss klara fördelar då distanserna blev kortare. Som väntat tappade motståndarna humöret och klarade inte av hålla mentala krafterna i styr. FC:s spel irriterade upp stjärnorna i StaSI-truppen både med hårt spel och fina uppspel. Munhuggandet började.

En grov miss i motståndarlaget från egen zon blev vändpunkten. Bollen rullade rakt mot Chrisse, som med bredsidan placerade in en lobb från 23 meter över burväktaren som kommit för långt ut, vilket den erfarne Maldini genast straffade för. Genialt men skickligt och 3-0 på resultattavlan. Detta och Mål-Nys mirakulösa räddningar i kombination med det mönstergillt jobbande försvaret blev helt enkelt för mycket och knäckte StaSI-kamelens ryggrad.
Ännu sågs några lyckade passningar och uppspel. Tommy gav en perfekt klackspark i boxen åt sin medspelare som sköt över mål. Den finaste enskilda prestationen gjordes av Heikki som startade på egen planhalva och dribblade fyra gubbar och kom till skottläge.

I andra halvek tåfjuttade (SUOMEKSI KÄRKKÄRI KÄRSÄLLÄ) Bodi in 4-0 åt FC. Mannen kämpade sig till bollen och reagerade snabbt.

FC var helt enkelt det hårdare och hungrigare laget, inte det snabbare laget.

– Maldini

10.5.2012 Vändningen i Åggelby

I vanlig ordning såg det knappt ut på nimenhuuto före matchen. Lika många out som in.

FCFC – HeKuLa 2-1 (0-1) Mål: Bodi, Miki. Varningar: Bodi, Kenneth.

Flygnys befann sig bland molnen så Morris blev informerad om sin målvaktstur när han anlände. Men med sex stygn i munnen gick det ju inte att kasta sig. Därför ställde Oliver upp. Och fint ställde han sig också.

Så, när matchen började hade vi ändå fullt lag. Våra orangeprydda motståndare började något darrigt och deras ytterbackar visade sig osäkra så vi fick in ett par härdeller i boxen. Då fanns det, till EuropaChrisses förtjusning, mycket gubbar i boxen. Men HeKuLa försvarade sin box med framgång så något mål blev det ju inte. Och då gick det som det brukar, spelet vände och vi blev aningen pressade, om än inte stressade. Deras mittfält beslöt sig för att testa Oliver på höjdbollarna.

Två ribbträffar på en minut blev det. Den ena från väldigt långt håll och den andra ribba ner. Efter det tog det inte länge innan vi fick se en effcee klassiker. Vår offside fälla fällde oss själva då kaptenen på kanten seglade på egna vågbrädder. Ensam igenom gjorde de mål. Punkt.

Men vi kämpade väl och hade nu också fått två bytesspelare i KrigarKen och Outpånimenhuuto-Vide som gjorde sin seriedebut, än här och än där. Ken kom in i mitten och rev och slet tillsammans med Bodi som sprang på allt och alla i vanlig ordning. 0-1 i paus men humöret var gott och alla visste var vi kunde och skulle förbättra. Till allas förtjusning dök även Micha upp med en kamera i handen.

I andra halvlek tog vi sakta men säkert kommandot. Miki flyttades till mittfältet och Kenneth ner på egen plats. Både Bodi och Miki försökte skjuta med dåligt resultat. Men som det skulle visa sig, ställde de bara in siktet. Vi hade spelet och höjde pressen men ändå ville det sig inte riktigt. Vi hade nog så svårt och komma in under huden på de orange. Eller närmare deras box om man så vill. Skottförsöken kom från långt håll. Så tog Bodi en varning för en hyfsat burdus glidtackling. I slutet tog även Kenneth en. Annars bör sägas att matchen var rätt ren och motståndarna, om inte gentlemen så i alla fall någorlunda vettiga, åtminstone om man jämför med dårarna i Stanley. Domarn var årets bästa so far.

När det var cirka tio minuter kvar fick Miki bollen vid 18 meter och hörde Bodis desperata rop. Bollen bakåt och pang på vastapallo, stenrakt upp i högra klykan. Mycket snyggare blir det inte. Bara någon minut senare befann sig Miki igen på nämnda 18 meter. Den här gången sköt han själv i vänstra burgaveln. Ännu i slutet höll de på att rinna igenom men Heikki kroppstacklade rent och modigt innanför straffområdet. Alla bollar som en målvakt bör ta tog Oliver med det lugn och självbehärskning som man har i sin debut. Skönt med målsparkar som kommer till halva plan och lite över.

Försvaret var hyfsat stabilt även om våra gamla rävar på kanterna hade det nog så svårt emellanåt med Morris två felpassningar på en minut i slutet, som grädde på kakan. Mittfältet slet bra i andra halvlek och då blev inte heller luckorna för stora. Anfallet kämpade på de få bollar som fanns och Chrisse rorde i sedvanlig ordning till det mesta däruppe mot slutet.

Allt som allt vår stabilaste och mest gedigna insats so far, om än motståndet var aningen svagare än i de två första matcherna.

Som kuriosa kan nämnas att matchbollen var pink och att Talle i smyg måste ha svalt ett par ecstasy tabletter för mannens verbala energi tog verkligen skruv efter slutvisslingen. Till undertöcknads lättnad väntade han dock den här gången med att berömma motståndarna till efter matchen.

Nästa match är den 23 maj och precis som i alla tidigare fall, fittit viktig.

– Big B.

2.5.2012 Taul är en glad man

Mycket vatten ska det rinna under Långa bron, tänkte Taul som rott så länge utan åror. Bildligt talat är det en obegriplig liknelse men tanken är att den ska illustrera Talles frustration över måltorkan som drabbat särskilt honom.

SS Stanley-FCFC 3-1 (2-0) Mål: Paul Olin

Faktum är nu i alla fall att den gode Taul – femtiplus i år – tryckte in FC:s tröstemål på Hertonäsgruset bara minuten innan slutvisslingen. Talle var rätt man på rätt plats, om vi säger så. Efteråt konstaterade även Christian ”Boxen” Komonen att åtminstone en gubbe i det gudsförgätna laget förstått vikten av att aldrig vika sig inne i boxen.

Sedan så var Stanley bättre än FCFC.

Om vi tar det från början så gynnades Stanley av Effcees målvaktsituation. Först var Aviatorn omöjlig och sedan faxade reserven Morris in en reseanmälan. Av outgrundliga anledningar kopplades Big B:s samtal då direkt till undertöcknad. Fatta desperationen. Eller dårskapet. Älä yllytä hullua osv. Dagens faktum nummer två är ju att absolut vem som helst av oss övriga FC-jappar kunde ha stått mellan stolparna utan att räddningsprocenten ändrats nämnvärt. Dock slapp vi nu en massa ängsligt tjafsande under den från förut alltid lika kaotiska uppvärmningen om vem som ska hoppa i Nys brallor. (I själva verket ingen eftersom de är storlek M.)

Sedan så bara slank första jävla skottet in i Effcees nätmaskor.

Undertöcknad anser sig ha stått rätt men fel kalibrerad i förhållande till de moderna spelverktygens oförutsägbara flygbanor. Alltså kom Stanley lite väl enkelt in i matchen.

Det andra målet var på det sättet mer reko att det var en klassisk kärkkäre. Iker Casillas och kanske mål-Nys hade naturligtvis ”limmat” också det skottet, men i FC har vi för vana att lämna främre hörnet lite sådär på glänt, att utifall det skulle finnas nån tokig trädgårdstomte som vill försöka trycka in läderkulan där. Nå, nu fanns det en. Hur den här nissen först slank förbi tre försvarare är en större gåta än själva fullträffen.

Spelmässigt var det ju mycket jämnt. Kan till och med vara att FC hade mera boll än hemmalaget. Några riktiga farliga målchanser hade vi kanske ändå inte.

Vad sades i  pausen? Få minns. Läskigt nog måste det även den här gången ha handlat om att vinna närkamper och spela enkelt.

Andra halvleken inleddes trots klara råd och löften om bot och bättring med normal yrsel. Dock måste det erkännas att Christian ”boxen” Komonens befordring till anfallsuppdrag förde med sig både piggt munhuggande, ett kosmiskt gestikulerande och faktiskt också några farligheter – i den där boxen. Avsluten sitter sedan säkert i juni.

En bit in i andra halvleken kom Stanley, som nog nöjde sig med att spela för tre kvarts maskin, åt att utnyttja luckorna som ett hårt jagande Effcee lämnade på mittfältet och försvaret. Det stod 3-0 efter ett klockrent powerplay-anfall där dessutom de udda studsarna gick hemmalagets väg. Efter det här fick domaren börja plocka fram vykorten i bröstfickan. Det blev några gula och till sist tvigades en Stanleyjappe av planen. Där gick startskottet för Talles ursinniga sista kvart. Han var överallt, även på avbytarbänken i orange fleece. Målet var en belöning för kämpandet. Det var lite ping pong i Stanleyboxen och var det nu så att den anfallsglada vänsterbacken tillika brorsan Nicke till slut noterades för en assist? Ass-ist. Ganska greeejt i så fall. Är rätt säker att herr ordförande pangade bollen i arslet på en motståndare, hungriga Taul var först på den bruna returen och resten är historia. Kan inte vara många femtiplussare som skåårat i Helsingforsdistriktets division 6. Grattis.

Målvaktsjobbet är inget jag rekommenderar. Men man ser saker på ett annat sätt. Vidgar vyerna så att säga. I och med Heikki och Peppe, Pepper från och med nu, har det här drönarsällskapet fått nytt spring i benen. Lägg till den pånyttfödde Bodi och gästande bandykungen Nappe och ingen människa som går utan heroin kan påstå att FCFC inte skulle kunna vinna matcher i Sexan. Janne oli muuten pirun hyvä tonight. Nästa vecka torde mål-Nys vara bäkk och det ska nog ge oss några trepoängare också. Tålamod!

– Tommy

29.4.2012 På nöten i premiären

Med gott självförtroende efter HIFK-vinsten anlände ett månghövdat FC FC till seriepremiären på Talis konstgräs. Trots att vi var många och nyförvärven gjorde väl ifrån sig blev det tyvärr ingen poängutdelning alls för oss denna gång.

FCFC – FC Playmates 2–4 (1–1) Mål: Benjamin Laustiola (straff), Andy Newby

Redan från början märktes att motståndarna låg ett steg före oss. De spelade ett lugnt, säkert passningsinriktat spel och deras passningar var klart bättre än våra. Vi föll igen på två gamla dödssynder: 1) vi får inte enkla passningar till egna jappar och 2) vi är inte tillräckligt energiska och aggressiva på att sopa bort de s.k. ”kakkospallona”. Vår kämpaanda var det inget fel på och vi skapade också ett antal chanser. Dock inte så många som Playmates och deras utdelning på dem var dessutom procentuellt hög.

Domaren höll ihop matchen i c 10 minuter och sedan sällade han sig till den digra skaran av rättskipare som inte har energin och kunskapen att vara den som skall hålla i taktpinnen på det gröna slagfältet.

0-1 satte Playmates enkelt med en fånig lobb, som av någon outgrundlig anledning hamnade bakom Morris i mål. Efter det spelade vi bättre och fick till stånd några lägen. En stund senare skulle han tydligen kompensera fadäsen och efter att Beni fallit på ett genombrott innanför straffgränsen dömde han straff åt oss. Den satte herr Guldfot hur säkert som helst ganska mitt i målet. Efter det tappade domaren helt koncepten. I ett av Playmates anfall hade de två jappar i tremetersoffside. Men det tyckte inte domaren och 0-2 var ett faktum. Han sade sig ha stått i linje med anfallarna så han visste minsann vad han pratade om.

Före pausvilan hann Playmates med ännu ett snyggt mål efter att vi slappat i försvaret (mea culpa sannolikt) och dystra 1-3 var ett faktum.

Och inte blev det så mycket bättre efter paus. Fast FCs gigant nyförvärvet Miki slet, bröt och byggde upp så satte Playmates ännu en enkel balja. Efter en målvaktsmissbedömning var försprånget således ointagligt. Tyvärr skedde den största katastrofen efter det när allas vår slitvarg Micha vann boll på mittfältet, pejpade bort en Playmate två gånger, gav iväg en fin passning varpå den bortpejpade motståndaren såg rött och kom med en helt huvudlös eftersläng på Micha, som tyvärr tog så illa i knäet att en totaldäckad och skrikande Micha fick bäras av plan och hans säsong sannolikt tog slut där. En mycket allvarlig skada är det fråga om, med tur är ledbanden inte av men röntgenbilderna visar ännu inget om det p.g.a den enorma svullnaden. All mental styrka önskar vi spelkamrater dig, Panelius.

Nr 4 i Playmates som gjorde det sinnessjuka krokbenet hade redan tidigare hållit på med smått och gott, men kronan på verket av dåligt domarjobb satte vår rättskipare med att hala fram ett GULT och icke ett RÖTT kort efter nr 4s Mascheranotrick. Senare i matchen blev också hårt jobbande Chrisse fälld, skadad och blir borta några veckor. Men enligt domaren var det inget regelbrott över huvud taget i det fallet.

Mot slutet av matchen satte Jocke ”Alexander” Ring kvällens finaste inlägg på Andys kala hjässa och siffrorna snyggades till en aning. Fint så.

Mycket negativt, inte så mycket positivt. Kanske då det att nykomlingarna skötte sig bra, Miki som sagt bäst i laget denna gång och Peppe igen en bra slitvarg på mittfältet. Också nya backkförvärvet Heikki var en energisk positiv bekantskap.

Vi har ett bra lag i år, som vi nog skall klara oss helt bra med i sexan. Vi skyller detta på premiärrostighet. Efter Vappen tar vi tre poäng i Hertonäs.

– Nedtecknat av FC:s femtioårige Nestor

25.4.2012 Eteenpäin on menty

När Ruila står för motståndet är det lite samma känsla som när Finland spelar mot Sverige.
Lite. Väldigt lite.

FCFC–RUILA 1–1 (1–0) Mål: Paul Olin Varning: Peppe

Trots att vår (Jocke) ring är större än någonsin har vi svårare än någonsin att få ihop lag. Så även till denna match tillkallades tre externer. Det intressanta med årets alla externa förstärkningar är att de i regel håller en högre klass än vår normiroosteri. Eller i alla fall är de nästan lika bra som vi. Jompikumpi. En annan viktigt detalj var att SuperKenny inkasserade säsongens första ölkorg. När matchen började hade vi således två bytesspelare och när Riku kom i sedvanlig ordning i slutet av första halvleken hade vi tre. Inte riktigt. För killen som bor i Järvenpää men jobbar i Lahtis, försträckte baklåret och kom ut redan efter några minuter. Aina sama jätkä, vittu.

Men nu till det konstiga, fittit konstiga. Före avspark sa Talle med hög röst att han tänker chocköppna. Sagt och gjort, efter bara två spelade minuter klämde han in returen från undertöcknads skott. Att han dessutom hann marknadsföra att han borde göra ett mål med högern, och gjorde mål med högern, gör ju inte anekdoten sämre precis. För övrigt kan konstateras att Palle stegade upp på en delad åttonde plats tillsammans med ålandslegenden Kai Spoof i all time skytteliga.
De första tjugo minuterna var vi fullständigt överlägsna. Ruila kom knappt över halvaplan. Men de försvarade bra, trots att deras försvarare inte var säkra. Inte heller osäkra utan nånting däremellan. Ett antal nästanlägen med mitt eget ribbskott som socker på kakan, men när vi inte lyckades punktera matchen kom Ruila in i den istället. Utan att dock få något farligt till stånd.

Här någonstans tycker jag det är lämpligt att prata en stund om domaren. Han hade tydliga mindervärdeskomplex och linjen var minst sagt ojämn. I första halvlekens sista minut skulle vi ha haft ett jätteläge, med frispark från 18 meter men den fittans homon hittade plötsligt på att det var epäsuora. Och så gick det också. Verkligt epäsuora blev det.

I andra halvleken böljade spelet och precis som man befarade gick det som det brukar gå. Försvaret och målnys delade på en gemensam aivopieru och bollen rullades in i semitomt mål. Det var väl Ruilas enda målchans på hela matchen. Förbannade och frustrerade tog så de rödsvarta över dominansen igen, men riktigt nära kom vi inte. Miki hade en frispark lite utanför och ett stort antal inlägg gick just över eller under.

Detta trots att vi både före matchen och i halvtid talade om att rulla bollen längs marken eftersom det inte går att skylla på ojämn plan. Ytorna var stora och Ruila var inte snabbast i stan. Men ändå vågade eller ides inte backarna rulla bollen uppåt. Inte heller vågade eller ides mittfältarna rulla bollen uppåt trots att luckorna i Ruilas försvar var stora. De få gånger någon försökte sig på en markpassning, steg den till midjehöjd eller så fastnade den annars bara på första blåklädda. Skärpning på den här punkten. Lita på att ni kan passa. Våga passa. Inte bara höga bollar. Passningarna måste inte gå ut till kanten varje gång, även om det i de flesta fall är ett fiffigt alternativ. Anfallarna måste få delta i spelet. Kan av erfarenhet säga att det är svårt att klämma in det där ena halvläget om man rört bollen två gånger innan dess. Ettäs näin.

När domarjäveln visslade för fulltid var vi nog lite missnöjda, men konstaterade snabbt att Ruila spelade som vi brukar. Tillbakapressade i början för att sedan sakta men säkert komma in i matchen. Även vi har tagit poäng mot bättre motståndare på det sättet. Nu gick det åt det här hållet. Ändå fanns det mycket att glädjas över. Vi slog säsongens publikrekord kirkkaasti eftersom Mikis flickvän var på plats. Ruiffinen också.
Halva före detta Ruisku har funnits på planen i år. Om jag inte räknat fel har nu sex stycken Ruiskuspelare dragit på sig FC dressen denna säsong. Om dessa herrar ansluter sig helt och hållet nästa år är föreningens framtid tryggad. Medelåldern skulle även sänkas kraftigt och division 6 skulle även i framtiden vara rätt lekplats för oss. Samtidigt skulle äldre spelare som bara är skuggan av vad de en gång varit med gott samvete kunna lägga pläägina på hyllan och dra sig tillbaka till kaljatältet. Jag talar nu om bland annat mej själv. Snart är det dags.
Det står helt klart att med Miki, Heikki, Peppe, Tumppi, Janne och Nisse är vi ett helt annat lag. Ett betydligt bättre lag. För att inte tala om Fille, Oscar Elvis, Jara och Anton och alla de andra spelare av klass som hjälpt oss i år. Alla med nästa år så har vi piirins bredaste (Jocke) ring. Och det lär ju behövas.

Alla ni nya bundsförvanter: Om ni vill försöka klargöra FC:s spelfilosofi för er rekommenderas spelboken för åren 2012, 2011, 2010, 2009 och 2008. Kan dock avslöja att det inte hjälper att läsa spelboken. Inte heller något annat hjälper.

Nästa match är viktig, fittit viktig faktiskt och otroligt snart. Den är helt bakom hörnet. Mot jumbo Balls. Takki auki och enligt Tallemetoden chocköppna.

Påminner om säsongavslutningen den 22.9 dit även alla externa hjälpredor är välkomna, tror jag. Fråga Ennolin.

B.

22.4.2012 Mål-Tommen höll nollan

Jag tycker att det är sjysst att rubricera på Nys efter allt som hände i Tali för en vecka sedan. I dag var flyget i tid och Nys en kvart försenad till kick off på anrika Sahara Arena, precis som han lovat.

HIFK – FCFC 0–2 Mål: Bodi, Joonas

Fram till det var det Morris som värmde målvaktsvantarna. Vad gäller själva fotbollandet skötte sig Nys. Dock spelades den här matchen i huvudsak på fiendens planhalva men alltid då och då var det någon vilsen stjärnprydd röd gosse där och kollade om Tommen var vaken. Det var han. Nysä hade scoutat planen, som var hemskt liten, och helt rätt kommit fram till att det är bättre om han kastar ut bollen än om han sparkar den. Utkasten var precisa och startade många bra anfall.

Sju mot sju är naturligtvis en skymf mot Kung Fotboll men det var så hemmalaget HIFK ville ha det. Det krävde vissa omställningar i Effcee-ledet. Exempelvis så fick Tränaren räkna om ett antal gånger för 3+2+2 blir inte sju. Då måste man ändra i truppen. Eller ekvationen. Och eftersom jag hade den goda ölmagen att påpeka om ekvationsfelet började jag på bänken. Helt rätt, helt rätt. I alla fall så startade vi med uppställningen 3-2-1 för att sedan övergå i sedvanlig bordell.

Efter att ha tacklat HIFK:s bästa lirare till sjukstugan (på riktigt så trampade han olyckligt snett och fick nåt fel i korsbanden, pikaista paranemista!) började FCFC skapa fler och fler farligheter i anfallszon. Det fanns öhh öppna ytor och fria landskap, om vi säger så. Ett av dessa sylvassa attacker slutade i kedjans Fleege-Pohjola-Larsson uppvisning och fullträff, 0-1.

HIFK:s bästa spelare var deras målvakt. Med en sämre keeper hade en handfull bollar plockats från nätmaskorna. Nu blev det endast en till. Edertjäder referent såg tydligt från avbytarbänkens mörker att det var Tränar-Beni som pangade bollen på mål och vår nya förstärkning Joonas som var på returen. 0-2 där och matchen i praktiken punkterad.

Den andra av våra nya förstärkningar, Peppe, gjorde också ett grymt bra intryck på mittfältet. Hade varit dagens snyggaste mål om den där volleyn sjunkit in…

Endast goda saker att säga om lirandet & humöret i dag. Riku oli talviajassa tai jotain mutta ehti kuitenkin pelata 12 minuuttia. Ihan Cooperin arvoinen suoritus!

Fint, gubbar!

– Tommy